folkfrihet m. m. Derpå svarade Tal., att den, som
älskar sitt fadernes!and, han vill framåt.
BORGARESTÅNDET.
Diskussioner öfver Representations-frågan.
Denna diskussion börjades al Hr Petr? med del
muntliga anförande, hvilket uti vårt sista Thorsdags-
biad finnes in extenso intaget. De fleste Talarne,
som derefter yttrade sig i sjeifva saken, hade län-
gre eller kortare skriftliga anföranden, dem de upp-
läste. Efter Hr Petre uppropades
Hr Grapensirsser, som uppställde ett serskild!
förslag, att national-representationen skulle bestå af
tvenne kamrar, hvaraf den första skulle utgöras af
Adel och Presterskapet, hvilka begge Stånd, genom
val inom sig, skulle utse 60 representanter hvarde-
ra eller tillsammans 420; till den andra kammaren
skulle af borgareStåndet, på nu brukligt sätt, väljas
50 representanter för bergsbruken 5; af Bonde-
Ståndet 55, samt, distriktvis, 5 possessionater och
5 ståndspersoner, eller tillsammans 420; Konungens
Rådgifvare skulle kunna deltaga i kamrarnes öfver-
läggningar, men ej rösta. Statsministern skulle va-
ra ordförande i öfre kammaren. Ifall begge kam-
rarne stannade i skiljaktiga beslut, skulie en kom-
mission söka sammanjemka dessa. Representanter-
ac skulle väljas för trenne Riksmöten.
Hr Helsingius uppläste ett skriftligt anförande.
Man kunde, med uppmärksamhet på Konstitutions-
Utskottets sammansättning, och serskildt på den
grefliga ordförandens personlighet, de föranstaltade
petitionerna, trosbekännelsen och Norska resan, på
förhand beräkna, att Utskottets förslag skulle kom-
ma att grundas på fyrdelade Stånds-representatio-
nens upphörande och allmänna val; Tal. hade lik-
väl icke förmodat, att nu föreslagna valsätt så vä-
sendtligt skulle skilja sig ifrån Brödrarikets; ehuru
stationär för öfrigt, skulle han likväl, i händelse
Uskottet framlagt Norges grundlag oförändrad till
antagande nästa Riksdag, lemnat sin röst, då han
ej ansåg den statsförfattning, vi nu äga, vara något
att-hålla på. Men då Utskottets pluralitet, förmod-
tigen i öfverensstämmelse med ändamålet för dess
sammansättning, i den nu föreslagna vallagen in-
gjutit samma aristokratiska element, hvaraf de tre
ofrälse Stånden nu mera finnas uppblandade, då 6
röster blifvit de förmögnare förbehållna, samt större
delen af arbetets representanter, BondeStåndet, dels
blifvit uteslutna, dels fått nöja sig med en fjerde-
dels röst, m. m., ville han hellre behålla de närva-
rande olägenheterna, än underkasta sig det nu före-
slagna. Tal, uppställde derefter ett eget förslag tiil
ny representation, upptagande 50 ledamöter af Rid-
derskapet och Adeln genom val, Biskoparne, liksom
4809, sjelfskrifna, och af PresteStåndet, med un-
dantag af Akademierna, så många, att de tillsam-
mans med Biskoparne utgjorde 350; af BorgarecStan-
det, med uteslutande af Bruksägare, 50; af Bonde-
Ståndet, med uteslutande af Frälseägare, 50; af de
samhällsklasser, som efter 4809 års grundlag lem-
nats orepresenterade, Bruksigare, Possessionater,
Frälseögare, större Arrendatorer på längre tid, Fabriks-
idkare på landet, Vetenskapsmän, afskedade Tjenste-
män, 30 ledamöter, eller inalles 230, på tvenne kam-
rar, med lika antal i hvardera; för att vara lIeda-
mot i den äldre, fordrades minst 40 års ålder, och
att hafva bivistat ett föregående Riksmöte; för den
yngre 30 års ålder.
Hr bacge kunde ej gilla, att Utskottet bygt sitt
betänkande endast på theoretiska grunder, utan att
öfverväga det praktiska; ansåg representations-för-
ändringen icke böra sträckas längre, än att sjelf-
skrifvenheten upphörde och nu varande orepresen-
terade inrymdes i representationen; att de valberit-
tigade indeldes i fem klassor, som välja antingen
hvar för sig eller i underordnade klasser; lika mån-
ga representanter, hvilka sammanträda i ett hus och
dela sig på tvenne kamrar; i första klassen skulle
Ridd. och Adeln, som icke är i Rikets tjenst och
skattar 10 Rdr, välja i 36 afdelningar 36 ledamö-
ter; Krigsbefälet 12 ledamöter; andra klassen Bisko-
par, Kyrkoherdar och Komministrar 36; Rikets 8
Akademier 8; Lektorer vid Gymnasier, som ej haf-
va prebenden, jemte Rektorerna vid Lärdomsskolor-
na, 4; tredje klassen städernas Borgerskap 56;
Skeppsredare och Fastighetsägare i städerna 19;
fierde klassen BondeStåndet 48; femte klassen Pos-
sessionater 24; Bruksidkare, fördelade uti 6 valdi-
strikt, 6; skattlagda fembladiga Sågverks-ägare, en
från Svea Rike med Norrland, en från Götha Rike,
2; Disponenter af fabriker å landet 4; Statens ct-
vila Embets- och Tjenstemän, som innehafva Kongl.
fullmakter 42; summa 240.
Hr Levin hade länge insett nödvändigheten af en
representationsförändring, men trott sådant icke kun-
na vinnas, förrän Regeringen tagit initiativet, hvar-
före han äfven deltagit i och undertecknat den pe-
tition, som förliden Riksdag till Kongl. Maj:t in-
lemnades. Erkände, att allmänna val till sin prin-
cip vore riktigast; men icke de medelbara, på sätt
Utskottet föreslagit, utan de direkta, med den mo-
difikation Grefye Spens gjort i sin veservation; men
så länge de kommunala institutionerna annu icke
voro allmänt införda öthutbildade hos oss, ansåg sig
Tal. för denna gång böra räågera sig på deras sida,
som önskade klass-valen, ehuru i dess största ut-
sträckning. I afseende på kamrärnesantol-skulle
Tal. genast förklarat sig för enkanintär-Systemet,
om man endast hade Norges exempel att anföra;
men andra exempel kunde Hemtas från andra sta-
ter, och Norge borde betraktas såsom ett undantag;
det behöfves en återhållande makt inom representa-
tionen, och denna kunde ej finnas utan med tvenne
kamrar; i afseende på sammansättningen hade kan
helst önskat antaga Grefve Epers förslag i denna
del; men som denna princip vore för mycket demo-
kratisk, att ännu göra sig gällande, instämde han i
Prosten Ödmans.
Hr Wern upptog först till besvarande åtskilliga
anmärkningar, som blifvit framställda emot Utskot-
tets oetänkande; man hade ordat mycket om stä-
dernas privilegier, och att de borde skyddas; det
funnes likväl i en annan verldsdel exempel på, att
städer uppväxt som svampar, utan att de ägt några
privilegier; det vore yttradt, att man icke kunde
för kommittenterna bortskänka deras representations-
rätt; men Tal. förmodade, att det just var en af
anatinNAl-reDresentationens rättioheter aft kanna för-