kant den omnämnde försäljningen af gevär för lågt pris och återköpet deraf för vida högre, endast för att låta dem förstöras. Vid 41839 års statsrevision hade upplysts, att af de för gevärsfabrikationen anslagne medel betydliga summor funnos innestående hos statsverket, och ansåg derföre desse först böra användas, innan ytterligare anordningar göras. Häri instämde Erik Norberg, Jan Andersson och Anders Larsson från Westerås län, Anders Johnson i Tuna från Östergötblands län vice Talmannen Per Erikeson och Per Persson från Örebro län, Jars Petersson från Bickinge, Per Hansson från Wermlands, Anders Normark från Westerbot-! tens län, Lar: Rssmusion Johannes Johanne son, Olof Beniaminsson, Mans Hansson från Götheborgs c8h Bohus län, m. fl. Sven Heuritn ville endast erinra att förslaget ! om gevärsutdelning till folket endast hade afseende på sådane, som eljest skulle för kronans räkning! kasseras, hvarföre en årlig tillverkning af 43,000 nya gevär ingalunda beköfdes för berörde ändamål. David Andersson ville cirnra, att hans mening med förslaget hvarken varit att nya gevär skulle utdelas, eller att sådane utdelningar skulle äga ruw till större belopp, än tillgångarne kunde medgifva. Förmenade Strindlunds yttrande om faran af att låta fienden veta antalet af gevären i kronans förråder, gifva ytterligare styrka åt antagligheten af hans förslag, ty man behöfde då icke frukta för någon öfverraskning, utan man kunde säga fienden att hvarje man i riket äger ett gevär. Zelterberg vore ånyo förekommen af David Andersson. och kunde i öfrigt icke finna större fara för fåderneslandet af att utlänningarne fingo veta huru många gevär det ägde, än deraf att vederbörande tillåtit grannstaterna undersöka grunden i vära skärgårdar, och räkna skären vid våra kuster. Yrkade återremiss på det Utskottet måtte meddela Ständerne tillförlitliga upplysningar om gevärsförrådens tillstånd och behof. Anders Brismon från Skaraborgs län: kunde ic ke förmoda annat, än att anslaget för gevärsfabrikationen vore inbegripet uti de summor, som vid ordinarie Statsreglertngens uppgörande blifvit beviljade på tredje hufvudtiteln, åtminstone till så stort belopp, som erfordrades till fullgörande af kontraktem med Norrtelje och Husqvarna faktorier, enär desse kontrakter voro vida äldre än den nuvarande Riksstaten. Henrik Andersson från Örebro län: vore förekommen af Rutberg, och talade i öfrigt för David Anderssons förslag. B-ngt Gudmundsson ville i anledning af någrelepedamöters yttrande, att medel för berörde ändamål skulle vara att tillgå bland tredje hufvudtitelns enslag, endast hänvisa till extra Statsregleringarne vid föregående Riksdagar, samt till Ständernas förut vid denna Riksdag fattade beslut, hvarigenom serskildt anslag för gevärsfabrikationen under innevarande år blifvit beviljadt, och då alla Ståndets ledamöter syntes finna nödvändigheten forda uppfyllande af de med faktorierne från stadens sida ingångne kontrakt, måste äfven nödiga medel dertill beviljas. — Ville i öfrigt tillkännagifva, att det blifvit inom Utskottet upplyst, att i gevärsförråden omkring 70,000 nya gevär funnos. Tilltrodde sig likväl ej bedöma om detta antal vore tillräckligt, men med anledning af brodren Rutbergs uppgift, ansåg Tal. de förut anslagne medel i första rummet böra användas; och yrkade återremiss, på det upplysningar så väl i detta, som öfriga hänseenden må kunna vinnas. Deruti instämde Peter Claössom från Eifsborgs Län. Andere Andersson från Skaraborgs Län anmärkte. att anslaget för gevärsfabrikationen icke finnesinberäknadt i de 666,666 Rdr 32 sk. Bko, som för Krigskollegii departementer voro beviljade å 3:e hufvudtiteln, och att detta vore uppenbart för hvar och en, som gör sig den mödan att anställa äfven den ytligaste granskning af räkenskaperna öfver nyssberörde belopp. Det vore väl upplyst, att något öfver 70, 000 nya gevär funnos i Kronans förrådshus, men då vår armå vore beräknad att i krigstider kunna uppbringas till 420,000 man, och erfarne militärer intygat, att uti en väl ordnad krigsmateriel borde finnas minst tvenne fullgoda gevär för hvarje man i armeen, vore det latt att inse, det ett ganska stort behof af ifrågavarande vapen ännu återstod att fylla. Trodde derföre, att allt anslag för gevärsfabrikationen icke kunde eller borde vägras. Ville, med anledning af det omtalta återköpet af försålda gevär, upplysa, att dervid så tillgått, att sedan berörde gevär såsom kasserade blifvit föryttrade, desamma sedermera, vid en för några år tillbaka här i staden uppkommen skrämsel, måst till hvad pris som heldst återköpas. Deruti in stämde Arders Fryckberg från Wermlands Län och Christen Andersson från Malmöhus Län. von Zwei bergk förklarade sig icke kunna öfvertygas om annat, än att tredje hufvudtitelns anslag från början voro beräknade jemväl för gevärsfabrikationen, emedan någon extra statsreglering i grundlagen icke finnes omnämnd, utan måste anses såsom ett oting. I Deruti instämde Peter Gabrieisson från Kronobergs, Johan Olof Widegren från Östergöthlands, Soran Anderssor från Upsala, Ephraim Larsson från Elfsbogs Län, m. fl. Nils Persson från Södermanlands Län instämde: uti Hans Janssons yttrande, och hemställde, att statsutskottet må föreslå en underdånig skrifvelse, med anhållan, att, då gevär blifva genom slitning eller ! annan orsak bristfällige, de icke må förstöras, utan repareras och derefter begagnas vid exercis för beväringsmanskapet. Deruti instämde Jan Persson från Upsala och Per Sahtström från Stockholms Län. Lars Larsson från Elfsborgs Län anmärkte, att, om man år 4809 ansett hela krigsmateriellen böra underhållas af anslagen på tredje hbufvudtiteln så kunde dock en sådan föreställning numera icke ega. rum, cnär Ständerna, så väl under denna, som föregående riksdagar, nödgats göra serskilda anslag för gevärsfabrikationen. Ansåg väl, att i krigsförråderna bör finnas ymnig tillgång på vapen, men hade dock trott, att, om icke alltför stor misshushållning egt rum, förråden nu borde vara ganska fPfönmnmnA Fi. oo To AAA Äär TAD fmAdktasss ag Rs I i ) I I