anbeitallda skyldigheten Iiör ioredraganden, att 1 vissa fall vägra kontrasignation,) att en KrigsMinister skulla ansvara för försvarsverkets förvaltning. Ständerna, hvilka helt och hållet förändrade det Kongl. förslaget i öfrigt, beslutade likväl en Krigsministers inrättande; men förslaget förföll vid påföljande riksdagar. Det är ett lika svårt som beklagligt förhållande, att Svenska nationen allt för länge varit böjd, att anse sina Konungar såsom de egentlige ledarne af sina försvars-angelägenheter: historiska minnen, om just icke i allt så pålitliga, hafva gjort henne benägen, att utan tvekan anförtro sig åt Konungarnes militäriska insigter; och detta har vållat, att ingen Svensk man, under verklig ansvarighet infor folket, ännu haft åliggandet, att ordna och vårda national försvarets organiska, ekono! miska och administrativa detaljer, efter ett system, åsyftande all den styrka nationen kunde tillvägabrinoga i och för kriget, för att tillika spara hennes krafter under freden. Man har! förblandat Konungens lika naturliga som grundlagsenliga rättighet, att cöfver rikets krigsmakt till lands och sjös äga högsta befålety (se Regeringsformen 14,) med den lagstiftningsrätt för denna krigsmakts organism, för personalens förhållanden till medborgarne och lagarne, för materiellens lämpande efter statens förmåga och bebof, hvilken i ett lagstyrdt samhälle, der beskaltningsrätten allena tillhör folket, och öfriga lagstiftningen är gemensam hos Konungamakten och folkrepresentationen, omöjligt kan ryckas utur sambandet med dessa, utan att åter försätta riket och dess innevånare i ett beroende af slump och godtycke, som det just varit den fria statsförfattningens mål att för alltid upphäfva. Allt ifrån begynnelsen ar vårt nya statsskick har förbiseendet af denna brist i våra grundla: gar verkat menligt på försvarsangelagenheterna. Väl syntes i början regeringen inse eller åtminstone ana, vigten af dessa angelägenheters ceutra-; Ja ledning, och ehuru Kommandomålen ofta fort foro att förblandas med de administrativa, utvisade likväl de begge föredragandes (Adlercreutz och Puke) i kommandomål för armeen och flottan intagande såsom militärledamöter i Stats rådet, att ansvarigheten för detaljerna icke undandrogs beroendet af mnationalrepresentationen Men snart förändrades detta. De segentligheter I inom stats-förvaltningen, hvartill en dingerande thronföljare under en skenbart regerande Konung alltid måste gifva anledning, visade sig äfven inom försvarsangelägenheterua mera än i de andra administrationsgrenarna; och den egentliga Krigsministern (Statssekreteraren) blef snart ett slags koncepist åt de föredragande i kom mandomål,, hvilka icke mera införlifvades medi! Statsrådet och hvilkas befattninzar man ej o-;j tydligt ännu söker att, så vidt möjligt är, göra oberoende af den ringa ansvarighet, hvaruti likväl. grundlagarne bestämdt försatt dem inför Rikets Ständer. i Under förmodan, att den ansvariga ledningen! af försvarsanstalternas angelägenheter en gång kommer att lemnas till män, hvilka besitta för-. måga att uppfatta det vigtiga sambandet mellan det passiva och aktiva försvar, som är vilkoret för Sveriges framtida vapenlycka, och emellan sjöoch landtoch kust-försvaret, hvilka böra I vara egnade att verka, alla i förening, åt män, ; som äga nit och skicklighet att sammanhålla och rikta nationens krafter till dessa mål, in kränka vi oss bär till att följa de bemödanden, som Rikets Ständer visa, att söka förminska olägenbeterna af den förbistring, som varit, och att efterse huru regeringen uppfattat Ständernas önskningar, sin egen ställning och sina pligter emot nationen. Vi erinre härvid, att Regeringsformen icke lemnar: någon fullständigare föreskrift för det organiska af försvaret, än de konservativa stadgan derna, vatt Krigsmakten till häst och fot så väl! som Båtsmanshbållet, af rotering och indelning, förblifver vid de med landet och städerna upp-rättade kontrakter och indelningsverk, hvilka till deras grunder skola orubbade vara, intill dess Konungen och Rikets Ständer fiona nödigt någon ändring deruti samfäldt att göra; kunnande ingen py eller tillökad rotering, utan genom KoI nungs och Ständers sammanstämmande beslut, tillkommav (Reg. Formen 80); att denna lag bestämdt förbjuder regeringsmakten utan Rikets :Ständers fria vilja och samtycke påbjuda, upp-; bära eller fordra nya pålegor, utskrifoingar af manskap eller af penningar och varor (Reger. Formen 73); samt att den garanterar den en-. skilde medborgaren, att den enda gärd Konungen äger att fordra till utförande af ett krig och som består i det sammanskott af födande varor, som uti en landsort kan blifva erforderligt till krigsfolkets underhållande under tåg eller march, när de enskilda orter, der detta tåg sker, icke förmå trupperne med nödigt uppehälle förse skall genast med penningar af statsmedlen 4 I i levererande betalas) (Reg. Formen 74). Äfven bör uppmärksamheten fästas vid det o-!