ett Darn, som heter 2840 ars Riksdag. Redan födelsestundens högtidliga förkunnande med härolder, pukor och trumpeter gaf tillkänna att det var af förnäm extraktion, men många tviflade på hvad andas barn det månde blifva, i anseende till.den stora skilnaden i föräldrarnes ålder och framför allt lynne. Modren är nemligen ingen annan än den gamla vördnadsvärda fru Svea, och fadren hennes sednaste och ännu lefvande gemål, Systemet, med hvilken hon förmäldes för 30 år sedan. Häraf hafva många hemtat den farhågan, som man dock hoppas är ogrundad, att den lilla med tiden kunde komma att utveckla anlag till oefterrättlighet. Någon tid före födelsen lära vissa bekymmer visat sig hos fadren, som förrådt en misstanka, att icke äkta kungligt blod skulle rinna i den ! blifvande verldsborgarens ådror, och att fru Svea varit svag för en ung och liflig man vid namn aMuvemanget,, som sökt inträde i huset. Atskilliga sängkammarrådgifvare lära derföre äfven blifvit anmodade, att vid födelsen häröfver afgifva sitt betänkande, men de visste icke hvad de skulle säga. ÅA ena sidan borde den goda fruns från äldre tider bekanta stränga monarkiska grundsatser freda hennes rykte från alla misstankar, men på den andra sidan förekom, alt den lilla pilten icke förr framkommit till verlden, än han genast visade en stor olikhet med sina äldre syskon. Han hade icke allenast cen långt starkare röst, utan förrådde äfven vida mindre menlöshet än dessa hade gjort isin barndom; och när man ville linda honom till händer och fötter, enligt gammal sed, såsom det skett med de äldre bröderna, visade han en så kraftfull opposition, att man slutligen måste lemna vissa lemmar fria. Denna ostyrighet har alltsedermera fortfarit. Enligt sängkammarrådgifvarnes inrådan borde gossen genast uppfödas med mat, och en torramma, naturligtvis af adlig härkomst, tillsattes derföre, hvars namn varit uppgifvet i Fahlu tidning. Jag tror det slutas på torf eller dorf eller något dylikt. Denna skulle nu försöka gifva honom med napp än en blandning af utspädd mjölk med socker, tillredd af barnets första eller erke-guffar, än vanlig barnvälling, som alltid hölls tillhanda uti en porlande tepanna, och för att förmå honom härtill, lät man henom emellanåt dels leka med en gul bok, dels höra vackra vaggvisor om aförfädernas minnen; men gossen skrek alltjemnt, ville bort ifrån den artificiella maten och sina sköterskor tillbaka till modren Sveas bröst och höll envist fast sig dervid. i Under allt detta har imedlertid barnet växt på ett förvånande sätt både i längd och bredd. Då och då har väl en mindre opasslighet förekommit, men dessa tillfälliga olägenheter hafva mest varit en följd af de förut omnämnda försöken till iproppande af onaturlig föda eller al en förvänd medicin. Vederbörande i sängkammaren hafva nemligen vid dylika tillfällen vändt sig till en såkallad klok gumma vid namn Minerva, men denna gumma, som egentligen icke har andra rön att rådfråga, än dem hon anställt på sin vördnadsfulla fot vid väderskiften, har hållit på att förderfva hela barnets ckonstitution med sina huskurer. Hon inbillade sig nemligen vidskepligt, hvar gång den hårdsmälta barnvällingen åstadkom någon rörelse i det inre, att Hinhåle sjelf hade infört i barnets mage ett ondt väsende, som hon kallade koalition, hvilket kunde åstadkomma en vådlig revolutionär kris; och, det som var än värre, i stället att afvakta den fruktade krisens utbrott och underhjelpa, men tillika moderera densamma, föllo nu en hop af csystemets, enfaldiga vänner på det orådet, att qvälfva den genom anbringande af en sort konservativa omslag, bestrukna med honung, hvartill de sammansköto kostnaden, men hvilka tjenade till intet anmat, än att de fingo emottaga och behålla just sådant, som andra vid en förnuftig barnskötsel vilja vara af med. Oskadligare är den gamla Sibyllans nit att ständigt vilja pudra in den lilla med Nicht, hvaraf hon äger ett stort förråd, och att i sådant ändamål med glasögonen på näsan alltid ligga öfver de ställen, der hudlöshet på barn vanligen plägar inträffa. Häraf har på sin höjd utdunstningen några gånger varit generad. Lika besynnerliga äro äfven idcerna i sängkammaren i flera andra fall. Skulle man väl tro, att en allvarsam tvist uppstått mellan Fru Svea å ena och de konservative rådgilvarne samt den gamla Sibyllan å den andra sidan, huruvida barnet någonsin bör lära sig att gå på sina två, eller i all sin dar kräla på fyra? Det påstås bestämdt, att de sig så kallande vännerna göra allt hvad de kunna för att inbilla systemet, att det sednare skall vara helsosamast, ända tills barnets egen långsamt mognande öfvertygelse, föranleder det att resa på sig. I sådant fall kan man dock vara säker, att denna tidpunkt snart kommer och alt de båda nedre lemmarna då vilja ensamme bära och framföra ynglingen, emedan dei alla fall få göra den hufvudsakliga tjensten. För öfrigt kan ännu ingenting bestämdt sägas om framtiden. Tandsprickningsperioden är snart nu inne och den är alltid, såsom man vet, litet kritisk. Den väntades redan på sommaren, men värken slutades med en quasi-decharge, som väckte mycken fägnad, och sedan har barnet ej pvisat tänder,. Mängden förklarar orsaken här