Vvinnas upplysningar, hvilka Breitfeldt icke kunde meddela. Doktor Berg uppgaf, att han, uteslutande sysselsgatt med obduktionen af musikläraren Carlssons lik, wid berörde tillfälle icke kunnat lemna någon uppmärksamhet åt Breitfeldt och hans ytttranden, hvedan doktor Berg, ehuru han under besigtoingen hört berr polismästaren Berg, herr assessoren af Grubbens och herr advokatfiskalen Fredholm önsom tala vid Breitfeldt, likväl icke kunnat fullständigt uppfatta föremålet för dessa samtal. Sjelf hade doktor Berg ej tillta!at Breitfeldt förr än Berg ur den döda krop pen framtagit bjertat, då Berg, visande detsamma för Bre tfeldt, till honom sagt: Se här det hjerta, som så vänskapligt och varmt slagit för dig, samt derjemte yttrat den önskan, att Breitfeldt måtte upphöTa med sitt nekande att hafva begått mordet, men Breitfeldt hade derå svarat, att han icke kunde bekänna ett brott, som ej af honom blifvit föröfvadt. Doktorn erinrade sig äfven att Breitfeldt uppgifvit, det han lånat pistolen af Rumstedt och att Breitfeldt sjelf derur aflossat skottet. Angående Rumstedts inkallande till anatomisalen och om papperet ill patronerne, lika med hr af Grubbens. Både hr af Grubbens och doktor Berg uppgåfvo, det de vid vidberörde tillfälle icke hört nigon tvetalan af Rumstedt, utan blott att Rumstedt uppgifvit, det han vid terzerolens öfverlemnande till Breitfeldt laddat densamma. Doktor Mitopge hade fört protokollet vid den medicolegala obduktionen å Carlssons döda kropp, men hans vittnesmål upplyste ingenting. Polisuppsyningsmannen Lundberg, som tillstädesvarit då Breitfeldts kläder af hr af Grubbens och Doktor Berg i Poliskammaren besigtigades, hade äfven luktat på kappan: samt funnit förhållandet sådant som herr assessoren anmärkt. Herr af iGrubbens anhöll få tillägga, att han Fredagsförmiddagen den 29 Oktober, innan Carlssons lik bortfördes ur det rum vid gamla Kungsholmsbrogatan, som Carlsson ilifstiden bebott, infunnit sig derstädes samt i rummet känt ett starkt brandos, och att den brandrök, som vid besigtningen af Breitfeldts kappa funnits bafva deruti inträngt, för hr assessorens luktorganer företett sig så fullkomligt lika den röklukt som i rummet förmärkts, att herr assessoren trott sig å kappan igenkänna alldeles samma lukt, som i rummet. Detta oaktadt fortfor Breitfeldt att bestri-da, det hans kappa, samma natt som mordet skedde, funnits på annat ställe än i Breitfeldts eget rum, och syttrade, stt han trodde, det kappan vid den -omnämnde besigtningen icke haft annan lukt än förut, då den åt honom förfårdigades. Herr af Grubbens forklarade på tillfrågan, att då han den 29 Oktoberinkommit i Carlssons rum, hade hr assessoren af den ställning hvari ban funnit liket nästan varit böjd för att tro, det Carlsson blifvit ihjälosad af den rök, som var i rummet. Carlsson hade nemligen legat på venstra sidan i en sofvande ställning med högra benet utsträckt och det venstra något krökt, liggande öfver det förra samt händerna 4 kors öfver bröstet. Häraf ansåg herr assessoren det vara otvifvelaktigt. att Carlsson blifvit mördad sofvande i sin säng. I afseende å det större sår, -som funnits i Carlssons hufvud, hade, vid yttra besigtningen, herr assessoren, jemlikt hvad ban redan förmält, destomindre haft skäl till den förmodan, att det varit ett skottsår, som kanterna kring såret ej varit svedda och något tecken efter krutrök icke funnits i håret. Då nu likväl vore fallet, att Carlsson blifvit skjuten i hufvudet, så vore af nyssanmärkte omständighet en följd, att pipan å pistolen vid skottets eflossande blifvit satt så nära intill hufvudet, att hvarken eld eller rök kunnat fremtränga på sidorna samt att således hela skottet gått in uti hufvudet, (Forts. följer.)