Article Image
Hvad skall jag säga, äro j den sanna känslan: uttryck i hvarje menniskobröst bestämda med ståen: de stilar? De första ögonblicken af vår ostörda sam. manvaro voro en okufvad känslas; småningom klap: pade det stormande hjertat lugnare och med ett: Gode broder! samt en tår och ett famntag. Ålskzade syster!l och en hjertlig kyss urladdadt sig slägtkärlekens öfverretning. En annan kärlek tog nu vära känslor i anspråk Kom ihåg Quadruppel alliancen, kusin Theodor ropade Anton, såsom,, bärmande Notarien Rabbel garant af nämnda höga alliance vill jag åt värdi ge parter, anförvanter och arfvingar hemställa, om icke en demarkationslinie kunde från kakelugnen tvärt öfver golfvet till fönstret uppdragas, derinom hvarje parti kunde en separat fred sluta och till ömsesidig fromma afgöra?, Och härmed tog den muntra Anton min förgråtna syster under armen 0oc3 förde henne till andra ändar af rummet. Anna satt ännu med näsduken för ansigtet. Jag nalkades henne, tog den lilla sysslolösa handen i min och bad henne för en stund glömma dagens vexlande och skakande uppträden. Hon svarade in. tet, men hennes hand hvwilade otillbokadragen i min Jag satte mig bredvid henne, lade min arm kring hennes smala Hf och drog henne intill mig. Annal hviskade jag, mitt hjertas känslor har jag redan en gång, fast mot min vilja, röjt — då var det ett brott nu -är det till och med en skyldighet. Jag vill e tolka hvad jag känt af smärta vid din brors grymme skämt, af glädje då jag fann det endast vara ett sådant Anna, älskade flicka, en lydig son blir alltid en god make, min fars första befallning gör lydnaden lik ljuf som lätt, med dessa ord satte jag ringen på bennes finger. Hor sade intet, lutade blott sitt huf. vud mot min axel, och, under en lätt kyss på de mjuka läppar, hviskade jag: och behåller din på mitt eget!

20 januari 1842, sida 3

Thumbnail