det liberala kreolpartiet under Morazan, som
lät bortskafa munkarne, har blifvit helt och
hållet underkufvadt. Väntar väl ett lika öde
Mexiko? Det enda man kan säga är, att de
ständiga striderna mellan kreolerne nödvändigt
måste allt mer och mer gifva Indianerne vapen
i händerna, och orsaken till sista fejden, som
slutades med Bustamentes fall, en oktrojpåla-
ga, utvisar, det alla bemödanden att bilda en
kraftfull centralregering måste blifva utan all
framgång. Santa Ana förklarade sig emot af-
giften och blef med ringa möda segrare öfver
regeringen. Han tyckes obestridligen vara en
man af ieke vanliga egenskaper, ehuru han ut-
omlands står i misskredit alltsedan sitt olyckli-
ga fälttåg mot Texanerne, men hans hastiga se-
ger har likväl blott sin grund deri, att man vill
slippa alla direkta utskylder, hvarigenom rege-
ringen skulle bli inskränkt endast till tullin-
komsten ide få hamnarna, serdeles i Veracruz.
I Venezuela synes tillståndet vara något bätt-
re än i Mexiko och Guatimala. Finanserpa äro
någorlunda ordnade och ett synbart bemödande
röjer sig att begagna de stora, i den rika jor-
den slumrande, krafterna, såsom man kan se af
det år 1840 utfärdade dekretet i afsigt att be-
fordra invandringen. Codazzi har, understödd
af regeringen, författat ett geografiskt verk öf-
ver det inre af landet, hvaraf hittills endast
fragmenter äro kända. Ur ett af dem hafva vi
inhemtat följande om folkmängden. Den består
af icke fullt en million menniskor. Det vigti-
gaste är likväl här som i alla fordna Spanska
kolonier, förhållandet racerna emellan; man räk-
nar 260,000 hvita, 414,000 mestizer, 30,000
negrer och 224,000 Indianer, hvaraf trefjerde-
delar äro civiliserade. Landets klimatiska egen-
heter samt det så betydligt ökade antalet af me-
stizer, tillkännagifva otvetydigt, att de snart skola
i sig upptaga alla de andra, så vida icke klima-
tet på Cordilererna gynnar de hvitas bibehål-
lande. Detta lands fördelaktiga läge och dess
ökade välstånd, som lemnar - en betydlig tullin-
komst, har redan hunnit reta Engelsmännens
egennytta och våldsamhet. Venezuelas regering
har vidtagit stränga åtgärder mot lurendrejeriet
i hamnarna, men på landgränsen torde hvarje
vidsträcktare anstalt för detta ändamål öfverstiga
den unga statens krafter. England har redan
med våld satt sig i besittning af en ö i Orono-
coströmmens mynning och drifver derifrån smyg-
handeln i stort inpå Venezuelas område, icke
blott till skada för statens tullintägt utan äfven
för den främmande handeln. Efter all sannolik-
het skola Nordamerika och Frankrike göra före-
ställningar deremot och Venezuela sjelft har
skickat en agent till London för att fordra den-
na ös återställande, men det är icke troligt att
sådant bifalles så snart, ty Engelsmännens ofvan-
nämnde förfarande står alldeles icke isoleradt,
utan hör till totalplanen att beherrska hela Me-
xikanska och Karaibiska vikarna och, att öfver
Guiana, hvars undersökning sedan flera år med
mycken nit bedrifves af Hr Schomburg, bana
sig vägen till alla flodarmarna mellan Orinoco
och Marannon. Det dervarande flodnätet är
så ofantligt och Venezuelas oeh Brasiliens makt
så ringa, att ångfarten här obehindradt kan ut-
breda sig och framtränga ända till Andernes fot.
Hvad här endast uttryckes som förmodan och
ej tills vidare kan bli något annat, bekräftas af
så många föga märkbara detaljer, att man under
innevarande års lopp sannolikt kan emotse all-
varligare försök å Engelsmännens sida. Löjtnant
Smyths resa från Lima år 4834 till Para utför
hela Amazonfloden utgör förespelet till en om-
fattande plan, som utbreder sig öfver hela Syd-
amerikas nordliga hälft; men det är likväl svårt
att urskilja hvad som här är loflig handelsspe-
kulation och hvad som är våldsamhet emot be-
stående rättsförhållanden. Besättningen af ön 1
Orinocomynningen hör helt säkert till det sed-
nare slaget. (Slutet följer.)
UDDEN
MIN FN WTA TT mr 7 — ANM Fuousn