något annat än hvad hvad som inträffat! men d ville uttrycka nationens tanka öfver det hitill följda systemet, de ville, genom sin röst, gifv den länge allmänna opinionen en ofliciell or gan. Detta har nu skett; men de närvarand maktinnehafvarne blifva icke varse, att ma mindre åsyftade de redan oskadlige personern än systemet, att då de fullföljde det, Ständern äfven öfver dem uttalat en förkastelsedom, sam att de följaktligen! måste anstränga alla sin krafter för att försvara detta system, för attöf vertyga ständerna om dess nytta och riktighe samt förskaffa sigzgen majoritet för detsamma Förmådde de ej detta, som väl också icke va att hoppas, så återstod för dem ingenting anna än att antingen resignera eller ändra syster Intetdera hafva de gjort; de qvarstanna på si na poster och fortsätta det gamla systemet. Här igenom förklaras möjligheten af det så kallad ministeriella interregnum hos oss. Statsråde är ända hittills icke fullständigt. Det borde be stå af tio ledamöter, men räknar ännu endas sju och Konungen är derigenom lagligen för hindrad atttill pröfning företaga de af Ständer na beslutade Grundlagsförändringarna, hvaror KonstitutionsUtskottet redan erinrat. Oberäk nadt denna olägenhet, som icke särdeles genera Regeringen, emedan hon ännu icke känner nå gon tvingande nödvändighet att företaga saker — och hon är endast van att gifva vika fö den tvingande nödvändigheten — gå ärendern sin vanliga gång och den lifvande kraften, fall denna kropp kan anses som lefvande, för blifver densamma. Regeringen vegeterar frar från den ena dagen till den andra; hon ana ännu ingen fara och låter således allting fortg så länge det kan gå. Men huru länge allt det ta skall räcka, är en annan fråga till hvars be svarande det följande kanhända må bidraga. (Forts. följer.)