eller 20. — Men återvändom ifrån hans buds get till den närvarande, hvilken ger oss anledning till åtskilliga små reflexioner. Första hufvudtiteln: Kongl. Hofstats-anslacen hafva på sista riksdagen ej blifvit förhöjda med mer än 450 Rdr, och utgöra således 749,700. Häri äro likväl icke inberäknade de 235 000 Rdr, som äro anslagna till reparationer och underhåll af Stockholms slott, etler de 200,000 H. M. Konunzen uppbär af Riksgäldskontoret, hvilka rätteligen borde öka summan till.:944,700 Rär, eller till ungefär en elftedel af hela den synliga statsutgiften. Ibland sällsamheter i beräkningssätten, hvartill denna hufvudiitel för ötrigt ger anledning, är, att lustslotten skola hafva ett anslag för sitt underhall, som t. ex. för Drottningholm och Svartsjö utgöra icke mindre än 16 000 Rdr; hvilien enskild skulle icke skatta sig lycklig att få uppbära inkomsten af dessa ställen mot skyldighet att unde. hålla byggnader och parker, och ändå hafva ett litet artigt öfverskott för sitt besvär? Men visserligen fick han icke hafva rikets högsta embetsmän til sina förvaltare, utan helt simpelt en inspektor eller något dylikt. Sannolikt skulle slotten ej bli sämre skötta för det. Vidare kan man ej förstå hvarföre Ständerna skola sysselsätta sig med att bestämma, att för Konungens hästar böra åtgå 30,000 Rdr, för ved och kol till hofvens behof, 253,210, till deras lysoch renbållning 16,417, när de icke äfvenledes afgöra hvad som bör åtgå för köket, källarep, konditoriet, garderoben oe. s. Vv. Vore det icke bättre, att i en rund summa anslå Kongl familjens appanage och dispositionsrätten öfver kungsgårdarna, utan ati bekymra sig om huru denna summa användes? Genom den nu antagna fördelningen af Riksstaten meilan de särskilda departementerna, vinnes en redighet i öfsersigten, som den fordna methoden icke medförde. Men då man antagit detta system, månne det ej hade varit rättast, att äfsen föra pensionsoch indragnisgsstaterua under : departementer, dit de pensionerade eiler de tjenstirie embetsmönezen hört? Man hade da ännu tydligare kunnat se hvad hvar och en gren af administrationen kostar. Nu ser man imedlertid redan åtskilligt, t. ex. att då hela domaremakten, lagarnas upprätthållande, icke får medtaga mer än 689570 R:dr, ehuru denna försvarsmakt dageligen behöfver anlitas, medtager försvaret mot utrikes fiender, som lyckligtvis på 32 år ej behöft anlitas, åtta gånger denna summ32, eller 5,437,949 R:dr. Märkligt nog har Chefen för Justitiedepartementet, som dackinnehar rikets högsta värdigbet, icke de högsta inkomsterna. Han har nemligen endast 8008 R:dr. Icke så, att vi anse detta för litet, men det är anmärkningsvärdt att t. ex. Chefen för Tullverket har lika stor inkomst och dassutom fria rum. Vi kunna icke heller rätt förklara normen för. taffe:penningarnas beräkning. Man tyckes hafva: ansett alla Departements cheferna af lika betydenhet i och för embetet och således givit dem alla enahanda lön, eller 4,500 R:dr; men om taffelpenningarna icke åsyfta hvad som efter vår tanka dermed borde åsyftas, eiler att statens hög ste embetsmän stule på ett värdigt sitt representera staten genom att göra någonting för dess andeliga 1:fl, skänka någon uppmuntran åt veteaskaper, vitterhet och konster, högsa deras idkare, köpa deras alster 0. s. v.; — någo: som imedtiertid åtskillige at? desse dignitärer alls icke dermed tyckas vilja förstå, emedan det ges eller åtminstone gifvits flere af dem, som knappt nog köpa ea bok, än mindre ett kenstverk, och aldrig se en htteratör, konstnär eller vetenskaps : man i sin societer, om han icke är en vederböräigen dekorerad och betitlad person; — orm saken nödsändigt måste tagas i bokstaflig mening, elter att taffelpenningarna skola ätas och drickas Upp, så borde väl någet afseende gjorts på antaket af de munnar Departements-chefen kan anses skyldig att mätta och anslaget rättats derefter. Man borde då hafva erinrat sig, att t. ex. Coeren för Lndiförsvars-departementet bör kunna räkna på vida flera gäster, än Chefen för Justitie-departementet, och likväl har ban 4000 R:dr mindre i teffelpenningar, hvaremot Chefen för det utrikes Departementet har så godt söm ingea undertydande embetsmanuna-personal och är bättre lottad än sina kolleger, eaär han af staten erhåller, ej bioit fri boning, utan äiven fria möbler och fritt silfver. Icke deste mindre har han i taffelpenningar 6,509 RB:dr, eller nära så mycket som tre af hans embetsbröder. An tager man då att de främmande diplomaterne, dem han anses skyldig att bespisa, sko!a vars hangrigare eller läekrare än någon annan? I allmärhet skulle vi önska, att ordet taff-lpenningar helt och hållet försvann ur statens utgiftstitlar, emedan anrspråkea på s. k. embetsspisningar då kanske äfven skulle försvinna. ! Det ges i sjelfva verket af alla sätt att fröjda sig, ja, till och med af alla sätt att ådagaligga lyx och representation, ingenting den bildade! menniskan mindre nödigt, än dessa officiella middagar, der man swumlas, icke för a:t recreera sig genom umgängeslifvets behag, ja, knappt vog!