allmänna tänkesättet, och lemna folket i ovisshet,
om bjelp och rättelse någonsin står att vinna un-
der närvarande statssick? Ar det då man bör be-
trakta nationens sak tillfredssälld genom några dess
vedersakares flygt ur Ridet, vid åsyzcen af miss-
nöjets åskmoln: en flygt, som kanske ännu kunde
förklaras såsom en slugbet ef kotteripolitiken, och
måhända till och med bör af den allvaslige foster-
landsvännen betraktas såsom ett bemödande, att
qvarhålla regeringsmakten i samma intressen, sam
ma principer och samma hemlighetsfulla bäfvar
för sin tillvarelse: — dessa olyckliga förbållanden,
som ofta tillintetgjort och ärnu aflägsna allt, hvad
nationen önskar och hoppas?
År det då, som Sverges fyra Rikstånd böra split
tra sina domslut öfver det system, eller den brist
på system, det förbiseende af rikets sanoskyldiga
nytta, som vållat, att Regeringen allmänt i hel:
landet klandras? Och är det då? — är det I er
fråga, der fosterlandets framtid manar Ridderske
pet och Adeln att dela folkets allmänna tänkesätt
— emedan detta folk, måhända icke utan alla skäl,
misstror, att deras betymmer hafva en grund ifsån
adelsinflytelsen, och från det af blinda lydnaden
stundom förvillade tjenstenitet — som deta S.ånd
skulle kunna misstaga sig om sin rätt och sin
pligt, att uttrycka en opinion, hvliken afgör, hu
ruvida den ministeriella ansvarigheten skalli 5verge
blifva en garanti för Konung och Folk, eller om
den ännu skall fortfsre att drifva gäck med Fo!
ket, för att i sin ordning sedan drifva det med
konungemakten?
Den, som, utan att förneka sin öfvertygelse om
våra siåndsformers otjenlighet, och, utan att dölje
sin smärta öfver den splittring i nationaireprosen
tationens kraft, som deraf uppkommer, Hikväl sf
fosterlardskänslan manas, av. med redligt nit söka
verka i dessa former hvad han förmår, tan måste
med bediröfvelse böra, atwt bestämda lsgöfverträdel
ger kunna inouw Representationen finna försvarare;
och dat borde sålunda icke förundra bonom, om
de för det slimänna skadliga mått och steg, som
Rådgifvarne tillstyrkt, kunde finna ännu flera så
som mera berocade af begreppens uiveckling om
det nyttiga och nödvändiga.
Men, jsg hyser ännu ett hopp, att de: finnes en
kraft inom detta hus, som, om den ock icke i
hvarje fall kan afskudda sig ställningarnes cch
förhållandernes inverkan, dock hemtar tillräcklig
näring ur det svonsta bröstet, för att i samhä!lets
stora frågor lifvas af nationens allmänba anda.
M. Hrr, det är ej tvifvel underkastadt, att natio-
pen fordrar förändrade styrelsegrundsatser och för-
bättringar i Statsinstitutionersa. Det gifves i dee
bänszende blott en röst i hela landet, då man bär-
ifrån undantager några vid maktmissbruken fästade
individer, och den besoldade tidningspressen. Au-
gående skadligheten af de hittills afgifoe rådsla-
pens klandervärda svaghet, är min innerliga öfver-
.ygelse, att Rikets Ständer, såsom nationens repre-
sentanter, genom underlåtenheten, att gö a hennes
rätt gällande skulle ådraga sig ett allmänt miss-
nöje, som, mer än klandret af många deras före-
sående misstog, skulle blotta deras olyckliga split-
ring, till föga båtnad för fäderneslandet.
Det är uuder dossa åsigter jag tror det böra vara
ör Ridderskapet och Adeln bstankligt, att under-
känna Konstitutionsutskottets betänkande.
(Slutet följer.)