och föredragningslista i stånden, att enligt grundlagen sekreteraren ej kan åläggas föra något protokoll. Hr Ekholm ansåg diskussionen fullbordad. Hr Moberg: att en sekreterare borde anmodas föra relationus-protoaoll. Hr Halling hade med ledsnad hört Hr Petrås anmärkning; och önskade en gång för alla göra sig och sina åsigter klara för ståndet. Han önskade, att hr P. ville låta sitt yttrande om honom utgå ur protokollet. Ar Christierson: att ej sekreteraren vore skylI dig föra någo: protokoll. l Hr Petrå såg sig förekommen af hr De Mar, j loch förenade sig med honom, att frågan borde j skiljas i tu, att han förenat sig med hr Waern i afseende på pretokolls-föringen. Att talaren jaldrig funnit någon nytta af att återtaga hvad mar på ett allmänt ställe anfört, och att ban aldrig återtoge något på ett dylikt ställe fäldt I yttrande, Det vore honom okärt, om Hr HalNing, med hvilken han stod i de vänskapligaste förbindelser, funnit något anstötligt i hans ord; men i politiska frågor ansåge han bäst vara att öppet förklara, att man misstagit sig, och i tid återkomma från sina illusioner. Hvar och en Isom gjorde en anmärkning öfver något sårande juttryck, vore pligtig att äfven uppge de sårande orden; i annat fall kunde hvem som helst uppstiga och beklaga sig. Hr Halling ville en gång för alla förklara sin tanka, att det offentliga lifvet faller under offentlig granskning; det enskilda bebölle han för sig enskildi; att tiden ensamt skulle upplysa, hvem som rätt fattat ljuset eller de största illusionerna, att ban vore af samma tanke med hr P, i afsaende på allt hvsd som verkligen rörde saken, men skiljle sig i afseende på sättet. Hr Petr: att han begagnade ordet illusion i anledning af Hr Hillings yttrande, att det gamla systemet borde bibebållas, äfvensom af åtskilligt annat, som tilldragit sig efter riksdagens början, som framdeles närmare skulle vidröras. ; Hr Halling begärde att ur protokollet få veta, om han begagnat yttrandet om systemet. Talmannen 2nsåg ingen protokollsjustering nu kunna ega rum. Hr Halling begärde endast få höra, om han baft detia yttrande. Hr Petrå hade ingenting att invända, ifall justering möjligen kunde ske; sista Riksdagen hade j sådant icke varit möjligt för honom. Talmannen hemställde, om Ståndet fordrade ! justering, som besvarades med nej; och vidare. om Ståndet ansåg diskussionen slutad, som besvarades med je; hvarefter Hr Talmannen frågade, hurmvida Ståndet vore vöjdt med att han! i nästa Talmanskonklav väckte fråga om protokollsföring derstädes och föredragnivgsli stor! inom Ståndet, hvilket äfven besvarades medja. Hr Halling protesterade emot åtgärden att afklippa hans fråga, och hemställde, om ban icke rätt uppfattat. grundlagens ordalydelse, då han ej inställt sig i Talmanskonklaven, hvilket a besvarades med ja. s Hr Brink uppläste härefter ett anförande hb om militärstaten m. m. r Derefter inträdde Hr Stadsmajoren Limnelius g uppvisade sin polett och helsades, samt intogh ( n 4 t f 0 tat ot) un sitt säte, Hr Ekholms motion om tjenstemäns qvalifikation företogs nu, i sammanbang med hvilken Hr Bagge uppläste en om olämplighetea af nu varande rangordning, jemte motion om hem-4 ställan till Kongl. Msj:t, att högre rang skulleb bestämmas för civile tjenstemän, i förhållande! r till de militäre, samt att den rang, hoftjensterf medförde, endast skulle gälla inom hofvet. — lr Hr Petre fann rangen vara ett ämne af så b lumpen beskaffenhet, att det föga förtjenadej? här på stället diskuteras; vigtigare saker toge uppmärksamheten i anspråk. Talaren vidrörde, i aniedring af Hr Ekholms motion, de högre tjeastemännens; och deribland Landshöfdingarnes qvalifikationer: framställde huru Kollegierna, ifrån att vara ett slags medlare mellan Re-! geripgen och Folket, förvandlats till Konungens! enskilda byråer, såsom t. ex. Statskortoret.?! När ett anslag behöfts, bade det händt, ati endast en sammankomst träffats mellan Statsse-fr kreteraren för finanserna och Presidenten iltr Statskontoret, som genast funnit utvägar, då!P han i det stället bordt säga pej. Men misstaglai äro menskliga och msn kan lida mycket, me-!H nade talaren, gå länge man är öfvertygad, att på man bar en domaremakt, till hvars kuaskaper Ja och oväld man kan trygga sig. Nu hade man!de sett, ati till högste domare i riket blifvit upp: R höjde personer, som knappt förstått rada sig li: ned Öfverståtbållare-embetets enkla göromål fu och utan juridiskt biträde icke kunnat förräitast ett lagmanstirg. — Denna diskussion : skulle lif itlika med Hrr Ensholms och Bagges motioner!ge remitteras till Utskott. SO Bondeståndet. de Plenum den 8 Febr. f. m. n