ter handlande statsmakternas uppiösanae motverkan; och det är derföre, som jeg anser mig böra börja framställnipgen om några vigtigare, med statsregleringen sammanhang egande ämnen, med den förklaring: att åtminstone mitl handlingssätt vid denna riksdag helt och hållet kommer att grunda sig på den öfvertygelsen: att striden emellan regeringsmakten och nationalrepresentationen, angånde beskaltningsrättens utöfning, en gång för alla måste afvöras. Derest den icke blifver till natione:s beiätenhet afgjord, anser jag det vara Rikets Ständers beliga pligt, att lemna nationen en högtidlig förklaring om deras oförmåga avt utöfva detta vigtiga för:roende-kall. Det är utur denna åsigt, som jag uti det nu afgifna förslaget till statsreglering sökt att bereda en missknizg af omiaring En million Riksdaler.! Men jag vågar begära Ridierskapet och Adelns, samt Medsiåndens uppmärkssmhet till några betänkliga förhållanden, hvilka måste noga betraktas vid behandlingen af de förslag, jag nu går att, i sammanhang med den aflemnade statsregleringsplanen, till Statsoch Bevillningsutskottens upplystare granskning öfverlemna. Jag har redan antydt, att nationen är i stort behof af lindring i sina skatter. Öfver stad och land hvilar omisskänneligt ena dyster obelåtenhet hos folket ; och ibland de flore, djupt verkande anvledniagarne dertill, hvilka icke nu utgöra föremål för denna min framställning, är beskattningens tyngd en, som mängden anser härflyta af Rikeis Siänders åtgärder allena. Det är vigtigt, att denna misstznka bäfves; och den kan det endast, genom kraftfulla åtgärder, att utöfva folkets beskattningsrätt, till dess sansa nytia. Jordens beskattning, bibehållen i samma skick, som då dess produkter egde ett jemförelsevis högre värde, nedtrycker jordbrukaren. Städernas bevillniogar, om ock ojemforligt billigare, än de å jorden, som utöfver sina gamla onera äfven drager dea nya bevillnings pålagorne, äre likväl, till följd af näringarnes osäkra tillstånd och stora inre sdministrationsutgifter, tryckande. Minskning i utskylderna bör ske; och den yrkas med gemensam rätt af begge. Men här uppstå betänkligheter. Jordens svåraste utskyider bestå i de äldre grundskatter och bevillningar, hvilka sednare, såsom t. ex. hemmantal räntan, endast för tillfälliga benhof åtagna, egentligen under polska och tyska krigen på 41600:talet, sedermera blifvit förvandlade till ständiga skatier, då under Drottning Christinas regering och Carl XL.s minderärigbei; Adele och det bögre Preste.skapet tillryckte sig ledniogen af styrelsen, samt begagnade makten till svenska all mogers svåra förtryck. Det är dessa grundskatter, som företrädesvis borde afskeffae, och jag förmodar, ati fågan derom väckes på ett sätt, som geDom sakkunskapen i ämnet bättre, än denna korta framstälving, skall öfsertyga orm dess vigt. Ständernas rättighet, att derom besluta, kan ej batvif7as, ehuru den blifvit bestridd af Regeringen, och Konungens vägrar, om den ock aldrig i detta fail kan biifva lagenlig, skulle deck nu, liksom förut, leda derhån, att, sedan stiatsreglericgen, grundad på bemmantalsräntans uteslutande ur riksstaten, vore afsjord; verkställigbeten af beslutet hiedrades och en betydlig skattebörda utöfser statsbehofven. skulle då komma att utkräfvas af nationen. Ehuru en sådan af Ritots Ständer icke beräknad inkomsttitel endast genom våldförande äfven af deras anslagerättighet, kunde disponöras af regeringen, ! skulle den likväl ntan ändamål öka öfverskotten ) och onödigt uwtpressas af jordbruket. Städerna åter skulle komma att åtnjuta en alldeles op:oportionerad lindring, om allmänna bevillningeo af Rikeis Ständer ensamt nedsattes. till hvad ett efter utgiftsbesparingarnes möjlighet lämpadt inkomstbelopp nu kan medgifv:s, ty det är den å röre!sen lagda bevillning, som i städerna motsverar bö dan afjordb:ukets grundskatter. Under sådana inbördes förbällanden emellan landets och städernas intressen vid beskattnipgens bestämmande, inses det ätt att en iegeringsmakt, som endast synes intagen af egoistisa kansia för sina egna inbillade rättigheter, och som icke under 30 år visat sig respektera nationena önskningar eller behof, lätt kunde få vunnet spel, om ståaden splittrade sina åsigter; och folket skulle då blifva lidande, på representanternas oförsigtighet, att med påräknad verkan af beslutens verkställighet, åtskiljas, utan att bafva förutsett möjligheten af en sådan verkställighets uteblifvande, och för detta fall förordna! det krafifulla steg, som skule göra na-: tionen till den oväldiga domaren emellan Konungen och Rikets Ständer. Det är således för att, med all den kraft grundlagarna lagt i nationalrepresentionens händer, befordra den länge önskade och nödvändiga medsättHingen i grundskatterna, och på samma gång bereda möjligheten af cn dermed jemförlig lindring för de industri-idkande och arbetande klasserna i städerna, på ewvt sätt, att regeringsmaktens möjligen vågade grundlagsvidriga steg att hindra dessa beslut hvnrken kunna leda till splittrede intressen för de olika folkklasserna, hvilka gemensamt böra försvara nationens urgamla sjelfbeskattningsrätt, eller till det nedtryckande resu!tatet, att nu varande stora bevillningsanslag, jemte den fortfarande grundskatten, af regeringens embetsmän skulle kunna folket affordras, som jag nu går att föreslå följande motioner: i 4:0 Att Rikets Ständer måtte besluta Memmantals eller extra ordinarie räntans upphäfvande, ifrån och med 4841 års början; bvarom jag anhåller om en remiss till Statsutskottet. . 2:o0 Att Rikets Stärder måtte besluta nedsättningen i allmänna bevillniegen efter 2:dra artikeln 5.:8 9,12 153 till hälften, för handlande, fabrikanter, manuakt urister, handtverkare och samtlige borgare! i städerna, samt för deras betjeniog och arbetare; hvarom jag anhåller om remiss till Bevillningsutskottet. 3:0o Att dessa beslut måtte ställas i sådant sammarhang, att derest, genom Konungens vägran hemmanrtalsräntans uppbäfvande icke af vederbörange verkställes, beslutet angående bevillningens nedsättning för städernas borgerskap inställes; hvarom begäres remiss till förenade Statsoch Bevillningsutskotlen, Ao Att i Rikets Ständers bevillningsförordning CA k— sh a RR kr 0 RR KK KR —he mm 09 stre nt -— Dm AA AAA