anbeitallda skyldigheten Iiör ioredraganden, att 1
vissa fall vägra kontrasignation,) att en Krigs-
Minister skulla ansvara för försvarsverkets för-
valtning. Ständerna, hvilka helt och hållet för-
ändrade det Kongl. förslaget i öfrigt, beslutade
likväl en Krigsministers inrättande; men försla-
get förföll vid påföljande riksdagar. Det är ett
lika svårt som beklagligt förhållande, att Svenska
nationen allt för länge varit böjd, att anse sina
Konungar såsom de egentlige ledarne af sina för-
svars-angelägenheter: historiska minnen, om just
icke i allt så pålitliga, hafva gjort henne benä-
gen, att utan tvekan anförtro sig åt Konungar-
nes militäriska insigter; och detta har vållat,
att ingen Svensk man, under verklig ansvarighet
infor folket, ännu haft åliggandet, att ordna
och vårda national försvarets organiska, ekono- !
miska och administrativa detaljer, efter ett sy-
stem, åsyftande all den styrka nationen kunde
tillvägabrinoga i och för kriget, för att tillika
spara hennes krafter under freden. Man har!
förblandat Konungens lika naturliga som grund-
lagsenliga rättighet, att cöfver rikets krigsmakt
till lands och sjös äga högsta befålety (se Rege-
ringsformen 14,) med den lagstiftningsrätt för
denna krigsmakts organism, för personalens för-
hållanden till medborgarne och lagarne, för ma-
teriellens lämpande efter statens förmåga och
bebof, hvilken i ett lagstyrdt samhälle, der be-
skaltningsrätten allena tillhör folket, och öfri-
ga lagstiftningen är gemensam hos Konunga-
makten och folkrepresentationen, omöjligt kan
ryckas utur sambandet med dessa, utan att åter
försätta riket och dess innevånare i ett beroen-
de af slump och godtycke, som det just varit
den fria statsförfattningens mål att för alltid
upphäfva.
Allt ifrån begynnelsen ar vårt nya statsskick
har förbiseendet af denna brist i våra grundla:
gar verkat menligt på försvarsangelagenheterna.
Väl syntes i början regeringen inse eller åtmin-
stone ana, vigten af dessa angelägenheters ceutra-;
Ja ledning, och ehuru Kommandomålen ofta fort
foro att förblandas med de administrativa, utvi-
sade likväl de begge föredragandes (Adlercreutz
och Puke) i kommandomål för armeen och
flottan intagande såsom militärledamöter i Stats -
rådet, att ansvarigheten för detaljerna icke un-
dandrogs beroendet af mnationalrepresentationen
Men snart förändrades detta. De segentligheter I
inom stats-förvaltningen, hvartill en dingerande
thronföljare under en skenbart regerande Ko-
nung alltid måste gifva anledning, visade sig äf-
ven inom försvarsangelägenheterua mera än i de
andra administrationsgrenarna; och den egentli-
ga Krigsministern (Statssekreteraren) blef snart
ett slags koncepist åt de föredragande i kom
mandomål,, hvilka icke mera införlifvades medi!
Statsrådet och hvilkas befattninzar man ej o-;j
tydligt ännu söker att, så vidt möjligt är, göra
oberoende af den ringa ansvarighet, hvaruti lik-
väl. grundlagarne bestämdt försatt dem inför Ri-
kets Ständer. i
Under förmodan, att den ansvariga ledningen!
af försvarsanstalternas angelägenheter en gång
kommer att lemnas till män, hvilka besitta för-.
måga att uppfatta det vigtiga sambandet mellan
det passiva och aktiva försvar, som är vilkoret
för Sveriges framtida vapenlycka, och emellan
sjö- och landt- och kust-försvaret, hvilka böra I
vara egnade att verka, alla i förening, åt män, ;
som äga nit och skicklighet att sammanhålla och
rikta nationens krafter till dessa mål, in kränka
vi oss bär till att följa de bemödanden, som
Rikets Ständer visa, att söka förminska olägen-
beterna af den förbistring, som varit, och att
efterse huru regeringen uppfattat Ständernas
önskningar, sin egen ställning och sina pligter
emot nationen.
Vi erinre härvid, att Regeringsformen icke
lemnar: någon fullständigare föreskrift för det or-
ganiska af försvaret, än de konservativa stadgan -
derna, vatt Krigsmakten till häst och fot så väl!
som Båtsmanshbållet, af rotering och indelning,
förblifver vid de med landet och städerna upp-
-rättade kontrakter och indelningsverk, hvilka till
deras grunder skola orubbade vara, intill dess
Konungen och Rikets Ständer fiona nödigt nå-
gon ändring deruti samfäldt att göra; kunnande
ingen py eller tillökad rotering, utan genom Ko- I
nungs och Ständers sammanstämmande beslut,
tillkommav (Reg. Formen 80); att denna lag
bestämdt förbjuder regeringsmakten utan Rikets
:Ständers fria vilja och samtycke påbjuda, upp-;
bära eller fordra nya pålegor, utskrifoingar af
manskap eller af penningar och varor (Reger.
Formen 73); samt att den garanterar den en-.
skilde medborgaren, att den enda gärd Konun-
gen äger att fordra till utförande af ett krig och
som består i det sammanskott af födande varor,
som uti en landsort kan blifva erforderligt till
krigsfolkets underhållande under tåg eller march,
när de enskilda orter, der detta tåg sker, icke
förmå trupperne med nödigt uppehälle förse
skall genast med penningar af statsmedlen 4
I
i
levererande betalas) (Reg. Formen 74).
Äfven bör uppmärksamheten fästas vid det o-!