mottagna af publiken. Berengario, lärer imed-
lertid hufvudsakligast vara blott ett retoriskt
grannlåtsstycke med mera fraser än handling.
Ea annan teaterförfattare, signor Briano i
Turis, har nyligen gjort den bekanta kansleren
Pier delle vignea till ämne för en tragedi, men
bvilken icke skall hafva gjort någon synnerlig
lycka; detsamma gäller om ett äfvenleaes helt
nyit sorgespel aLa famiglia Lercari, som blifvit
uppfördt i Genua på den aldra sista tiden. Der-
emot är Giuseppe Roveres historiska drama uLo-
renzino dei Medicin en ganska intressant förete-
else, irsmställande en karakteristisk bild af det
oroliga, lastfulla och lättsinniga Hifvet i Italien
under sextonde årbundradet, från de lägsta klas-
serna ända upp till samhällets högsta höjder.
Föga miadre intresse erbjuder A. Ghiglionis Duca
Alessandro dei Medici,, som utkom nästan sam-
tidigt med det förenämnda arbetet. Felice Tu-
rolies all conte Anguissola, samma författares
-Beatrice Tenda,, och slutligen Giacinto Baltag-
fas aruisa Strozzi synas berättiga till den för-
modan att äfven för Italien ett nytt litterärt lif
håller på att mogna i trots af de högst o-
fördelaktiga förhållanden, som politiskt och re-
ligiöst tanketvång lägger i vägen för de unga
skaldenaturernas friare utveckling.
TAPETEN TIMES LEDAS LIE