något annat än hvad hvad som inträffat! men d
ville uttrycka nationens tanka öfver det hitill
följda systemet, de ville, genom sin röst, gifv
den länge allmänna opinionen en ofliciell or
gan. Detta har nu skett; men de närvarand
maktinnehafvarne blifva icke varse, att ma
mindre åsyftade de redan oskadlige personern
än systemet, att då de fullföljde det, Ständern
äfven öfver dem uttalat en förkastelsedom, sam
att de följaktligen! måste anstränga alla sin
krafter för att försvara detta system, för attöf
vertyga ständerna om dess nytta och riktighe
samt förskaffa sigzgen majoritet för detsamma
Förmådde de ej detta, som väl också icke va
att hoppas, så återstod för dem ingenting anna
än att antingen resignera eller ändra syster
Intetdera hafva de gjort; de qvarstanna på si
na poster och fortsätta det gamla systemet. Här
igenom förklaras möjligheten af det så kallad
ministeriella interregnum hos oss. Statsråde
är ända hittills icke fullständigt. Det borde be
stå af tio ledamöter, men räknar ännu endas
sju och Konungen är derigenom lagligen för
hindrad att- till pröfning företaga de af Ständer
na beslutade Grundlagsförändringarna, hvaror
KonstitutionsUtskottet redan erinrat. Oberäk
nadt denna olägenhet, som icke särdeles genera
Regeringen, emedan hon ännu icke känner nå
gon tvingande nödvändighet att företaga saker
— och hon är endast van att gifva vika fö
den tvingande nödvändigheten — gå ärendern
sin vanliga gång och den lifvande kraften,
fall denna kropp kan anses som lefvande, för
blifver densamma. Regeringen vegeterar frar
från den ena dagen till den andra; hon ana
ännu ingen fara och låter således allting fortg
så länge det kan gå. Men huru länge allt det
ta skall räcka, är en annan fråga till hvars be
svarande det följande kanhända må bidraga.
(Forts. följer.)