för att njuta det djuriska af en öfverflödig mål-
tid, utan för att utan verklig gomens njutning
låta den genomlöpa en profiarta af 20 rätter
och 20 slags viner, som sätta digestions-orga-
nerna i en ansträngning, hvilken ej sällan öf-
verskrider deras krafter, och der man med öm
sesidigt erkännande af den endast lekamliga an-
ledningen till sammanvaron genast eter intaget
kaffe skyndar att åtstiljas, för att sedan pågas
hela aftonea och ofia ett par dagar efteråt af
det intagsra öfve flödets följder. Det skall kan-
hända, i följd af rådande fördom, synas såsom en
simåaktig anmärkving, den vi hkväl ej kunna
underlåta, att om man pred:kar mittlighet och
tarflighet såsom ena dygd, så borde de högsta i
samhället föregå med ex-mpel derutinaan, och
åiedes icke heller anspråk på motsägelser skapas
genom serskitda taffelpergars anslående. Kunde
Cheferne icke, eller voro de ej offeatligt ålagde att
gifva stora middagar, så skulle deras uuderly
dar.de icke heller re:as att uttömma sina sista
tillgångar för att följa deras exempel och sådant
skulle hafva ett ganska helsosamt inflytande bå
de på dena enskilda ekonomiea och på helsan.
Genom de extra utgiftsmedieas fördelning mel-
lan de serskilda departementerna hoppades man
förebygga, att icke hädanefter, som hittilis skett,
dessa medel skulle ryckas helt och hållet från
sitt ändamål, som var, att bestrida oförutsedda
behof, och i stället användas till serskilda före-
mil, som riksstaten antingen icke känner, eller
bvartill Ständerna bestämdt vägrat bidraga. Man
har såtedes tilldelt Justitie-departementet 3000,
Civil- och Ecklesiastik-departamenterna hvart-
dera 6800 Rdr, men då main lemnade den vida
betydligaste delen eller 355,060 Rdr åt Finans-
departementet, öppnade man hkväl för anslags-
lystnaden ett fålt, som hon ej försummat be-
gagna, och det sista Konunagabrefvet om 138,008
Riksdalers disponerande för utredningen af Stats-
tidnivgens ba, är härpå ett bevis, ehuru man
väl äfven med 33,000 Rdr ej kommer ett syn-
nerligen långt stycke.
Ibland de många reflexioner, khvartill Landt-
försvars-departementets budget kunde gifva an-
ledning, men hvilka ensamma voro ämne för
ett serskildt kapitel, vilja vi här anföra blott
en enda, eiler att då titeln upptager mer än 4
millioner, är dei hufvudsakliga försvaret det, på
hvilket man i behofvets stund måste räkna som
sista instansen: heväringsmanskapet, endast upp-
skattadt till 86,000 Rår, att deriöre öfras i va-
pen. Något bällre lottedt är det redbara sjö-
försvaret, ty af de 600,987 Rdr, som blifvit an-
slagna för flottans underhåll och nybyggnad,
hafva åtminstone 4835,080 Rdr, etter närmare
en tredjedel, blifvit bestämda åt skärgårdsflottan.
Anmärkningsvärdt är, att då man aldrig synes
få nog anslag för armeens exerciser och para-
der — de sistnämnda, som det tyckes, det egent-
liga syftemålet för hela den väpnade styrkans
tillvaro — hafva Ständerna måst, så till sägan-
des, truga på staten 20,000 Rdr för skärgårds-
flottans exercis.
Ibland de beskyllningar, man gjort Ständerna,
är äfven deras njugghet för de immateriella be-
hofven, och Svenska Akademien framhkastade
snart sagdt en offciell anklagelse emot dem vid
sin sista sammankomst genom tillkännagifvan-
det, att hon ej ägde tillgångar att pregla den i
stadgarne föreskrifna minnespenningen öfver nå-
gon Svensk man, emedan hennes anslag blifvit
ndraget. Nu är förhållandet, att de 135900 Rdr,
hon ätnjuter af staten, icke indrogos, ehuru de-
ras utgående i silfver förvandlades till sedlar.
Utom dessa 2500 Rdr undfår hon i arrende för
Statstidningen 5200 Rdr. Bedraga vi oss ej, så
iger hon dessutom ett kapital af omkring 59,000
Rdr, hvarå vi likväl, för jemnheten i räkningen,
endast upptaga räntan till 2300, då hon således
har en inkomst af 9009 Rade, oberäknadt de
serskilda gålvorna af H. M. Konungens, m. m.
Hvad gör hon då för dessa penningar? Jo, hon
utdelar sina priser. Aro dessa då så serdeles
lyra? Antagem, att hon hvarje år bortgaf ett
stort och tre små pris, eller tillsammans 36 du-
sater. Datta gör en kostnad af ungefär 360
Adr. För den lilla jettonen betalade hon, ifall
vi ej äro illa underrättade, högst 200 i grave-
ing; om hon preglade 200 exemplar, och hvart-
lera på sin höjd var värdt 2 Rdr 24 sk., samt
af 200 RBdr i arfvode för minnesteekningens
örfattande, utgjorde då hela hennes officiella och
vundgängliga utgift omkring 4000 Rdr Banko.
För henne återstode då ännu 8000 Rdr till hyra
ör bibliotheket och sina ledamöters pensione-
ande. Äro då desse i så stort behof af pens
ioner, att ieke 8900 Rdr härtill kunde räeka?
Tvisika äro de då? Kanske fattige litteratörer,
efvande endast af sitt arbete? Nej, de äro en
;rkebiskop, fyra biskopar, ett statsråd, fem pro-
essore, en person, som pikerar sig af att vara
ik oeh förnäm, och som offentligt förklarat, att
van hvarken emottagit eller ärnar emottaga nå-
ot af staten, en pensionerad diplomat, en pen-
ionerad landshöfding, m. m. Af allesammans;
innas egentligen blott två elier tre, som kunna
äras hafva behof af serskildt understöd Äro