a macalmer. Cm Skandinavien Icke sokte mlMmndra el-
ler skada sin fiende förrän i skärgården eller på
land, nedsteg det från en fördelaktig plats till en,
der fienden vore mera jemngod. En sådan taktik
kunde endast jemföras med det otroliga, att Eng-
lavd inväntade sin fiende på någon af sina öar, att
1 Schweitzarne afbidade sin på någon öppen slätt in i
landet, eller att Araberna först mötte sin på huf-
- vudstadens gator.
Detta är allt taktiska axiomer; men orsaken hvar-
före vårt sjöförsvar blifvit ett teorem, i afseende på
vär östra granne, är den oriktiga eller, rättare, en-
sidiga ide några göra sig om sjön i militäriskt hän-
seeuce. Man tyckes nämligen tro, att den endast
och allenast är ett passande fält för jemnstarka flot-
I tor af linieskepp att drabba emot hvarandra; då den
L hos oss deremot äfven är, på samma gång den enda
ov gen för fienden att öfverföra sina trupper, som
. den lättaste för oss att der förstöra dem. Kunde
vi blolt bygga och utrusta — ty bemanna kunna vi
bällre — nätt och jemnt upp lika mång ga linieskepp,
som vår östra granne, då vore det ju aklart som
. vattenn, att stora flottan vore det bästa af alla för-
svarsvapen, och öppna sjön det bästa fält att möta
honcem. Ingen sann fosterlandsvän, hvars inbill-
ning kan sträcka sig till de olyckor, hvarmed en,
blott kortare, invasion af fienden är åtföljd, kan
neka dertill. Vi vilja likväl icke härstädes under-
söka hvarken möjligheten eller klokheten för Skan-
dinavien, att förskafta sig en dylik öfvervigt i Oster-
sjön och Cattegatt, utan blott förklara, att hvilka
skäl och hvilken förmåga Sverge, före Finlands för-
lust, hade att bibehålla den dåvarande proportionen
emellan öriogs- och skärgårdsflottorna, samma skäl
och :samma förmåga icke allenast qvarstå, utan ha
förökats med utbytet af den östra gränsprovinsen för
det vestra brödrariket, och riksgränsens förflyttande
från Finska gränslinien till Bottniska viken och
Östersjön.
Till det högsta stegras intresset vid Förf:s be-
traktelser öfver den, i förhållande till vår ringa
örlogsflotta, verkligen kolossala sjömakt Ryssland
nu eger och, hvad värre är, öfvar; men dess o-
förmåga, alt, det oaktadt, skydda en stor trans-
port af landttrupper, hvilken derföre med ett
ringa antal snällseglande örlogsmän borde kunna
hindras oeh till och med förstöras. Ett enda sak-
nas dervid, och det är en något fullständigare
utredning, huru dessa riksräddare för sådant än-:
damål borde vara beskaffade. Vi hafve nemli-
gen trott oss finna, att det af de talrikaste if-
rarne för ett nytt system i sjöförsvaret just
blifvit åberopadt, att de gamla linicskeppen icke
duga till ett sådant verksamt sjölif, och att starkt!
bestyckade, men tillika välseglande fregatter der-
till behöfdes. Förf. tyckes dessutom sjelf icke
vara helt och hållet öfvertygad, att ej den nya
uppfinningen af skruf-ångfarlyg kunde en vac-;
ker dag befinnas så utvecklad, att den dubbla j
naturen af ång- och segelskepp skulle kunna - få;
en högre betydelse.
Men — om författaren genom sin framställ-
ning lyckats alt ingifva läsaren ett stort förtro-
ende till örlogsflottan, kan man ej neka, att han!
med opartiskhet och samma nitfulla värma vi-
sar Skärgårdsvapnets lämplighet för Sveriges för-
svar. Han erkänner: 41:0 calt Skärgårdsflottan är,
med afseende på försvaret af Skärgården, en lika
oumbärlig material för armeen, som pontoner ä-
ro för strömmars passerande och artilleri-laveta- ;
ge för kanoners begagnande — Lika litet,
säger han, Skärgården liknar öppna hafvet, lika)
litet likna skärgårdsfartygen sjöfartys; och lika
litet Skärgårdsflottans manskap behöfver vara sjö-
män, lika mycket böra de vara soldater och ega.
landttruppers egenskaper.
Författaren framställer en målning af de olä-
genheter för landet, som skulle åtfölja en full-
komlig brist på sjögående krigsfartyg, under ett
krigstllstånd; på vådan af den lätthet, fienden
då skulle ega, att på de öppna delarna af våra
kuster landsätta trupper, bränna och förstöra kust- !
städer, uppbringa våra fartyg, o. s. v. Han vill
alltså cicke utbyta ett mindre antal örlogsfartyg
för till och med den största möjliga tillökning i
Skärgårdsflottan,; och han söker vederlägga de; -
skäl, som vanligen framställas för en sådan för-
ändring. Det första, eller oförmågan att möta
oss på jön med vår östra granne, besvarar ban !
på följande sätt:
aLika många linieskepp kunna vi visserligen icke;
paradera med, men några få bättre byggda och be- i
mannade, det kunna vi sannerligen åstadkomma.!
Vore fråga om att formligen utmana honom på eit!
sjöslag midt i Östersjön, då komme vi troligen till:
korta, men blir den åter att med enkla skepp och:
smärre eskadrar skydda våra kuster, och göra ho-
nom allt möj igt afbräck under ett försvarskrig, då!
får saken ett helt annat utseende. Mängden afi
skepp betyder här mindre än deras egenskaper; och )
ändamålet med striden vinnes lättare med skicklig-:;
heten hos individerna, än talrikheten af massorna.
Det andra, eller omöjligheten för en mindre;
flotta att uträlta något emot en större, då denna
sednare hindrar den mindre att utlöpa från ham- :
nen, och förstör den i sjön, motsäges derigenom,
ait väl hela flottor kunna blockera hvarandra,
men icke enkla skepp eller smärre eskadrar),
och han vågar derjemte det påståendet, att vår
mindre flotta, blott den är mera snällseglande,
(?) ej har något att frukta i Östersjön, der den
eger de flesta hamnarna att i nödfall anlöpa.
Det tredje skälet, eller att örlogsflottans tjenst
lätt kunde uträttas af en allierad makts flotta,
bestrides med en hop motskäl, hvari vi visserli-;
gen anmärka åtskilliga sofismer, som, till följd :
j
författarens lifliga föredrag, äfven här och der
upptäckas på några andra ställen; men författa-
rens benägenhet att anse aSkandinaviens politi-
ska vigt, såsom europeisk stat, vara af nautisk
RN