ett Darn, som heter 2840 ars Riksdag. Redan
födelsestundens högtidliga förkunnande med här-
older, pukor och trumpeter gaf tillkänna att det var
af förnäm extraktion, men många tviflade på hvad
andas barn det månde blifva, i anseende till.den
stora skilnaden i föräldrarnes ålder och framför
allt lynne. Modren är nemligen ingen annan
än den gamla vördnadsvärda fru Svea, och fa-
dren hennes sednaste och ännu lefvande gemål,
Systemet, med hvilken hon förmäldes för 30 år
sedan. Häraf hafva många hemtat den farhågan,
som man dock hoppas är ogrundad, att den lilla
med tiden kunde komma att utveckla anlag till
oefterrättlighet.
Någon tid före födelsen lära vissa bekymmer
visat sig hos fadren, som förrådt en misstanka,
att icke äkta kungligt blod skulle rinna i den !
blifvande verldsborgarens ådror, och att fru
Svea varit svag för en ung och liflig man
vid namn aMuvemanget,, som sökt inträde i hu-
set. Atskilliga sängkammarrådgifvare lära derfö-
re äfven blifvit anmodade, att vid födelsen här-
öfver afgifva sitt betänkande, men de visste icke
hvad de skulle säga. ÅA ena sidan borde den
goda fruns från äldre tider bekanta stränga mon-
arkiska grundsatser freda hennes rykte från alla
misstankar, men på den andra sidan förekom,
alt den lilla pilten icke förr framkommit till verl-
den, än han genast visade en stor olikhet med
sina äldre syskon. Han hade icke allenast cen
långt starkare röst, utan förrådde äfven vida min-
dre menlöshet än dessa hade gjort isin barndom;
och när man ville linda honom till händer och
fötter, enligt gammal sed, såsom det skett med
de äldre bröderna, visade han en så kraftfull op-
position, att man slutligen måste lemna vissa lem-
mar fria.
Denna ostyrighet har alltsedermera fortfarit.
Enligt sängkammarrådgifvarnes inrådan borde
gossen genast uppfödas med mat, och en torr-
amma, naturligtvis af adlig härkomst, tillsattes
derföre, hvars namn varit uppgifvet i Fahlu
tidning. Jag tror det slutas på torf eller dorf
eller något dylikt. Denna skulle nu försöka gif-
va honom med napp än en blandning af utspädd
mjölk med socker, tillredd af barnets första el-
ler erke-guffar, än vanlig barnvälling, som all-
tid hölls tillhanda uti en porlande tepanna, och
för att förmå honom härtill, lät man henom
emellanåt dels leka med en gul bok, dels höra
vackra vaggvisor om aförfädernas minnen; men
gossen skrek alltjemnt, ville bort ifrån den ar-
tificiella maten och sina sköterskor tillbaka till
modren Sveas bröst och höll envist fast sig
dervid. i
Under allt detta har imedlertid barnet växt
på ett förvånande sätt både i längd och bredd.
Då och då har väl en mindre opasslighet före-
kommit, men dessa tillfälliga olägenheter hafva
mest varit en följd af de förut omnämnda för-
söken till iproppande af onaturlig föda eller
al en förvänd medicin. Vederbörande i säng-
kammaren hafva nemligen vid dylika tillfällen
vändt sig till en såkallad klok gumma vid namn
Minerva, men denna gumma, som egentligen
icke har andra rön att rådfråga, än dem hon
anställt på sin vördnadsfulla fot vid väderskif-
ten, har hållit på att förderfva hela barnets ckon-
stitution med sina huskurer. Hon inbillade sig
nemligen vidskepligt, hvar gång den hårdsmälta
barnvällingen åstadkom någon rörelse i det in-
re, att Hinhåle sjelf hade infört i barnets mage
ett ondt väsende, som hon kallade koalition,
hvilket kunde åstadkomma en vådlig revolutio-
när kris; och, det som var än värre, i stället
att afvakta den fruktade krisens utbrott och
underhjelpa, men tillika moderera densamma,
föllo nu en hop af csystemets, enfaldiga vänner
på det orådet, att qvälfva den genom anbringan-
de af en sort konservativa omslag, bestrukna
med honung, hvartill de sammansköto kostna-
den, men hvilka tjenade till intet anmat, än att
de fingo emottaga och behålla just sådant, som
andra vid en förnuftig barnskötsel vilja vara af
med. Oskadligare är den gamla Sibyllans nit
att ständigt vilja pudra in den lilla med Nicht,
hvaraf hon äger ett stort förråd, och att i så-
dant ändamål med glasögonen på näsan alltid
ligga öfver de ställen, der hudlöshet på barn van-
ligen plägar inträffa. Häraf har på sin höjd
utdunstningen några gånger varit generad.
Lika besynnerliga äro äfven idcerna i säng-
kammaren i flera andra fall. Skulle man väl
tro, att en allvarsam tvist uppstått mellan Fru
Svea å ena och de konservative rådgilvarne
samt den gamla Sibyllan å den andra sidan,
huruvida barnet någonsin bör lära sig att gå
på sina två, eller i all sin dar kräla på fyra?
Det påstås bestämdt, att de sig så kallande vän-
nerna göra allt hvad de kunna för att inbilla
systemet, att det sednare skall vara helsosamast,
ända tills barnets egen långsamt mognande öf-
vertygelse, föranleder det att resa på sig. I
sådant fall kan man dock vara säker, att denna
tidpunkt snart kommer och alt de båda nedre
lemmarna då vilja ensamme bära och framföra
ynglingen, emedan dei alla fall få göra den huf-
vudsakliga tjensten.
För öfrigt kan ännu ingenting bestämdt sägas
om framtiden. Tandsprickningsperioden är snart
nu inne och den är alltid, såsom man vet, litet kri-
tisk. Den väntades redan på sommaren, men
värken slutades med en quasi-decharge, som väck-
te mycken fägnad, och sedan har barnet ej pvi-
sat tänder,. Mängden förklarar orsaken här-