att låta den offentlighetsanda, som Grundlagarnt gjor: till grundval för allmän och enskild säker het, oklandradt undertryckas af nägra mörkrets och gvltyckets tjonsteandar; är det oklokt, att låta er het Nations trängtan efter verksamhet, enkolhet : sina lagar, bestämdhet i sina hushållsengelägenhe: ter, frihet i since privatförhållanden, och säkerhes : sin eganderätt eå länge återhållas, att det länge pärda missnöjet måste utb-yta genom olycksbringande söndringar; då synes det vara hög tid, at Rizeis Ständer erkänna såsom sin pligt, att be. g:gna den formella rätt, Grundlagen åt dem öf. verlemnar, och i detta hänseende uppfylla Natio. nens allmänna förväntan. Vi böre icke förbise, Mine Herrar, att denza na. tionens rätt redan till en del tyckes erkänd af regeringsmakten; men sätet, hvarpå den blifvit det synes ej tillfredaställande. De fleste af för detta rådgifvarne hafva aflägsna! sig utur Konungens statsråd; men det synes mer: hafva skett såsom en utväg att förebygga någor Svändernas opinionsyttring i denna del, än såsom ett erkännande af nationsns missbolåtenhet med styrelsegrundsstserna, och behofvet af nya organe: för desszs tillämpning till öfverensstämmelse med fo:kets belåtenhet och bästa; och man torde med skäl kunna fråga, om alla aflägsnat sig af samma konstitutionella motiv, som i afskedsansökningen u: tar en ibland dem fianes framställdt. Man torde kunna fråga sig: Har detta rådgifvaraes aflägsnande utgått ifån regentens stadgade grundsats, att förena sig med Svenska foiket; att sammangjuta si na och sin dynastis intressen med Svenska natio: nens; att göra folkets representanter och sina råd: gif.are i framtiden till samverkande krafter, i stäl. let för fisadtliga partie:? År det bevis på ett allsrligt beslut, att låta de inskränkta, ifrån andrs länder och regeringssätt lånade stabilitets-, prohibitif-, mosvopol. och privilegii-grundsatserna, och det centralt admicistrativa systemet utbytas emot de: ärligt representativa statsskicket, hvilkets förbästrande ändå aldrig hvilar; emot friheten, som irgjuter kraft i alla samhällskroppens lemmar: emot jennlitheten inför lagen, som uppmuntrar alla till gemensamt strälvande för fosterlandets skydd; emot folzets deltagande uti sina hushållsoch ordningsbestyr, som underhåller allmänna andan och gör kunskaperna och redligheten till mål för hvarje mans sträfvande och ärelystnad? Jag befarar att så icke är. Jag fruktar, att de många omständigheter, som gjort 25 års sidor i vårt lands historia i åtskilliga menisgar så bety delsslösa, ännu verka med gamma kraft att jörlänga vår sveghet och vår vanmakt. — Jag ser det önskvärda mälet icke närmas våra blickar! Måhända dömer jag orätt; men mig synes ännu allenastyrandet, med alla sina orimligheter, sitt godtycke, sivu förbiseende af landais kraf och sina medgörlige försvarare, omgifva oss. Skulle det så vara, och man måsto befara det af den färglöshet, som utmärker den så kallade nya ministeren, vid betraktandet af dest nu pågående bemödandet att undertrycka nationalrepresentationens försök, att, under sina ändamålsvidriga former, genom någon allvarligare opinionsyttring likväl fulgöra sin pligt emot Svenska folket, oaktadt det redliga nitets djupa smärta torde nödgas erkänna oförmigan ait kuuna, i sådant hänseende, fullkomligt motsvara nationens billiga fordringar; skulle ännu samma olyckliga hinder för Regenten ett tala landets språk vålla samma oförenligheter i denna masså ef ärendens behandling, som maktbegäret ryckt under sig, med en tantalisk törst, och som derigenom blifvit dragne urdo kretsar, der kännedomen af saker och personer eljest stått fårdig att besluta eller välja till det allmännas fördel? skulle ännu samma rädsla råda för sjelfständighet i tänkesätt, som inkastat så många bränder i sionena, bjudit misstroendets lystnad till våra semqväm, och väckt harmsna och hatet i våra slägtförhålianden och vänners kretsar; skulle äanu den atlmänna nationens krafi, som våra grundlegars stiftare tänkte sig stadgad och underhållen genom yttPonderästen, anses såsom konungamaktens fiende, och denna rätt förföljas såsom en lockspioa (Agent provocateur) åt utländska makter, då den borde betraktas såsom värnet för vår frihet? Skulle vi skåda ssmma sirifvande, att draga allt under styrelsens inflytelse och afgörande; att inkrästa på så väl folkrepresentationens, som domaremaktens gebit; och att, i stället för allmänna rättizhsier och skyldigheter, ordnade genom bastämda, för alla och en hvar gällande etadganden, afgöra allt genom beslut i hvarje serskildt fall, som lemna alla och en hvar berosnade af siyrelsegodtycke:? Skulle den med ingen föregående tid jemförliga U vidyningen af Konuogens hof fortgå, och detse facg-, titeloch ordonsutdelnivgar fortfara att sprida flärd ibland maticn:n, under det att cationalrepresentationens bemödanden, att genom beskattning hämma detta fåfängans öfverflöd, godtyckligt motverkag af Styrelsen? kulle vi ännu blott se nja mimstrar med alla de fordnas oförmåga att framtvinga afseende på natiozens krafcer och leda dess angelägenheter? Hvad hade väl då Svenska folket vunnit med alla de uppoffringar, de nödgats göra, för att tillfredsställa regeringsmaktens fordrivogar, att under djupa freden hålla en lika stor k:igsmakt, som fordom ansågs tillräcklig under kriget; att öka olt embetsmannaantal, som med epändamålsenlig oganisstion och frånskiljandet af mångfaldiga onxödiga och principvidriga bestyr, eljest varit mer än tillräckligt, och at förse detsamma med löner, som, otil!fredsställande för de lägre tjenstegradernas behof, erbjuda öfverflödets retelser åt dö högre, alltså verka på begge sätten emot statens sannckyld:ga fördel, och fordra större kostnader än som behöf!es? Hvad blir då folkets ersättning för alla de ökede bördor des åtagit sig för bevärings plistens fosterländska offer, för exira roteringens villiga erbjudande, för indelta truppernas kostsamma öfoing och utrustriog, för krigsbefålets ökning och lönaeförbättring, för underhållet af en flotta, i hoppet att regeringen sjelf en gång skulle fatta sitt bs!ut i frågan om dess organisation? Hvilk för. oo 9 2 a Urea 2 KP us KÄLLA