eller 20. — Men återvändom ifrån hans buds
get till den närvarande, hvilken ger oss anled-
ning till åtskilliga små reflexioner.
Första hufvudtiteln: Kongl. Hofstats-anslacen
hafva på sista riksdagen ej blifvit förhöjda med
mer än 450 Rdr, och utgöra således 749,700.
Häri äro likväl icke inberäknade de 235 000 Rdr,
som äro anslagna till reparationer och under-
håll af Stockholms slott, etler de 200,000 H. M.
Konunzen uppbär af Riksgäldskontoret, hvilka
rätteligen borde öka summan till.:944,700 Rär,
eller till ungefär en elftedel af hela den synliga
statsutgiften. Ibland sällsamheter i beräknings-
sätten, hvartill denna hufvudiitel för ötrigt ger
anledning, är, att lustslotten skola hafva ett an-
slag för sitt underhall, som t. ex. för Drottning-
holm och Svartsjö utgöra icke mindre än 16 000
Rdr; hvilien enskild skulle icke skatta sig
lycklig att få uppbära inkomsten af dessa ställen
mot skyldighet att unde. hålla byggnader och
parker, och ändå hafva ett litet artigt öfverskott
för sitt besvär? Men visserligen fick han icke
hafva rikets högsta embetsmän til sina förval-
tare, utan helt simpelt en inspektor eller något
dylikt. Sannolikt skulle slotten ej bli sämre
skötta för det. Vidare kan man ej förstå hvar-
före Ständerna skola sysselsätta sig med att be-
stämma, att för Konungens hästar böra åtgå
30,000 Rdr, för ved och kol till hofvens behof,
253,210, till deras lys- och renbållning 16,417,
när de icke äfvenledes afgöra hvad som bör åt-
gå för köket, källarep, konditoriet, garderoben
oe. s. Vv. Vore det icke bättre, att i en rund
summa anslå Kongl familjens appanage och
dispositionsrätten öfver kungsgårdarna, utan ati
bekymra sig om huru denna summa användes?
Genom den nu antagna fördelningen af Riks-
staten meilan de särskilda departementerna, vin-
nes en redighet i öfsersigten, som den fordna
methoden icke medförde. Men då man antagit
detta system, månne det ej hade varit rättast,
att äfsen föra pensions- och indragnisgsstaterua
under : departementer, dit de pensionerade eiler
de tjenstirie embetsmönezen hört? Man hade da
ännu tydligare kunnat se hvad hvar och en
gren af administrationen kostar. Nu ser man
imedlertid redan åtskilligt, t. ex. att då hela do-
maremakten, lagarnas upprätthållande, icke får
medtaga mer än 689570 R:dr, ehuru denna för-
svarsmakt dageligen behöfver anlitas, medtager
försvaret mot utrikes fiender, som lyckligtvis på
32 år ej behöft anlitas, åtta gånger denna sum-
m32, eller 5,437,949 R:dr. Märkligt nog har Che-
fen för Justitiedepartementet, som dackinnehar ri-
kets högsta värdigbet, icke de högsta inkomster-
na. Han har nemligen endast 8008 R:dr. Icke
så, att vi anse detta för litet, men det är an-
märkningsvärdt att t. ex. Chefen för Tullverket
har lika stor inkomst och dassutom fria rum.
Vi kunna icke heller rätt förklara normen för.
taffe:penningarnas beräkning. Man tyckes hafva:
ansett alla Departements cheferna af lika bety-
denhet i och för embetet och således givit dem
alla enahanda lön, eller 4,500 R:dr; men om
taffelpenningarna icke åsyfta hvad som efter vår
tanka dermed borde åsyftas, eiler att statens hög
ste embetsmän stule på ett värdigt sitt repre-
sentera staten genom att göra någonting för dess
andeliga 1:fl, skänka någon uppmuntran åt vetea-
skaper, vitterhet och konster, högsa deras idka-
re, köpa deras alster 0. s. v.; — någo: som i-
medtiertid åtskillige at? desse dignitärer alls icke
dermed tyckas vilja förstå, emedan det ges eller
åtminstone gifvits flere af dem, som knappt nog
köpa ea bok, än mindre ett kenstverk, och al-
drig se en htteratör, konstnär eller vetenskaps :
man i sin societer, om han icke är en veder-
böräigen dekorerad och betitlad person; — orm
saken nödsändigt måste tagas i bokstaflig me-
ning, elter att taffelpenningarna skola ätas och
drickas Upp, så borde väl någet afseende gjorts
på antaket af de munnar Departements-chefen
kan anses skyldig att mätta och anslaget rättats
derefter. Man borde då hafva erinrat sig, att
t. ex. Coeren för Lndiförsvars-departementet
bör kunna räkna på vida flera gäster, än Che-
fen för Justitie-departementet, och likväl har ban
4000 R:dr mindre i teffelpenningar, hvaremot
Chefen för det utrikes Departementet har så godt
söm ingea undertydande embetsmanuna-personal
och är bättre lottad än sina kolleger, eaär han
af staten erhåller, ej bioit fri boning, utan äiven
fria möbler och fritt silfver. Icke deste mindre
har han i taffelpenningar 6,509 RB:dr, eller nära
så mycket som tre af hans embetsbröder. An
tager man då att de främmande diplomaterne,
dem han anses skyldig att bespisa, sko!a vars
hangrigare eller läekrare än någon annan? I
allmärhet skulle vi önska, att ordet taff-lpen-
ningar helt och hållet försvann ur statens ut-
giftstitlar, emedan anrspråkea på s. k. embets-
spisningar då kanske äfven skulle försvinna. !
Det ges i sjelfva verket af alla sätt att fröjda
sig, ja, till och med af alla sätt att ådagaligga
lyx och representation, ingenting den bildade!
menniskan mindre nödigt, än dessa officiella
middagar, der man swumlas, icke för a:t recreera
sig genom umgängeslifvets behag, ja, knappt vog!