och föredragningslista i stånden, att enligt grund-
lagen sekreteraren ej kan åläggas föra något
protokoll.
Hr Ekholm ansåg diskussionen fullbordad.
Hr Moberg: att en sekreterare borde anmodas
föra relationus-protoaoll.
Hr Halling hade med ledsnad hört Hr Petrås
anmärkning; och önskade en gång för alla göra
sig och sina åsigter klara för ståndet. Han
önskade, att hr P. ville låta sitt yttrande om
honom utgå ur protokollet.
Ar Christierson: att ej sekreteraren vore skyl-
I dig föra någo: protokoll. l
Hr Petrå såg sig förekommen af hr De Mar, j
loch förenade sig med honom, att frågan borde j
skiljas i tu, att han förenat sig med hr Waern
i afseende på pretokolls-föringen. Att talaren
jaldrig funnit någon nytta af att återtaga hvad
mar på ett allmänt ställe anfört, och att ban
aldrig återtoge något på ett dylikt ställe fäldt
I yttrande, Det vore honom okärt, om Hr Hal-
Ning, med hvilken han stod i de vänskapligaste
förbindelser, funnit något anstötligt i hans ord;
men i politiska frågor ansåge han bäst vara att
öppet förklara, att man misstagit sig, och i tid
återkomma från sina illusioner. Hvar och en
Isom gjorde en anmärkning öfver något sårande
juttryck, vore pligtig att äfven uppge de såran-
de orden; i annat fall kunde hvem som helst
uppstiga och beklaga sig.
Hr Halling ville en gång för alla förklara
sin tanka, att det offentliga lifvet faller under
offentlig granskning; det enskilda bebölle han
för sig enskildi; att tiden ensamt skulle upplysa,
hvem som rätt fattat ljuset eller de största illu-
sionerna, att ban vore af samma tanke med hr
P, i afsaende på allt hvsd som verkligen rörde
saken, men skiljle sig i afseende på sättet.
Hr Petr: att han begagnade ordet illusion i
anledning af Hr Hillings yttrande, att det gamla
systemet borde bibebållas, äfvensom af åtskilligt
annat, som tilldragit sig efter riksdagens bör-
jan, som framdeles närmare skulle vidröras. ;
Hr Halling begärde att ur protokollet få
veta, om han begagnat yttrandet om systemet.
Talmannen 2nsåg ingen protokollsjustering
nu kunna ega rum.
Hr Halling begärde endast få höra, om han
baft detia yttrande.
Hr Petrå hade ingenting att invända, ifall juste-
ring möjligen kunde ske; sista Riksdagen hade j
sådant icke varit möjligt för honom.
Talmannen hemställde, om Ståndet fordrade !
justering, som besvarades med nej; och vidare.
om Ståndet ansåg diskussionen slutad, som be-
svarades med je; hvarefter Hr Talmannen frå-
gade, hurmvida Ståndet vore vöjdt med att han!
i nästa Talmanskonklav väckte fråga om pro-
tokollsföring derstädes och föredragnivgsli stor!
inom Ståndet, hvilket äfven besvarades medja.
Hr Halling protesterade emot åtgärden att
afklippa hans fråga, och hemställde, om ban
icke rätt uppfattat. grundlagens ordalydelse, då
han ej inställt sig i Talmanskonklaven, hvilket a
besvarades med ja. s
Hr Brink uppläste härefter ett anförande hb
om militärstaten m. m. r
Derefter inträdde Hr Stadsmajoren Limnelius g
uppvisade sin polett och helsades, samt intogh
(
n
4
t
f
0 tat ot) un
sitt säte,
Hr Ekholms motion om tjenstemäns qvalifi-
kation företogs nu, i sammanbang med hvilken
Hr Bagge uppläste en om olämplighetea af
nu varande rangordning, jemte motion om hem-4
ställan till Kongl. Msj:t, att högre rang skulleb
bestämmas för civile tjenstemän, i förhållande! r
till de militäre, samt att den rang, hoftjensterf
medförde, endast skulle gälla inom hofvet. — lr
Hr Petre fann rangen vara ett ämne af så b
lumpen beskaffenhet, att det föga förtjenadej?
här på stället diskuteras; vigtigare saker toge
uppmärksamheten i anspråk. Talaren vidrörde,
i aniedring af Hr Ekholms motion, de högre
tjeastemännens; och deribland Landshöfdingar-
nes qvalifikationer: framställde huru Kollegier-
na, ifrån att vara ett slags medlare mellan Re-!
geripgen och Folket, förvandlats till Konungens!
enskilda byråer, såsom t. ex. Statskortoret.?!
När ett anslag behöfts, bade det händt, ati en-
dast en sammankomst träffats mellan Statsse-fr
kreteraren för finanserna och Presidenten iltr
Statskontoret, som genast funnit utvägar, då!P
han i det stället bordt säga pej. Men misstaglai
äro menskliga och msn kan lida mycket, me-!H
nade talaren, gå länge man är öfvertygad, att på
man bar en domaremakt, till hvars kuaskaper Ja
och oväld man kan trygga sig. Nu hade man!de
sett, ati till högste domare i riket blifvit upp: R
höjde personer, som knappt förstått rada sig li:
ned Öfverståtbållare-embetets enkla göromål fu
och utan juridiskt biträde icke kunnat förräitast
ett lagmanstirg. — Denna diskussion : skulle lif
itlika med Hrr Ensholms och Bagges motioner!ge
remitteras till Utskott. SO
Bondeståndet. de
Plenum den 8 Febr. f. m. n