störis seglande fartyg, som kunde auvialla fiendt-
liga tansporter, afbulia enskilda kryssare och
hota iicndens kommunikationer. Det är blott
det comila braverande systemet af rangerade ba-
talje: på linie, för att liksom i forntidens rid-
darsisider, på en dag afsgöra borgens öde, som
man simselt olämpligt och snart sagdt löjtigt att
pålänna för Sverge, emedan erfarenheten visat,
att Lv sången af eu sådan stid för den i strids-
krafter uvderlägsne, 1 Iyckisgaste fallet beror af
en slomp, men att annars föriusten på förhand
är given, och att det ej är fisket i bafvet utan
folkei på land, som uigör föremålet för sjöför-
svare; så alt ändimålet synes bäst vunnet, då
ett junt underhållet motstar.d mot de fiendtliga
anfalisörsöken emot kustersa kan åstadkommas,
och Jzadets öde ej öfverlemnas åt utgangen af
en evda strid, der nationens sörsta stridskrafter
på ca gång skulle äfventyras genom ett vind-
kast eler genom en flacgmans ilia beräknade
maöver i sammanträffiingens ögonblick.
Mesa iatom oss följa författaren.
Vi förbigå den illa billerheten emot plibs, för
det somliga tala i ämnen de ej förstå. Det är
beklazligtvis en sanning, som Förf. ej sjeli torde
vädja, tt sådant myc! et värrör deraf, alt nationen
numera vant sig att icke hafva synnerligt förtro-
ende till hvarken kuuskaper eller hushällsnit hos
dem, som egentligen borde förstå sakerna. Man
får sålunda, om man sjelf vill vara opartisk, till-
räkna dessa symptomer snarare den goda, foster-
ländska viljan, än lusten att pråla med ord eller
lånia tankar. Nekas kan det ej, med all akt-
ning för örlogs-kunskaperna, att vid bedömandet
al sjeliva försvarets organisation och bufvudled-
ning, andra förståndskrafter kunna göras gällande,
än de som hunnit kuivskapens höjd i takling,
manöver och kanon-servering.
Förf. yttrar gauska sannt:
aEn ende blick på vårt hemlands karta är tiil-
räck!ig för öfvertygelsen, att Sverge måste vara en
sjöstat; och en annan på kartan öfver vär veridsidel
visar, att det öfver sjön har den lättaste och ginaste
vägen till det öfriga Europa; eiler med andra ord,
att sjövägen är det egentliga syskonbandet emellan
Sverge och de öfriga europeiska staterna På sam-
ma karta synes, att om denna väg stängdes, slägt-
bandet med detsamma sönderslets, och vi stode ute-
slutoa från den öfriga familjen, med undantag blott
af den, i många fall, nära nog omöjliga omvägen
öfver ryska polarländer. Hvad etfekt detta skulle ha
på värt fåderaesland, under vanliga eller fredliga
förhållanden, behöfver här icke nämnas, då det är
otänkbart med vår sjelfständighet, och i alta fall
icke börande till ämnet. Men den verkan det skulle
ha blott för en kortare tid, under ett krig, med hvil-
ken af våra grannar som heldst, är — eller rättare,
har hittills varit — så påtaglig, att man för sekler
tillbaka sökt afvärja den, på det enda sätt den kan
afvärjas, elier med beväpnade farkoster, förmögna
att kimpa, icke allenast mot fienden, utan äfven
mot det element, hvarpå de skola röra sig.
Förf. synes hkväl härvid hafva förgälit, att un-
der snart sagdt hela den tiden, med undantag
af de egentliga krigsepokerna, Sveriges regerin-
gar icke till den grad, som nu, fordrat att na-
tionen tillika skulle underhålla ett under freden
alltmera kostsamt landtförsvar. Det är denna
öfverdrvift i fredsfoten till lands, som på samma
gång måste anses såsom orsak till sjöväsendets
förfall och til obenägenhet hos folket, att med
ytterligare ansträngningar uppbjelpa detsamma.
Förf. tecknar derefter anledningen till skär-
gårdsflottans första uppkomst: då kallad carmäns
flottan, och väsendtligen beräknad att skydda,
förstärka och rörliggöra en i Finland ageran-
de landtarmees högra flygel Han anmär-
ker såsom ett misstag, att tro detta vapen nå-
gonsin kunna biifva en aflotta för sig sjelf, som
iemnar land och går till sjöss, eller ett censamt
och uteslutande nytt sjöförsvars. För denna å-
sigt åberopas Ehrensvärds, Chapmans och Gustaf
Hl:s afsigter med deras inrättningar i sjöväsen-
det. Han frågar vidare: om cjön och fartyg
förändrat natur; om aSveriges och dess innevå-
nares natur förändrat sig; om anaturen af Sveri-
ges grannar undergått förändring: och detta be-
svarar han sedan sjelf lika fintligt, som i fram-
ställningssättet lifligt och underhållande. Ett o
emotståndligt intresse väcker hans beskrifning på
ångkraftens af somliga allt för högt beräknade,
men af andra åter allt för ringa värderade in-
verkan på sjöförsvarets -fulländning; man låter
sig härvid lätt hänföras af hans raska, djerfva
trots mot de nya uppfinningar, genom hvilka
måsga tro sig med en enda machin, en abomb-
kanon, en Katymaraus, (under vattnet gående
små fartyg) ett asköldpaddångfartyg) 0. s. Vv. kun-
na tillintetgöra de hundradefallt starkare bestyc-
kade tredäckarne och hela flottor af linieskepp;
man tycker sig liksom återfå forntidens vördnad
för dessa blockhus med back och skans och tre
däck, om hvilka Förf. nu erinrar oss att wintet
enda på detta sista århundradet skjutits i sank;
och hvilka således få för vår tid ett mera be-
tryggande intresse, än de annars kunnat vinna
hos en generation, hvilken endast sett dem då
och då hedra våra kuster, för att mottaga furst-
liga besök och anställa baler åt våra sköna. Slut-
ligen kan man ej annat, än med spänd upp-
märksamhet följa författaren under utvecklingen
af den satsen, som synes oss innefatta det märk-
ligaste i hela skriften, att för försvaret bör an-
vändas de företräden, som naturen, befolkningens
egenskaper och landets belägenhet erbjuda åt
detsamma; och vi tro oss derföre böra citera en
del af denna högst intressanta framställning:
aNaturen och belägenheten af hvarie land trycker
mad Sd