a macalmer. Cm Skandinavien Icke sokte mlMmndra eller skada sin fiende förrän i skärgården eller på land, nedsteg det från en fördelaktig plats till en, der fienden vore mera jemngod. En sådan taktik kunde endast jemföras med det otroliga, att Eng lavd inväntade sin fiende på någon af sina öar, att 1 Schweitzarne afbidade sin på någon öppen slätt in i landet, eller att Araberna först mötte sin på hufvudstadens gator. Detta är allt taktiska axiomer; men orsaken hvarföre vårt sjöförsvar blifvit ett teorem, i afseende på vär östra granne, är den oriktiga eller, rättare, ensidiga ide några göra sig om sjön i militäriskt hän seeuce. Man tyckes nämligen tro, att den endast och allenast är ett passande fält för jemnstarka flotI tor af linieskepp att drabba emot hvarandra; då den L hos oss deremot äfven är, på samma gång den enda ov gen för fienden att öfverföra sina trupper, som . den lättaste för oss att der förstöra dem. Kunde vi blolt bygga och utrusta — ty bemanna kunna vi bällre — nätt och jemnt upp lika mång ga linieskepp, som vår östra granne, då vore det ju aklart som . vattenn, att stora flottan vore det bästa af alla för svarsvapen, och öppna sjön det bästa fält att möta honcem. Ingen sann fosterlandsvän, hvars inbillning kan sträcka sig till de olyckor, hvarmed en, blott kortare, invasion af fienden är åtföljd, kan neka dertill. Vi vilja likväl icke härstädes undersöka hvarken möjligheten eller klokheten för Skan dinavien, att förskafta sig en dylik öfvervigt i Ostersjön och Cattegatt, utan blott förklara, att hvilka skäl och hvilken förmåga Sverge, före Finlands förlust, hade att bibehålla den dåvarande proportionen emellan öriogsoch skärgårdsflottorna, samma skäl och :samma förmåga icke allenast qvarstå, utan ha förökats med utbytet af den östra gränsprovinsen för det vestra brödrariket, och riksgränsens förflyttande från Finska gränslinien till Bottniska viken och Östersjön. Till det högsta stegras intresset vid Förf:s betraktelser öfver den, i förhållande till vår ringa örlogsflotta, verkligen kolossala sjömakt Ryssland nu eger och, hvad värre är, öfvar; men dess oförmåga, alt, det oaktadt, skydda en stor transport af landttrupper, hvilken derföre med ett ringa antal snällseglande örlogsmän borde kunna hindras oeh till och med förstöras. Ett enda saknas dervid, och det är en något fullständigare utredning, huru dessa riksräddare för sådant än-: damål borde vara beskaffade. Vi hafve nemligen trott oss finna, att det af de talrikaste ifrarne för ett nytt system i sjöförsvaret just blifvit åberopadt, att de gamla linicskeppen icke duga till ett sådant verksamt sjölif, och att starkt! bestyckade, men tillika välseglande fregatter dertill behöfdes. Förf. tyckes dessutom sjelf icke vara helt och hållet öfvertygad, att ej den nya uppfinningen af skruf-ångfarlyg kunde en vac-; ker dag befinnas så utvecklad, att den dubbla j naturen af ångoch segelskepp skulle kunna få; en högre betydelse. Men — om författaren genom sin framställning lyckats alt ingifva läsaren ett stort förtroende till örlogsflottan, kan man ej neka, att han! med opartiskhet och samma nitfulla värma visar Skärgårdsvapnets lämplighet för Sveriges försvar. Han erkänner: 41:0 calt Skärgårdsflottan är, med afseende på försvaret af Skärgården, en lika oumbärlig material för armeen, som pontoner äro för strömmars passerande och artilleri-laveta; ge för kanoners begagnande — Lika litet, säger han, Skärgården liknar öppna hafvet, lika) litet likna skärgårdsfartygen sjöfartys; och lika litet Skärgårdsflottans manskap behöfver vara sjömän, lika mycket böra de vara soldater och ega. landttruppers egenskaper. Författaren framställer en målning af de olägenheter för landet, som skulle åtfölja en fullkomlig brist på sjögående krigsfartyg, under ett krigstllstånd; på vådan af den lätthet, fienden då skulle ega, att på de öppna delarna af våra kuster landsätta trupper, bränna och förstöra kust! städer, uppbringa våra fartyg, o. s. v. Han vill alltså cicke utbyta ett mindre antal örlogsfartyg för till och med den största möjliga tillökning i Skärgårdsflottan,; och han söker vederlägga de; skäl, som vanligen framställas för en sådan förändring. Det första, eller oförmågan att möta oss på jön med vår östra granne, besvarar ban ! på följande sätt: aLika många linieskepp kunna vi visserligen icke; paradera med, men några få bättre byggda och bei mannade, det kunna vi sannerligen åstadkomma.! Vore fråga om att formligen utmana honom på eit! sjöslag midt i Östersjön, då komme vi troligen till: korta, men blir den åter att med enkla skepp och: smärre eskadrar skydda våra kuster, och göra honom allt möj igt afbräck under ett försvarskrig, då! får saken ett helt annat utseende. Mängden afi skepp betyder här mindre än deras egenskaper; och ) ändamålet med striden vinnes lättare med skicklig-:; heten hos individerna, än talrikheten af massorna. Det andra, eller omöjligheten för en mindre; flotta att uträlta något emot en större, då denna sednare hindrar den mindre att utlöpa från ham: nen, och förstör den i sjön, motsäges derigenom, ait väl hela flottor kunna blockera hvarandra, men icke enkla skepp eller smärre eskadrar), och han vågar derjemte det påståendet, att vår mindre flotta, blott den är mera snällseglande, (?) ej har något att frukta i Östersjön, der den eger de flesta hamnarna att i nödfall anlöpa. Det tredje skälet, eller att örlogsflottans tjenst lätt kunde uträttas af en allierad makts flotta, bestrides med en hop motskäl, hvari vi visserli-; gen anmärka åtskilliga sofismer, som, till följd : j författarens lifliga föredrag, äfven här och der upptäckas på några andra ställen; men författarens benägenhet att anse aSkandinaviens politiska vigt, såsom europeisk stat, vara af nautisk RN