3000 R:dr B:ko och kunde genom ledamöternes
årsatgifter (4: 46 pr år) påräkna 1 medelinkomst
433: 16 för året, oberäknadt räntan på kapita-
let, och tillfälliga gåfvor, som någongång icke
voro obetydliga. lmedlertid befinnas nu Säll-
skapets kassa-förhållanden i ett slags cessioms-
tillstånd genom mindre väl betänkta anordnin-
gar; genom ändamålslösa premier m. m., hvaraf
allmänna huhsållningen i länet rönt ingen nyt-
ta. Såsom särdeles karakteristiskt må anföras,
att ett antal qvinnor från Jemtland på Sällska-
pets bekostnad afsändes till Norra Angermanland,
för alt der inlära premielärfstillverkningen, förr
än linodling inom länet kommit igång. (Jemt-
ländningarne odla hampa; och lin är ännu en
sällsamhet i landet.) Lin måste således teme-
ligen dyrt köpas och transporteras från Anger-
manland, (20 å 30 mil från Jemtlands medel-
punkt) för att i Jemtlands län af nybörjare för-
ädlas och bringas till den bekanta fina väfnaden.
Man kan lätteligen beräkna, hvad psilken veder-
börande skulle spinna på den affären! Imed-
lertid försummades landets fordna industri-gren,
vadmalstillverkaing. Landets finare och bättre
vadmal har förut bland annat tjenat till rege-
mentets beklädnad. Dertill anses det nu odug-
ligt, och derigenom har tillverkningen fallit eller
bedrifves såsom näringsutväg med ringa vinst,
eller snarare med förlust. Lika illa som detta,
är det, att, såsom redan antydt blifvit, Håshåll-
nings-sällskapets financiella affärer befinnas i så
intrassladt skick, att de näppeligen torde kunna
redas, och att sällskapets upplösning således kan
komma att föranledas af och illustreras med en
balans.
De af Hr v. T. inrättade distriktsmagasiner,
till sin syftning högst välmenande uti en för
missväxter blottstäld provins, hafva utan nödige
kontroller blifvit nära nog handlöst öfverlemna-
de till enskilde personer, och derigenom förvand-
lade till ockrande låneinrättningar, som med en
ohygglig ränta (någongång 421, procent och
derutöfver) bragt den mindre beme lade jord-
brukaren på obestånd. Såsom bevis på huru
ringa uppsigten varit öfver dessa genom ränte-
fria förskott af staten grundade magasiner, må
äfven nämnas, att flera summor ännu lära, som
man säger, bäras på fickan. Summorne hafva
neml. utlemnats, utan att hafva blifvit för det
afsedda ändamålet använde eller ett enda korn
Man påstår
blifvit till magasinering anskaffadt.
derföre icke, att summorne förkommit; men man
beklagar, att de icke blifvit så förvaltade, som
vederbordt, eller som stiftelsernes syftning å-
lägger.
Afvittringarne i Jemtland och Herjeådalen
oca skrift ståtligt utstyrda. Iasändaren måste anse
sitt tvifvel ursäktligt, så länge han nödgas höra
den högljudda missbelåtenbet, som yttrar sig på
flera ställen der afvittringen framgått. Att ett så
beskaffadt ordnande skall behaga alla, är naturligt-
vis omöjligt; likväl torde det hafva på ett mindre
godtyckligt sätt kunnat sättas i verkställighet. Ve-
derbörande borde skäligen kunnat emotse den an-
märkta missbelåtenheten, enär afvittringen börjades
vid landets periferi, och der med frikostig hand stora
ägorymder uldelades, utan att de närmare medel-
punkten af landet befintliga åboernes trångmål och
inskränkning i hänsigt till så väl autägor, som
inägor, beräknades. För dessa åboer bar derföre
afvittringen vållat en betydlig rubbning af gamla
rättsförbållanden i besittningsväg. Länets förra sty-
resman anses således icke utan skäl såsom orsak
till all den oreda och-verkliga skada, som genom
afvittringens förvända eller mindre planmässiga bör- ij
jan och verkställighet uppkommit. Visserligen har
man hört omtalas de 1000 nya hemman, som genom
afvittringsarbetet skulle skapas, men dessa skapelser
lära till största delen befinonas ännu på papperet,
och hafva, i likbet med mycket annat, uteblifvit el-
ler förfelats. Icke mindre än 2:ne af nollorne må-
ste bort, och tusendetalet lärer böra reduceras till
30 hemman i verkligheten; och dessa af den be-
skaffenhet,. att deras åboer, såsom det påstås, till
stor del blifvit föremål för församlingarnes fattig-
vårdsanstalter.
Om vid denna återblick betraktaren hufvudsak-
ligen varseblifvit Törneska styrelsens skuggsidor,
så torde det möjligen härröra deraf, att han såsom
landtman företrädesvis fästat sig vid allmänna eko-
nomiska förhållanden, inom hvilka han förgäfves
letat efter någon ljuspunkt. För att finna en så-
dan, torde man böra söka inom det enskilda säll-
skapslifvets område. Men de irrbloss, som der
skimra från de talrika medelmåttor, för hvilka det
lyckats att på hof-vägen uppkrypa till magtpålig-
gande embeten, kunna icke uti förvaltningsväg upp-
skattas såsom några antagliga glanspunkter. Om
imedlertid någon annan landsman, med skarpare
synförmåga, skulle kunna upptäcka något, som för-
minskade skuggorna i förevarande sammandragna
teckning, så blir Ins. erkänsam för upptäckte, och
skulle med nöje se sina anmärkningar vederlagda
(nota bene) med oomkullkastliga skäl.
Måtte Hr v. Törnes efterträdare icke erhålla för
många och för mycket beniga testamentariska
skatter från förra förvaltningen! Närvarande styres-
man är känd för drift, ordningssinne och arbets-
förmåga. Med redbardet, välvilja och ett flärdlöst
handlingssätt skall han på samma gång kunna till-
vinna sig allmänhetens förtroende, som han tillin-
tetgör de skuggor, som koteriernas makt sökt,
att kring henom hopsamla.
På en plats, der man med redigt omdöme, god vilja,
beslutsamhet och kraft har det ypperligaste tillfalle
att vederlägga alla småsinnets insinuationer. Jemt-;
land i December 18414.
Enn
— På Södra korrektionshuset å Långholmen
försöktes i Måndags åter en rymning, nemligen öf-
ver planket åt sjösidan. Det blef likväl upptäckt ti-
diet nOöme. fär iattilianna ere en
Ayricola.
l
lära
snart blifva afsiutade; men det betviflas bögeligen,!
att alla de fördelar dermed vuanits, hvilka i bör--
jan förespeglades, samt äfven sedermera blifvit i tal:
Han befinner sig nu!
i
I
I
I