NVg3t Vadialugit CXPEruinent, Oc acn frattillatiga di sky hvarmed man i Tyskland betraktade franska revolutionens verkningar, som upplöste alla samfundslifvets och rättsförhållandernas band, lät häaföra sig till ett blindt hat mot allt det som föranledt eller befordrat denna verldsskakande tilldragelse, utan att tillräckligt skilja det rättvisa 1 saken ifrån dess representanter rs fel och misstag, det väldiga frihetssträfvandets ursprunglisa mening och anda från de blodiga ohyggligheter, hvar: det förvillade sig. I Tyskland, hvarest, oaktarlt de brister, hvaraf samhällsskicket äfven der besvärades, det exempellösa förtryck, som hvilade öfver franska folket och alla politiska, sociala och religiösa förhållandens deraf föranledda urartande, lyckligtvis med några få undantag, förblifvit okända, förstod man ej heller, biiligt och skonsamt uppskatta de naturliga och oundvikliga återverkningarna af denna långvariga träldom, de våldsamma frihetsrörelserna hos en djupt upprörd, ända Ul! vildhet retad folkmängd, och man kuade således lätteligen komma till den föreställning, att hela denna väfnad af våldsamheter och tygellösheter endast var verkan at filosoliska iheorier, af sceptiska och materialistiska ideer, hvilka man derföre också icke underlät att anklaga som stiftarinnor af alla revolut:onens fasor. Härtill kom såsom andra orsaken den Tyska filosofiens idealistiska karakter. Om hon också icke med skäl kunde anklaga den franska filosofien för hennes sceptisk-negativa tendenser , emedan hon sjelf dels, såsom erkändt är, genom sina principer, dels åtminstone genom sina oafvisliga slutföljder, förde till alldeles enahanda resultater, så affekterade hon Jikväl en viss förnämhet emot henne i anseende till sina egna vetenskapliga åsigters förmodade vida djupare och vida snillrikare innehåll. Våra moderna filosofers spekulativa pantheism trodde sig stå vida öfver Fransosernes nyktra materialism, som icke regenererade och förklarade sig 1 ett Organiskt system af absolut vetande, utan endast uppträdde på det anspråklösaste sätt, å ena sidan som representant al den rent empiriska forskningen, och å den andra sidan som lörberedelse och öfvergångsgrad till en sociell, praktisk moral och ett politiskt system, hvilande på principen af individuell frihet och verksamhet. Sedan Rec. visat nyttan af denna boks återutgilvande i närvarande tidpunkt och huruväl den Tyska idealismen behöfver en ledning, för att hinna tiil praktisk användbarhet samt huru några Tyske filosofer nästan omedvetet redan inkommit på denna väg, ja, buru Fichte, i sin bok öfver menniskans bestämmelse, på flera ställen nästan ordagrannt återgifver åtskilliga fraser i naturens system, återkommer Rec. tillbaka till dena ifrågavarande nya tyska bearbetningen. ÖOfvers. har, säger han, pställt sig på ståndpunkten af det faktiska i nutidens allmänna bildning, för att derifrån belysa, utveckla och beriktiga Holbachs ider. Skarpt skärskågande vår tids intressen och bemödanden och icke afskräckt genom någon af deras konseqvenser, har han ej tvekat att förklara den materialism, Franska filosofien predikar, för det system, som menniskoslägtet icke allenast faktiskt omfattat och bringat till användande, utan hvari det måste allt djupsre och konseqventare arbeta sig in. Under det att våra fleste filosofer och statsmän med en inkonseqvens, !som icke är lätt att utreda, låta materialismen, d. v. s. samfundets rigtning på det naturliga och materiella, gälla i dess hufvudsakligaste yttringar och följder, och sålunda s5-ja för konsters, vetenskapers och näringars utvecklung, för det allmänna välståndets och nationalrikedomens befordran; men likväl anse nödvändigt att söka göra henne oskadlig genom inblandning af några ideala elementer, så påstår öfversättaren fritt och dristigt, att den materialistiska principen bär inom sig lagen för sin utveckling och ordnande, botemedlet för alla verkliga eller skenbara olägenheter, som den tyckes astra, och det behöfs blott en konseqvent och fördomsfri genomföring af denna princip, för att i stället för de faror man nu tror öfverallt vara dermed förbundna, se de mest välgörande följder för stat och samfundslif derifrån utgå. Här är likväl den punkt, hvari öfvers:s åsigt skiljer sig från författarens. Han finner nemligen i denna sistnämnda alldeles icke den rena och äkta materialistiska principen uttalad, utan blott ea afart och vanställning deraf, ett system, l som står midt emellan idealistiska tendenser och j den riktiga uppfattningen och genomförningen af det naturliga och dess lagar, samt följaktligen är behäftad med alla de brister och villfarelser,. som måste tillhöra hvarje sådan öfvergångsstig.n Oiversättaren uppdagar utan skoning alla dessa villfarelser i Naturens system; han antyder sjeil de punkter, hvari det är farligt för moralen, oförenbart med en sund politik eller åtminstone är evetenskapligt, ytligt och ensidigt; men långt ifrån att derifrån hemta anledning tl en reaktion mot systemets grundide eller yrka på en återgång till den idealistiska elier spiritualistiska principen, kastar han siz tvertom med energi framåt och söker genom ett ihärdigt fortvandrande på den väg, der den Fransyske materialisten irrar osäker och utan mål, att vinna en ny och tillförlitlig ståndpunkt. Så långt har det då kommit att det, hvaröfver Tyskarne i synnerhet äro stolte, deras filosofi, måste erkänna samma grundprincip som kcpa fr KRt AA RKA LR