Nirpi, född i Juckasjerfvi 4805, hade dels varit
hos sina föräldrar, dels bott i kåtalag med en an-
nan Lapp, och under tiden, år 4827, gift sig, tills
hans hustru 41838 dog, och efterlemnade 4 lefvande
barn, med hvilka han då begaf sig öfver till Norge,
såsom vallbjon, ehuru han sedan några gånger be-
sökt Juckasjerfvi. I Norge hade han med en fäste-
qvinna ett barn. I slutet af Januari månad sistli-
det år beslöt han begifva sig till Juckasjerfvi, för
att vid tinget fullfölja en rättegång. Den 28 Janu-
ari fick Nirpi, som då vistades vid Rattinge fjord i
Norge, besök af en yngling, vid namn Henricsson,
ifrån Gellivare. Då denne fick höra, att Nirpi äm-
nade sig till Juckasjerfvi, ville han göra sällskap,
och Nirpi samtyckte dertill. Fredagen den 31 Ja-
nuari anträdde de resan på skidor, men hade nöd-
gats, i anseende till ynglingens dåliga kläder och
det elaka väglaget att göra korta dagsresor. De hade
tagit första nattqvarteret i en svedjeskog, legat der
qvar öfver Söndagen den 5 Februari, då de öfver-
stigit norska fjällryggen och kommit till Narjanine-
mi, hvarifrån de påföljande Tisdag anländt till Ge-j
brisaari, der de 3 dagar måst qvarstadna för ovå.
der. Måndagen den 40 Februari hade de kommit
till Tottiehicti, dagen derpå till Tarhomika eller ut-
loppet af Torneås träsk. Ingen tvist hade dem imel-
lan uppkomnmit, förrän de den 49 Februari tagit
nattläger vid Gjekkakoski, då, bland annat samtal
dem emellan, Nirpi af Henricsson fordrat en norsk ort i
(ungefär 32 sk. svensk Rgs) i crsättning för begag-
nande af Nirpis tocki eller lappkolt och hans mös-
sa. Henricsson hade dertill endast svarat med svor-
domar, dock hade ordvexlingen för den gången upp-
hört, tills morgonen derpå, då tvisten ytterligare och
ifrigare fortsatts, och ökats derigenom, att Nirpis
ena skida, som han aftonen förut satt på tillräck-
ligt afstånd från lägerselden, funnits uppbränd ända
till spetsen, hvilket Nirpi tillskrifvit sin reskamrat.
Sedan Nirpi gjort sig en ny skida, hade de föl-
jande morgon, den 43, utan vidare tvist fortsatt vä-
gen till Wattkomontka skog, der de tagit nattläger.
Under hela denna väg, utgörande 43 mil, hade de
icke anträffat något nybygge eller boningshus, och;
icke heller någon menniska. Fredags morgon, den
44, då de bröto opp från Wattkomontka skog, hade
åter den gamla tvisten blifvit förnyad, dels om hy-
ran för lappkolten, dels om ersättning för den mat,
Nirpi lemnat Henricsson under vägen. Henricsson
hade medgifvit betalning för födan, men nekat er-
sätta något för lånet af kläderna Efter mycken
träta, derunder Nirpi yttrat, att han ej hade någon
heder af de penningar han kunde få, hade Henrics-
son slutligen hotat Nirpi med Moonalaiset ).
Nirpi hade nu, uppretad af de föregående trätor-
ne och den nuvarande, blifvit än mera uppbragt,
och af fruktan tillika för Moonalaiset, gifvit Hen-
ricsson, som rännt på skidor framför Nirpi, först
ett slag af rännstafven på vänstra sidan af hufyu-
det och sedan ett vid högra tinningen, så att Hen-
ricsson neddignat sanslös. Då Nirpi sedan rännt
förbi honom, och sett att han synts qvickna vid,
hade Nirpi med lobössan skjutit honom genom huf-
vudet på högra sidan, hvarefter han synts vara död.
Derefter hade Nirpi ur matsäcken, som af dem ge-
mensamt under vägen begagnats, uttagit sin kittel
och Henricssons penningar bestående af 2 stycken
svenska banco-sedlar å 2 Rdr, en half specie Rdr
och en ort Norrskt mynt. Nirpi hade genast fort-
satt resan och under vägen blifvit betagen af en
svår själsångest, hvaruti han fann någon lindring
efter en häftig näsblod. I förhoppning att liket ej
skulle igenfinnas och han sålunda undgå straffet,
hade han dock hunnit repa mod så mycket att han
vid ankomsten på aftonen till Kurravara by, 4!,
mil från Wattkomontka skog, kunnat besöka Nämn-
demannen Lars Olofsson, för hvilken Nirpi omtalat
alt han haft en reskamrat med sig ifrån Norrige
och att denne, som Nirpi nödgats lemna efter sig
på vägen, otvifvelaktigt frusit ihjel. Nirpi hade
sedan uppehållit sig än här och än der i Juckas-
jervi, tills Henrikssons döda kropp, såsom förut är
nämndt, först öfver två månader derefter, fanns lig-
gande i skogen, då han den 4 Maj blef häktad.
För fierc, hvilka, under Nirpis fängelsetid vid
Juckasjervi, besökte Nirpi, hade han sagt att han
föröfvat mordet, dels i vrede öfver ordväxlingen,
dels af fruktan för Moonalaiset.
Atskilliga misstankar väcktes emot Nirpi, att
hafva begått mordet för att åtkomma Henricssons
pengar, hvarföre domstolen genom ömma och be-
yckande föreställningar ville förmå honom till en
uppriktig bekännelse om rätta motivet för hans
brott, men Nirpi vidhöll beständigt hvad han der-
om förut yppat och nekade att hafva begått brottet
af begär efter pengarne, hvilkas belopp varit Nirpi
fullkomligen obekant. Efter mordet skulle han ic-
ke en gång hafva tänkt på pengarne, om de ej S
kat att vara förvarade i samma matsäck som Nir-
pis kettil och kläder. Han tillade slutligen, under
sinnesrörelse, att han väl ansåg sig böra bekänna
sanningen, men ej påbörda sig ett uppsåt som han
ej haft.
Barnen hade Nirpi lemnat efter sig i Norrige.
Häradsrätten dömde Nirpi, för dråp å ynglingen
enricsson, enligt 24 Kap. 4 och 9-S8. Missger-
ningsbalken, att balshuggas; hvaremot Hofrätten
ans åg Nirpi vara lagligen förvunnen, att försåtli- i
gen och i löndom hafva dräpit Henricsson, hvar-
före han, enligt 22 Kap. 4 Missgerningshalken,
dömdes att halshuggas och steglas. Nirpis bekän-
nelse ansåg Hofrätten vara styrkt hufvudsakligen
af läkare-attesten, deruti skadorne och hålen fun-
nos anmärkta å de ställen i hufvudet, der Nirpi
förmält att slagen och skottet träffat Henricsson.
—— I
) Betydelsen deraf utveckiade Kyrkoherden sälun-,
da: att, oaktadt Presterskapets bemödande, bland;
allmogen en vidskepelse inrotadt sig och fortyarar,
snart sagdt efter hela Torneå träsk, att vissa per-
soner ega den förmågan,
att ur grafven kalla en
eller flere af de döda, för att,
lem eller egendom skada någon
före det ock icke kunnat hindras, att,
sådan förment
kommande af en
antingen
lefvande;
til
uppståndelse,
otalige signerier förehafvas med de aflidne.
sådan besvärjelse benämnes med ett ord:
till lif,
hvar-;
I före-
En
Moo-
nalaiset.