NVg3t Vadialugit CXPEruinent, Oc acn frattillatiga di
sky hvarmed man i Tyskland betraktade franska
revolutionens verkningar, som upplöste alla sam-
fundslifvets och rättsförhållandernas band, lät
häaföra sig till ett blindt hat mot allt det som
föranledt eller befordrat denna verldsskakande
tilldragelse, utan att tillräckligt skilja det rätt-
visa 1 saken ifrån dess representanter rs fel och
misstag, det väldiga frihetssträfvandets ursprung-
lisa mening och anda från de blodiga ohygglig-
heter, hvar: det förvillade sig. I Tyskland, hvarest,
oaktarlt de brister, hvaraf samhällsskicket äfven der
besvärades, det exempellösa förtryck, som hvilade
öfver franska folket och alla politiska, sociala och
religiösa förhållandens deraf föranledda urartande,
lyckligtvis med några få undantag, förblifvit
okända, förstod man ej heller, biiligt och skon-
samt uppskatta de naturliga och oundvikliga å-
terverkningarna af denna långvariga träldom, de
våldsamma frihetsrörelserna hos en djupt upp-
rörd, ända Ul! vildhet retad folkmängd, och
man kuade således lätteligen komma till den
föreställning, att hela denna väfnad af våldsam-
heter och tygellösheter endast var verkan at fi-
losoliska iheorier, af sceptiska och materialisti-
ska ideer, hvilka man derföre också icke under-
lät att anklaga som stiftarinnor af alla revolut:o-
nens fasor. Härtill kom såsom andra orsaken
den Tyska filosofiens idealistiska karakter. Om
hon också icke med skäl kunde anklaga den fran-
ska filosofien för hennes sceptisk-negativa ten-
denser , emedan hon sjelf dels, såsom erkändt
är, genom sina principer, dels åtminstone ge-
nom sina oafvisliga slutföljder, förde till alldeles
enahanda resultater, så affekterade hon Jikväl
en viss förnämhet emot henne i anseende till
sina egna vetenskapliga åsigters förmodade vida
djupare och vida snillrikare innehåll. Våra mo-
derna filosofers spekulativa pantheism trodde sig
stå vida öfver Fransosernes nyktra materialism,
som icke regenererade och förklarade sig 1 ett
Organiskt system af absolut vetande, utan en-
dast uppträdde på det anspråklösaste sätt, å ena
sidan som representant al den rent empiriska
forskningen, och å den andra sidan som lörbere-
delse och öfvergångsgrad till en sociell, praktisk
moral och ett politiskt system, hvilande på prin-
cipen af individuell frihet och verksamhet.
Sedan Rec. visat nyttan af denna boks åter-
utgilvande i närvarande tidpunkt och huruväl
den Tyska idealismen behöfver en ledning, för att
hinna tiil praktisk användbarhet samt huru några
Tyske filosofer nästan omedvetet redan inkommit
på denna väg, ja, buru Fichte, i sin bok öfver
menniskans bestämmelse, på flera ställen nästan
ordagrannt återgifver åtskilliga fraser i naturens
system, återkommer Rec. tillbaka till dena ifrå-
gavarande nya tyska bearbetningen. ÖOfvers.
har, säger han, pställt sig på ståndpunkten af
det faktiska i nutidens allmänna bildning, för
att derifrån belysa, utveckla och beriktiga Hol-
bachs ider. Skarpt skärskågande vår tids in-
tressen och bemödanden och icke afskräckt ge-
nom någon af deras konseqvenser, har han ej
tvekat att förklara den materialism, Franska fi-
losofien predikar, för det system, som menni-
skoslägtet icke allenast faktiskt omfattat och brin-
gat till användande, utan hvari det måste allt
djupsre och konseqventare arbeta sig in. Un-
der det att våra fleste filosofer och statsmän med
en inkonseqvens, !som icke är lätt att utreda,
låta materialismen, d. v. s. samfundets rigtning
på det naturliga och materiella, gälla i dess huf-
vudsakligaste yttringar och följder, och sålunda
s5-ja för konsters, vetenskapers och näringars ut-
vecklung, för det allmänna välståndets och natio-
nalrikedomens befordran; men likväl anse nöd-
vändigt att söka göra henne oskadlig genom in-
blandning af några ideala elementer, så påstår
öfversättaren fritt och dristigt, att den materia-
listiska principen bär inom sig lagen för sin ut-
veckling och ordnande, botemedlet för alla verk-
liga eller skenbara olägenheter, som den tyckes
astra, och det behöfs blott en konseqvent och
fördomsfri genomföring af denna princip, för att
i stället för de faror man nu tror öfverallt va-
ra dermed förbundna, se de mest välgörande
följder för stat och samfundslif derifrån utgå.
Här är likväl den punkt, hvari öfvers:s åsigt
skiljer sig från författarens. Han finner nemli-
gen i denna sistnämnda alldeles icke den rena
och äkta materialistiska principen uttalad, utan
blott ea afart och vanställning deraf, ett system, l
som står midt emellan idealistiska tendenser och j
den riktiga uppfattningen och genomförningen
af det naturliga och dess lagar, samt följaktligen
är behäftad med alla de brister och villfarelser,.
som måste tillhöra hvarje sådan öfvergångsstig.n
Oiversättaren uppdagar utan skoning alla dessa
villfarelser i Naturens system; han antyder sjeil
de punkter, hvari det är farligt för moralen, o-
förenbart med en sund politik eller åtminstone
är evetenskapligt, ytligt och ensidigt; men långt
ifrån att derifrån hemta anledning tl en reak-
tion mot systemets grundide eller yrka på en
återgång till den idealistiska elier spiritualistiska
principen, kastar han siz tvertom med energi
framåt och söker genom ett ihärdigt fortvan-
drande på den väg, der den Fransyske materia-
listen irrar osäker och utan mål, att vinna en
ny och tillförlitlig ståndpunkt.
Så långt har det då kommit att det, hvaröf-
ver Tyskarne i synnerhet äro stolte, deras filo-
sofi, måste erkänna samma grundprincip som
k- c- pa fr KRt AA RKA LR