för att njuta det djuriska af en öfverflödig måltid, utan för att utan verklig gomens njutning låta den genomlöpa en profiarta af 20 rätter och 20 slags viner, som sätta digestions-organerna i en ansträngning, hvilken ej sällan öfverskrider deras krafter, och der man med öm sesidigt erkännande af den endast lekamliga anledningen till sammanvaron genast eter intaget kaffe skyndar att åtstiljas, för att sedan pågas hela aftonea och ofia ett par dagar efteråt af det intagsra öfve flödets följder. Det skall kanhända, i följd af rådande fördom, synas såsom en simåaktig anmärkving, den vi hkväl ej kunna underlåta, att om man pred:kar mittlighet och tarflighet såsom ena dygd, så borde de högsta i samhället föregå med ex-mpel derutinaan, och åiedes icke heller anspråk på motsägelser skapas genom serskitda taffelpergars anslående. Kunde Cheferne icke, eller voro de ej offeatligt ålagde att gifva stora middagar, så skulle deras uuderly dar.de icke heller re:as att uttömma sina sista tillgångar för att följa deras exempel och sådant skulle hafva ett ganska helsosamt inflytande bå de på dena enskilda ekonomiea och på helsan. Genom de extra utgiftsmedieas fördelning mellan de serskilda departementerna hoppades man förebygga, att icke hädanefter, som hittilis skett, dessa medel skulle ryckas helt och hållet från sitt ändamål, som var, att bestrida oförutsedda behof, och i stället användas till serskilda föremil, som riksstaten antingen icke känner, eller bvartill Ständerna bestämdt vägrat bidraga. Man har såtedes tilldelt Justitie-departementet 3000, Civiloch Ecklesiastik-departamenterna hvartdera 6800 Rdr, men då main lemnade den vida betydligaste delen eller 355,060 Rdr åt Finansdepartementet, öppnade man hkväl för anslagslystnaden ett fålt, som hon ej försummat begagna, och det sista Konunagabrefvet om 138,008 Riksdalers disponerande för utredningen af Statstidnivgens ba, är härpå ett bevis, ehuru man väl äfven med 33,000 Rdr ej kommer ett synnerligen långt stycke. Ibland de många reflexioner, khvartill Landtförsvars-departementets budget kunde gifva anledning, men hvilka ensamma voro ämne för ett serskildt kapitel, vilja vi här anföra blott en enda, eiler att då titeln upptager mer än 4 millioner, är dei hufvudsakliga försvaret det, på hvilket man i behofvets stund måste räkna som sista instansen: heväringsmanskapet, endast uppskattadt till 86,000 Rår, att deriöre öfras i vapen. Något bällre lottedt är det redbara sjöförsvaret, ty af de 600,987 Rdr, som blifvit anslagna för flottans underhåll och nybyggnad, hafva åtminstone 4835,080 Rdr, etter närmare en tredjedel, blifvit bestämda åt skärgårdsflottan. Anmärkningsvärdt är, att då man aldrig synes få nog anslag för armeens exerciser och parader — de sistnämnda, som det tyckes, det egentliga syftemålet för hela den väpnade styrkans tillvaro — hafva Ständerna måst, så till sägandes, truga på staten 20,000 Rdr för skärgårdsflottans exercis. Ibland de beskyllningar, man gjort Ständerna, är äfven deras njugghet för de immateriella behofven, och Svenska Akademien framhkastade snart sagdt en offciell anklagelse emot dem vid sin sista sammankomst genom tillkännagifvandet, att hon ej ägde tillgångar att pregla den i stadgarne föreskrifna minnespenningen öfver någon Svensk man, emedan hennes anslag blifvit ndraget. Nu är förhållandet, att de 135900 Rdr, hon ätnjuter af staten, icke indrogos, ehuru deras utgående i silfver förvandlades till sedlar. Utom dessa 2500 Rdr undfår hon i arrende för Statstidningen 5200 Rdr. Bedraga vi oss ej, så iger hon dessutom ett kapital af omkring 59,000 Rdr, hvarå vi likväl, för jemnheten i räkningen, endast upptaga räntan till 2300, då hon således har en inkomst af 9009 Rade, oberäknadt de serskilda gålvorna af H. M. Konungens, m. m. Hvad gör hon då för dessa penningar? Jo, hon utdelar sina priser. Aro dessa då så serdeles lyra? Antagem, att hon hvarje år bortgaf ett stort och tre små pris, eller tillsammans 36 dusater. Datta gör en kostnad af ungefär 360 Adr. För den lilla jettonen betalade hon, ifall vi ej äro illa underrättade, högst 200 i graveing; om hon preglade 200 exemplar, och hvartlera på sin höjd var värdt 2 Rdr 24 sk., samt af 200 RBdr i arfvode för minnesteekningens örfattande, utgjorde då hela hennes officiella och vundgängliga utgift omkring 4000 Rdr Banko. För henne återstode då ännu 8000 Rdr till hyra ör bibliotheket och sina ledamöters pensioneande. Äro då desse i så stort behof af pens ioner, att ieke 8900 Rdr härtill kunde räeka? Tvisika äro de då? Kanske fattige litteratörer, efvande endast af sitt arbete? Nej, de äro en ;rkebiskop, fyra biskopar, ett statsråd, fem proessore, en person, som pikerar sig af att vara ik oeh förnäm, och som offentligt förklarat, att van hvarken emottagit eller ärnar emottaga nåot af staten, en pensionerad diplomat, en penionerad landshöfding, m. m. Af allesammans; innas egentligen blott två elier tre, som kunna äras hafva behof af serskildt understöd Äro