ämnade han bruka gården sjelf. — Den inropades,
såsom redan sagdt är, för 1,475 Rdr, ett högst bil-
ligt arrende ) och någon skymt af egennytta hos
Hr landshöfdingen kan endast diktas, ej upptäckas
af illviljan och afunden sjelf. — Att han valde en
person till sitt ombud, som tillfälligtvis var ledamot
af Utskottet, var kanske oförsigtigt; men både ju-
ridiskt och moraliskt ägde han rätt att välja tillsin
fullmäktig hvem helst han behagade. — Att de bå-
da ofvannämnde Utskottets fullmäktige skulle af
kryperi gynna någons egennyttiga afsigter, är så
otroligt för hvar och en som känner dem, att man
behöfver en sådan panna som Hr ,Verus, för att
kunna uttala omdömet. Att sätta tro dertill, det
gör icke en gång Verus sjelf, fast det kan passa
bra i stycke att så låtsa. Samma förhållande äger
rum med Utskottets öfrige ledamöter, hvilka utan
undantag äro sjelfständige och oberoende män.
4:0 Alt Väderbrunn ej passar till Landtbruksin-
stitut.
Orsakerna, som Verus uppgifvit så väl i denna,
som andra af honom författade uppsatser, äro enligt
hans förmenande, att Väderbrunn är boställe och
kan om trettio år komma i annor hand, då en del
af kostnaden för byggnader m. m. vore förspilld,
samt att jorden är dålig och frostnästad m. m.;j
Hvad det förra beträffar, så har Verus ej alle-
nast uppgifvit felet som blifvit begått, utan äfven:
huru man borde hafva förhållit sig. Man skullo !
a hafva arrenderat en Kungsgård, också på
530 är. . ;
För dem, som ej känna förhållandet, är nödigt
anmärka, att Kongl. Maj:t i sin nådiga skrifvelse
till Förvaltningsutskottet af den 48 Oktober 185353,:
samt i det nugällande reglementet för Welanderska :!
stiftelsen, stadfästadt af Kongl. Maj:t under den 44;
Aug. 1841, förbjudit allt inköp af jord, och jemte
meddelad tillåtelse, att Welanderska fonden skall
användas till inrättande af ett praktiskt åkerbruks-
och slöjdeinstitut, föreskrifvit, att en landtegendom
bör arrenderas, samt för ändamålet passande lärare
antegas. — Man måste således arrendera, och val-
de ett trettioårigt arrende; det längsta som vanli-
gen kan fås. Allt det som Verus tadlar hos Vä-l
derbrunn, såsom boställe, inträffar äfven vid en
Kuprgsgård. Afven den kan komma i annor hand,
och de derpå använda byggnadskostnaderna vara
förspillda, Konung och Ständer kunna dock; när
så långt kommit, lätt afhjelpa denna olägenhet, e-
hvad hemmanet har boställs- eller kungsgårdsnatur.
— Hede det nu varit Kungsgård, så hade den gode
Verus i stället nödgats klandra att, det ej var bo-
ställe.
Väderbrunn skall dessutom ej duga till institut, !
emedan det bar dålig (skall heta: god men va-
tensjuk) jord. — Det är i sanning lustigt! Når Ul-
tuna bestämdes till lokal för ett institut, så ropade
man: det duger ej. ty det har en ypperlig jord,;
och naturen har här gjort så mycket, att konsten
ej beböfver göra något. Och häri låg dock nå-
gon sanning, eburu detta är af mindre vigt än
man tror. Men när nu Väderbrunn blifvit ut-
sedt i likartadt ändamål, så heterdet: Jorden är
för dålig, valtensjuk, frostnästad!! Om den gode
Verus kunde qväfva sin galla i så många minuter.
som :fordrades för att höra och förstå en lugn tanke-!
ledning, så skulle jag fråga honom, hvar han tror;
att Eleven lär sig mest, antingen på en af naturen
bördig jord, der allt vexer blott man sår det, eller
der han oupphörligen får vara vittne till huru na-
turhindren af menniskokonst öfvervinnas, och får
se hopade svårigheter jemte sättet att dem besegra? ;
— För hvilken annan än Verus är frågan lätt att;
besvara.
