mottagna af publiken. Berengario, lärer imedlertid hufvudsakligast vara blott ett retoriskt grannlåtsstycke med mera fraser än handling. Ea annan teaterförfattare, signor Briano i Turis, har nyligen gjort den bekanta kansleren Pier delle vignea till ämne för en tragedi, men bvilken icke skall hafva gjort någon synnerlig lycka; detsamma gäller om ett äfvenleaes helt nyit sorgespel aLa famiglia Lercari, som blifvit uppfördt i Genua på den aldra sista tiden. Deremot är Giuseppe Roveres historiska drama uLorenzino dei Medicin en ganska intressant företeelse, irsmställande en karakteristisk bild af det oroliga, lastfulla och lättsinniga Hifvet i Italien under sextonde årbundradet, från de lägsta klasserna ända upp till samhällets högsta höjder. Föga miadre intresse erbjuder A. Ghiglionis Duca Alessandro dei Medici,, som utkom nästan samtidigt med det förenämnda arbetet. Felice Turolies all conte Anguissola, samma författares -Beatrice Tenda,, och slutligen Giacinto Baltagfas aruisa Strozzi synas berättiga till den förmodan att äfven för Italien ett nytt litterärt lif håller på att mogna i trots af de högst ofördelaktiga förhållanden, som politiskt och religiöst tanketvång lägger i vägen för de unga skaldenaturernas friare utveckling. TAPETEN TIMES LEDAS LIE