til hvad land som helst, der det icke är fu
komligt trycktvång, så befiones det, att tidn
garnes ionehåll består af 3 stora hufvudafd
ningar:
1) Annopcir;
2) utländska nyheter;
3) nyketer;
4) kamrarnes debatter;
5) ledande artiklar.
Annoncerne äro alldeles förbjudna, de ti
böra ett enda privilegieradt blad. Politiska n
heter och underrättelser, det vill, efter kanslic
uttolkning (Recer. af den 40 Sept. 4846), sä
alla uaderrättelser, som vidröra de närvaran:
regeringarnes in- eller utrikes styrelse, älv
om de stått i ett inländskt privilegieradt bla
äro också förbjudna den beroende pressen. G
nom ett Placat af den 46 October 1804, ä
nyheter om ailmänna eller offentliga tillställnir
gar, när de kunna hänföras till rykten, om d
än ej på det afligsnaste sätt förnärma regerir
gen, förbjudna, vid vile af 30 till 200 Rb
Då nu hvarje underrättelse, som icke gruada
sig på något officielt meddelande, lätt kan hän
föras till rykten, så kan den oberoende pres
sen icke veta, om man vill använda ryktes
plakatet ) eller ej.
De för lykta dörrar hållna Ständer-di-kussio
nerna få, enligt ett Reser. af Sept. 48335, e
upptagas i något blad, förrän de stått i Ständer
Tidningen, Fyra femtedelar af det vanliga äm
net för tidningarne är undandraget den ocen.
surerade pressens sjelfständighet. En knapt
fjerdedåel af tidnings litteraturen eger sålede.
en femtedel af det vanliga ämnet för tidnin-
garna till fri behandling. Är icke detta er
makalöst inskränkt tryckfrihet, äfven om den
återstående femtedelen icke hade så stora in-
skränpkningar, att det, åtminstone för oss, shul-
le vara svårt nog att utfinna större. Man må
nemligen ej tro, att det ringa antalet fria tid-
ningar, med deras begränsade innebåll äro fria
från den administrativa maktens godtycke och
alltid stå under domstolarnes pröfning. Äfven
för dem har det varit omöjligt, att få deras rätt
eiler orätt afgjord af domstolarne, äfven de baf-
va ofta och trots deras egen enträgna anhållan
måst nöja sig med kansliets beslut. Kansliet
har nemligen i skrifvelser af d. 9 Juli och 46
Nov. 4836 förklarat, att frågan buruvida nå-
gontiog är en politisk underrättelse eller ej,
icke tillhör domstolarne att afgöra. Detta är
desto mera betänkligt derigenom, att kansliet,
i en skrifvelse af d.. 7 Dec. 4836, anmärkt det
iogaiunda alla fnvärtes statsförbållanden äro
uteslutne från det begrepp om politik, som
plakatet af 4810 förbjuder de oprivilegierade
tidniogarne att behandla. Denna anmärkning
gör således besittningen af äfven den sista femte-
delen osäker. Då vi bafva hört att kansliet, i
en krets af Danmarks mest, ansedda män, blif-
vit berömdt för alt, på den sista tiden, ej hafva
undandragit något beslag domstolarnes afgö-
rande, finne vi oss uppkallade att anmärka, det
detta beröm, i hvad fall som helst, är obefo-
gadt. Till och med under Christian VIII:s regering I
stadfästade det höga kollegium beslaget på ett
blad, utan att tillåta domstolen afgöra, om det
innehöll något lagstridigt.
Härtill kommer ännu en omständighet af
stor vigt, i fråga om tidvingslitteraturens till-
stånd i Danmark. Genom plakatet af d. 43
Mej 4844 får nemligen intet blad utdelas, förr
in polismästarens medbjelpare har påteknat
lat, I denna föreskrift har den administrativa
vakten ett vapen, hvars oftare begagnande kan
lideles tillinteigöra den oberoende pressens
rerksaimbet, Genom att stadfästa ett beslag
ch anställa rättegång, kan nemligen kansliet,
å det tror sig finna något olofligt i notisen,
indandraga den allmänhetens kunskap öfver
tt år och derigenom tillintetgöra dess verkan,
aktadt, då domen slutligen fälles, artikeln be-
anes ej hafva innehållit något lagstridigt.
lutligen hafve vi att anmärka, det regerin-
en har lagt stora hinder i vägen för de obe-
oende bladens spridande till ardra orter. Ty,
vs de än skulle ernå den kungliga nåden, att
försändas med posten, så våga de dock ej
egagna den, utan att göra sitt oberoende miss-
nkt och, i händelse af aktion, utsätta sig för
n obehagligheten, att se deras förbimdelse
ed utomstads-abonnenterna plötsligt afskurep.
Sammanfatte vi nu det föregående, så finne
, att knappt en fjerdedel af tidningslitteratu-
n är fri från censur, denna fjerdedel bar
appt en femtedel af det vanliga ämnet för
Iningarne till fri bebandling; artiklar, hvilka
gå denna femtedel, undandragas icke sällan
mstolarnes utslag; till och med om de ej
nehålla något lagstridigt, kunna de undanbål-
; allmänhetens kännedom öfver ett år; rege-
igen har lagt de största hinder i vägen för
Tf CC KK AM pm eo An mm LL
ol vä
Sålunda pliktfölldes aDagenw och aEjöben-
havnsposten, för det de meddelat underrät-
rättelse om något, som verkligen hade skett,
neml. Hans Maj:ts stadfästelse på Worms
dödsdom. eUnionen for den frie Pressey plikt-
VA RR a: LK RR 3 KA