mer i hennes memoirer: Få menniskor hafva
sett så mycket som jag, af, att jag så mä säga,
lifvets tvänne ytterligheter, och få kunna der-
före bättre än jag döma om skilnaden mellan
stor fattigdom cceh stor rikedom; men detta är
långt ifrån att utgöra den förnämsta och vigti-
gaste skilnaden emellan de högre och de lägre
klasserna. Nej — tecknet, den slående kontra-
sten ligger icke i de yttre omständigheterna,
utan i de begge klassernas helt och hå.let mot-
satta sinnesheskaffenhet i afseende på de:as re-
lativa njutning af lifvet. Den krets, hvarijag
förr lefde, var idel rm unterhet, idel godt lynne,
— idel glädje, skämt och liflighet; de brydde
sig om ingenting, tänkte på ingenting annat, än
den närvarande stundens nöjen, och åt dessa
öfverlemnade de sig helt och hållet. Betrakta
de kretsar, hvari jag nu rör mig; kan det fin-
nas någonting mera tröttsamt, stelt, platt och
onyttigt,, än hela deras lefnads lopp? Man
kunde så gerna vara i en trampqvarr, som man
arbetar i den dumma, enformiga runden af hvad
de kalla nöjen, men som i sjelfva verket är ett
mycket glädjelöst och tungt arbete! Nöje, isan-
ning! då all munterhet, all glädje, allt förrå-
dande af de naturliga rörelserna, om de äro af
glädtig beskaffenhet, förklaras för vulgära! In-
gen hjert!ighet kan finnas der så mycket isole-
ring och tillgjordhet herrskar: nej! allt är köld,
slutenhet och allmän ledsnad, äfven der denna
stelhet i uppförande ej åtföljes af någon särdeles
stränghet i seder. Se nu på dessa kadriljdan-
sare i det andra rummet; de hafva superat, de
hafva druckit så mycket champagne de orkat;
sällskapet är npprymdt, männerna äro unga och
flickorna vackra; och ändå, såg ni någonsin så-
dana släpande rörelser, sådana högtidliga blickar,
liksom om de arbetade med det mödosammaste
och tråkigaste arbete i verlden? OO! hvilken
skilnad mot en kontradans i mina unga dagar.
— ÅSIATER Il LONDON. Under sist förflutna
två eller tre månader bar ett stort antal asiatiska
sjömän ankommit till London med Ostindiefarare
från Canton, Calcutta, Bombay och Singapore. Bland
dem äro Chineser, Bataver, Ost-Iadier, Malzyer, Tar-
tarer, infödingar från öarne i chinesiska och indiska
bafven, samt portugisiska Chineser från Macao. De
äro en egen och intressant menniskorace af hög kast,
Jåg kast och ingen kast alls, samt bestå af Muha-
medaner, Brahminer, Romersk-katolska kristne, Fo-
dyrkare och andra religionsbekännare. De brittiske
köpmännen anlitade desse färgade mäns tjenst, för
att få sina fartyg till London, till föjd ef bristen
På europeista sjömän, hvilka nu behöfvas för En-
gelsmännens expedition emot China. De asistiske
sjömännen, som med ett gemensamt namn kallas
Lascarer, äro småväxta och ega ej på långt när de
brittiske sjömännens fysiska styrka och aktivitet
I sitt eget land och i ett varmt klimat arbeta de
rätt dugtigt, men så snart de komma till kallare
latituder, lida de rysligt, och det ferdras mer än
öfvertalning att förmå dem att gå till väders, då
det är kallt. Deras behof äro få och enkla. Bröd,
ris och kaffe utgöra deras förnämsta föda, och Brah-
minerna äta ej kött. De engelska tidningsarne klaga
mycket öfver det elände, hvari dessa Lascarer råkat
efter sin ankomst till London, ty köpmännen, som
förbyrt dem dit, öfvergåfvo dem åt sitt öde, så att
många måste taga sin tillflykt till ett skjul, med
jordgolf och fönster utan rutor, för att hafva tak
öfver hufvudet.
— EnLEeverinG. En nevö till biskopen af
Gent enleverade nyligen i Bräössel en ung, vacker
och rik arfiagerska, svägerska till en af Belgiens
ministrar, då de lemnade en bal på bofvet. Som
han hade iakttagit den försigtigheten att låta trenne
fyrspända vagnar, utom sin egen, på semma gång
fara bort genom hvar sin tull, så kunde de ej för-
följas. Det älskande paret begef sig till Londen, der
det redan hade lyst för dem, och gifte sig samt haf-
va redan återvändt till Brussel för att göra nyårs-
visiter.
— SJUKDOMARS NYTTA. Det ligger någonting
i en svår sjukdom, i synnerhet om den utgör en stark
motsats till kroppens vanliga styrka, som ofta har
den mest helsosamma verkan på själen, som ofta
under krappens lidande kraftigt skiljer oss från
hjertats alltför häftiga qval — som kommer oss att
känna, att Guds stora princip: det goda, andas och
rör sig i blotta lifvet, såsom de kraftfulle njuta det.
Vi uppstiga sålunda från sjukbädden milda och öd-
mjuka och mera böjda att söka sådana nöjen, som
vi ännu kunna förskaffa Oss.