vista Gerom!? Man säger vanligen, att orsaken till handtverkeriernas aftynande, likasom till så mycket annat, är att finna i sjelfva civilisationen, eller den menskliga samhällsdriftens utveckling öfver hufvud. Vi neka ej, att icke denna förklaring ir fullkomligen riktig; men den är för mycket vidtomfattande, för att alltid vara tydlig. Såsom grund för det här ifrågavarande serskilda fenomenet torde det vara nog att hänvisa på eit enda hufvuddrag af civilisalionen, men ett högst väsendtligt likväl; vi mena de i den sednare tiden så ofantligt utvidgade kommunikationerna menniskor emellan, så i materiell som intellektuell rigtning. I materiell rigtning har derigenom beredts tillfälle åt handeln, att omsätta en mängd varor, hvarmed bon icke förut befattade sig, derföre alt deras art måste rätta sig efter samtlige afnämarnes individuella beskaffenhet och behof, dem köpmannen omöjligen kunde känna på förhand. Sådana varor voro t. ex. skor, kläder, battar, väggfasta inredningsartikiar för rum, husgeråd af åtskilliga slag, verkiyg för vissa bestämda ändamål, fiera slags lifsmedel, m. m., hvilka fordom ailtid måste beställas, för att passa åt förbrukaren eller hans tillfälliga behof, och derigenom uteslutande tillhörde den egentliga handtverksproduktionen, Men genom de lättade medlen att skyndsamt och i stor mängd förflytta och omflytta varor, har det blifvit möjligt för köpmänneny att deraf hålla så tillräckliga lager öfverallt, der förbrukare 1 större antal kunna påräknas, att hvar och en af dessa merändels träffar något deribland, som passar: för honom, och hvilkat han således finner genast färdigt, utan beställning och utan att behöfva vänta på dess frambringande af handtverkaren. — Detta tillfälle till afsättning har i sin ordning gynnat tillverkningen i stort eiler. på fabriksvis, och utsträckt fabriksproduktionen till föremål, hvarmed äfven den ej kunde fordom befatta sig. Fabriksindustrien intränger sålunda oupphörligt på handtverksindustriens område, och skall ofelbart eröfra det ännu mer, med undantag af sådana tillfällen, då helt och hållet lokala handtverksåtgärder påkallis, t. ex. vid byggnaders uppsättning och öfver bufvud vid bearbetning på stället, af hvad som icke är fiyttbart. Bredvid skomakarne, skräddarne, hattmakarne, krukmakarne, smederna, tapetmålarne, urmakarne, bhjulmakarne, sadelmakarne, svarfvarne, c., hafva sålunda uppstått skofabriker, klädfabriker, battfabriker, postlinsbruk, stenkärlsfabriker, smidesmenufakturer, urfabriker, tapettryckerier, vagnfabriker, c., och det gilves knappast något handtverk nu mera, som icke motsvaras af något fabrik, tillverkande samma slags varor i parti och till försäljning, i stället för i detalj och på beställning. Men äfven de få yrken, hvilkas idkare ieke ännu kunnat utlsältas för någon fabrikstäflan, derföre att de äro fästade vid lokalen, skola icke längre undgågdenna tällan, än tilldess man upptäcker något mekaniskt, kemiskt eller öfver hufvud teckniskt medel att ersätta deras biträde. Hinner man en gång derhän, att genom någon mekanisk, kemisk eller tecknisk opera tion, hastigare än vanlhgt och med iosparadt arbetsbiträde, uppföra hus, täcka dem och sota deras eldstäder; så skola de Joflige murare-, timnmermans-, plåtslagareoch skorstensfejareembetena nalurligen få mindre att göra och till en del blott såsom åskådare få betrakta huru dessa operationer tillgå, utan att sjelfva blifva anlitade derom. Detta, så väl som större delen af de framsteg, hvilka fabrikerna redan gjort på bandtverkens bekostnad, beror åter icke mindre på den intellektuella än den materiella utvidgningen af kommunikationsanstalterna, och företrädesvis på den numera så jemna beröringen emellan vetenskap och slöjd. Hvad geometern, mekanisten, kemisten, tecknologen med ett ord, uttänker, utforskar, beräknar, stadnar nu mera ej, som fordom, i de lärdas kuriositetssamlingar, utan träder hastigt ut i det verkliga lifvet, blir föremål för fabriksidkarens och kapitalistens spekulationer och alstrar dessa underbara machinerier och kemiska operationer i stort, hvarigenom frambringamdet, till låga försäljninogspriser, af de sällsammaste och konstigaste varor, såväl som de hvardagligaste, göres min. dre beroende af arbetarnes händighet eller kroppskrafter, och snart ej få annan gräns är kapitalernas och afsättningens. Dessa produktionsvilkor äro fullkomliga motsatser emot dem som gälla för handtverket, hvilket förutsättei långvarig öfning hos arbetaren, ej sällan be. lror på hans fysiska styrka, och kan drifva med ett jemförelsevis ringa kapital, men endas T under förutsättning af hög vinstprocent för det. I samma, således af dryg betalning eller försälj ningspris. Det behöfver knappast erinras, at I dessa vilkor utesluta all möjlighet af täflan, oci att i samma mån sor fabriksväsendet vidgas måste handtverksproduktionen inskränkas. Vic minsta allvarsamma eftertanka säger det sig sjelft