Från barn till yngling tiden träder Och blickar kring sig stolt och fri; Don friska storm hans sinne gläder, Sin egen kraf: han 367 deri. Han älskar höjderna och ljuset; Stängd blott af horisoniens rond, Han längtar ut från fadershuset Att handåla uppå egen hand. Hens ungdomsilver, svår att styra, A!? stormen lånar vingar blott, Hans lärdomsprof de äro dyra, Och otack stundom varnarns lott; Men sansen vaknar, hvad det lider, Och stillar oron i hans bröst, Med stadgad båg han går omsider Att lyssna till den vises röst. O Prias, af Nornor vald att trygga Den unga tidens fot från fall, Ej må Ditt mod tillbaka rygga Från ett så tungt, men heligt kall! Dina framtidssovumar, än i knoppning, Uppblomstra till Din ärestod! På klippan byager vår förhoppning, Ty Du är rättvis, fast och god. Sången till Guttenbergs minne var af Hr CTarlena och de till Konungen och Kronprinsen af Hr Ingelman. Härefter följde skålar för H. Exc. Justitieministern Grefve Posse, med den vackra latinska sången af Horatius: Integer vite scelerisque purus; för Hr Statsrådet Ihre, för H. Exc. Grefve Löwenhjelm, för Hr Expeditionssekreteraren Walheim, för Konstförvandtskapet, som här i hufvudstaden först tänkt på denna fest (omkring 70 medlemmar deltogo i middagen), och af H. K. H. Kronprinsen för Boktryckerisocieteten och dess Ordförande. Efter måltiden stadnade Hans Kongl. Höghet en stund ibland sällskapet och gick omkring och samtalade med en mängd af de närvarande. H. Exc. Grefve Löwenhjelm, som aldrig glömmer sig, beordrade efter måltidens slut, och sedan Hans Kongl. Höghet aflägsnat sig, fram ett litet batteri af cbampanjbuteljer och inbjöd den ännu qvarvarande delen af sällskapet tilll en skål för dagens sångare och poeter. Sådant var, i korthet, förloppet af denna fest; en af de vackrare och högtidligaste vi öfvervarit, genom sjelfva ämnets stora intresse, fastän utan tillsats af någon sådan yttre pomp och ståt, som beledsagat densamma i flere andra länder. RR