Från barn till yngling tiden träder
Och blickar kring sig stolt och fri;
Don friska storm hans sinne gläder,
Sin egen kraf: han 367 deri.
Han älskar höjderna och ljuset;
Stängd blott af horisoniens rond,
Han längtar ut från fadershuset
Att handåla uppå egen hand.
Hens ungdomsilver, svår att styra,
A!? stormen lånar vingar blott,
Hans lärdomsprof de äro dyra,
Och otack stundom varnarns lott;
Men sansen vaknar, hvad det lider,
Och stillar oron i hans bröst,
Med stadgad båg han går omsider
Att lyssna till den vises röst.
O Prias, af Nornor vald att trygga
Den unga tidens fot från fall,
Ej må Ditt mod tillbaka rygga
Från ett så tungt, men heligt kall!
Dina framtidssovumar, än i knoppning,
Uppblomstra till Din ärestod!
På klippan byager vår förhoppning,
Ty Du är rättvis, fast och god.
Sången till Guttenbergs minne var af Hr
CTarlena och de till Konungen och Kronprinsen
af Hr Ingelman.
Härefter följde skålar för H. Exc. Justitie-
ministern Grefve Posse, med den vackra latin-
ska sången af Horatius: Integer vite sceleris-
que purus; för Hr Statsrådet Ihre, för H. Exc.
Grefve Löwenhjelm, för Hr Expeditionssekrete-
raren Walheim, för Konstförvandtskapet, som
här i hufvudstaden först tänkt på denna fest
(omkring 70 medlemmar deltogo i middagen),
och af H. K. H. Kronprinsen för Boktryckeri-
societeten och dess Ordförande.
Efter måltiden stadnade Hans Kongl. Höghet
en stund ibland sällskapet och gick omkring
och samtalade med en mängd af de närvarande.
H. Exc. Grefve Löwenhjelm, som aldrig glöm-
mer sig, beordrade efter måltidens slut, och
sedan Hans Kongl. Höghet aflägsnat sig, fram
ett litet batteri af cbampanjbuteljer och inbjöd
den ännu qvarvarande delen af sällskapet tilll
en skål för dagens sångare och poeter.
Sådant var, i korthet, förloppet af denna
fest; en af de vackrare och högtidligaste vi öf-
vervarit, genom sjelfva ämnets stora intresse,
fastän utan tillsats af någon sådan yttre pomp
och ståt, som beledsagat densamma i flere an-
dra länder.
RR