vista Gerom!?
Man säger vanligen, att orsaken till handt-
verkeriernas aftynande, likasom till så mycket
annat, är att finna i sjelfva civilisationen, eller
den menskliga samhällsdriftens utveckling öfver
hufvud. Vi neka ej, att icke denna förklaring
ir fullkomligen riktig; men den är för mycket
vidtomfattande, för att alltid vara tydlig. Så-
som grund för det här ifrågavarande serskilda
fenomenet torde det vara nog att hänvisa på
eit enda hufvuddrag af civilisalionen, men ett
högst väsendtligt likväl; vi mena de i den sed-
nare tiden så ofantligt utvidgade kommunikatio-
nerna menniskor emellan, så i materiell som
intellektuell rigtning.
I materiell rigtning har derigenom beredts
tillfälle åt handeln, att omsätta en mängd va-
ror, hvarmed bon icke förut befattade sig, der-
före alt deras art måste rätta sig efter samtli-
ge afnämarnes individuella beskaffenhet och be-
hof, dem köpmannen omöjligen kunde känna på
förhand. Sådana varor voro t. ex. skor, klä-
der, battar, väggfasta inredningsartikiar för rum,
husgeråd af åtskilliga slag, verkiyg för vissa be-
stämda ändamål, fiera slags lifsmedel, m. m.,
hvilka fordom ailtid måste beställas, för att
passa åt förbrukaren eller hans tillfälliga behof,
och derigenom uteslutande tillhörde den egent-
liga handtverksproduktionen, Men genom de
lättade medlen att skyndsamt och i stor mängd
förflytta och omflytta varor, har det blifvit
möjligt för köpmänneny att deraf hålla så till-
räckliga lager öfverallt, der förbrukare 1 större
antal kunna påräknas, att hvar och en af dessa
merändels träffar något deribland, som passar:
för honom, och hvilkat han således finner ge-
nast färdigt, utan beställning och utan att be-
höfva vänta på dess frambringande af handt-
verkaren. — Detta tillfälle till afsättning har i
sin ordning gynnat tillverkningen i stort eiler.
på fabriksvis, och utsträckt fabriksproduktionen
till föremål, hvarmed äfven den ej kunde for-
dom befatta sig. Fabriksindustrien intränger
sålunda oupphörligt på handtverksindustriens
område, och skall ofelbart eröfra det ännu mer,
med undantag af sådana tillfällen, då helt och
hållet lokala handtverksåtgärder påkallis, t. ex.
vid byggnaders uppsättning och öfver bufvud
vid bearbetning på stället, af hvad som icke
är fiyttbart. Bredvid skomakarne, skräddarne,
hattmakarne, krukmakarne, smederna, tapetmå-
larne, urmakarne, bhjulmakarne, sadelmakarne,
svarfvarne, c., hafva sålunda uppstått skofa-
briker, klädfabriker, battfabriker, postlinsbruk,
stenkärlsfabriker, smidesmenufakturer, urfabri-
ker, tapettryckerier, vagnfabriker, c., och det
gilves knappast något handtverk nu mera, som
icke motsvaras af något fabrik, tillverkande sam-
ma slags varor i parti och till försäljning, i
stället för i detalj och på beställning.
Men äfven de få yrken, hvilkas idkare ieke
ännu kunnat utlsältas för någon fabrikstäflan,
derföre att de äro fästade vid lokalen, skola
icke längre undgågdenna tällan, än tilldess man
upptäcker något mekaniskt, kemiskt eller öfver
hufvud teckniskt medel att ersätta deras biträ-
de. Hinner man en gång derhän, att genom
någon mekanisk, kemisk eller tecknisk opera
tion, hastigare än vanlhgt och med iosparadt
arbetsbiträde, uppföra hus, täcka dem och sota
deras eldstäder; så skola de Joflige murare-,
timnmermans-, plåtslagare- och skorstensfejare-
embetena nalurligen få mindre att göra och till
en del blott såsom åskådare få betrakta huru
dessa operationer tillgå, utan att sjelfva blifva
anlitade derom.
Detta, så väl som större delen af de fram-
steg, hvilka fabrikerna redan gjort på bandt-
verkens bekostnad, beror åter icke mindre på
den intellektuella än den materiella utvidgnin-
gen af kommunikationsanstalterna, och företrä-
desvis på den numera så jemna beröringen e-
mellan vetenskap och slöjd. Hvad geometern,
mekanisten, kemisten, tecknologen med ett ord,
uttänker, utforskar, beräknar, stadnar nu mera
ej, som fordom, i de lärdas kuriositetssamlin-
gar, utan träder hastigt ut i det verkliga lifvet,
blir föremål för fabriksidkarens och kapitali-
stens spekulationer och alstrar dessa underbara
machinerier och kemiska operationer i stort,
hvarigenom frambringamdet, till låga försälj-
ninogspriser, af de sällsammaste och konstigaste
varor, såväl som de hvardagligaste, göres min.
dre beroende af arbetarnes händighet eller
kroppskrafter, och snart ej få annan gräns är
kapitalernas och afsättningens. Dessa produk-
tionsvilkor äro fullkomliga motsatser emot dem
som gälla för handtverket, hvilket förutsättei
långvarig öfning hos arbetaren, ej sällan be.
lror på hans fysiska styrka, och kan drifva
med ett jemförelsevis ringa kapital, men endas
T under förutsättning af hög vinstprocent för det.
I samma, således af dryg betalning eller försälj
ningspris. Det behöfver knappast erinras, at
I dessa vilkor utesluta all möjlighet af täflan, oci
att i samma mån sor fabriksväsendet vidgas
måste handtverksproduktionen inskränkas. Vic
minsta allvarsamma eftertanka säger det sig sjelft