EESedan d. 40 Dec. 48530, då första propositionen
om inrättandet af ett Landtbruks-institut, med till-
hjelp af Welanderska fonden, framställdes, således
40 år innan det sattes i verket, har detta ämne
varit föremål för årliga diskussioner både i Länets
Hushållnings:sällskap, Förvaltnings-utskottet och Sö-
dermantands Hushållningstidning. Intet ord yttra-
des till missbilligande af förslaget! Hvar var då
Verus med sin vishet? Då hade ännu allting kun-
nat ordnas bättre genom hans öfversvinneliga klok-
het. Men: Verus teg. Nu, sedan allt är afgjordt,
kommer han och gör sig båld. En löjlig process
är börjad af Hr Patron N. F. Husberg, och tvänne
andra personer, hvilka oeftertänksamt låtit förleda
sig att deri deltaga. Ryktet säger, att de redan
förlorat rättegången, och om så är, så har blott in-
träffat, hvad hvarje klok och sansad kunnat förutse.
Hvad uppgiften om byggnaden å Wäderbrunn
beträffar, så är den lika sanningslös som allt det
öfriga. Blott i ett har Verus hållit sig vid sannie-
gen; deri nemligen, att den är väl upptimrad och
ändamålsenligt inredd. Den blef också färdig, tvert
emot Veri uppgift, just då der borde. I den nya
byggningen äro fem rum, utom kök- och skafferi,
så färdiga, att de bebos af Föreståndaren och hans
familj. Sex lärlingar anlände den 4 November, och
hafva sedan dagligen njutit undervisning i räkna,
skrifva, geometriens elementer, samt smide, slöjd!
och boskapsskötsel.
Som Verus med sin kända fintlighet lätt kunde;
falla på den utvägen att neka för de här anförda
facta, och verifikationernas tryckning skulle med-
taga: för mycket utrymme, har man tagit sig frihe-
ten till Aftonbladets Redaktion insända vidimerade
afskrifter och utdrag af de handlingar, som bestyrka
de gjorda uppgifterna. Hvar och en som vill veta
sanna förhållandet, är der i tillfälle att få känne-
dom deraf. För den som vill se handlingarne in
extenrso, lemnes till underrättelse, att de äro till-
gänglige hos Sekreteraren i Länets Husbållnings-
sällskap.
Insändaren önskar, att hvad han sagt angående
skötseln af Wäderbrunn, under förra innehafvarens
tid, ej måtte tydas som tadel emot denne. Att han
kunnat sköta gården bättre, om han velat, är tro-
ligt; och att han ej brydde sig derom angår ingen
annan. Han är en man, hvars redliga karakter
njuter allmän aktning, och fastän ett fördelaktigt.
arrende gick honom ur händerna, hafva dock allal!
ofta förnyade bemödanden af Verus et Co., att för-
må honom deltaga, vare sig i den löjliga rättegån-
gen eller de försåtliga anfallen, fullkomligen miss-
lyckats.
Insändaren har nu slutat det tröttsamma företa-
get att följa Verus på hans irrgångar genom dik-
tens och smädelsens riken. Mycket återstode ännu
att tillrättavisa; men uppskjutet är icke glömdt.
Vill Verus ännu försöka anfalla ett vackert företag
och kästa smuts på dem som deråt egnat sina kraf-
g
S
t
I
I
t
4
1
I
I
(
s
S
4
1
I
1
4
j
Å
ÅL
) Då ett par af Utskottets ledamöter yttrade sin å- l
sigt, att drrendet vere nog högt, förklarade de ;
ofvannämnde ombuden, till. Utskottets protokoll
äen 9 Febr. 1841, sig benägne at! ifrågavarande
arrendessjelfva öfvertaga, i händelse Hushållnings-.