geroam engelske Konsulns på stället i berörde afseexnde utfärdade certifikat. Af allt detta har för reservanterae blifvit tydligt, att man i Norge, Denmark, Preussen och England entagit bilbref eller byggnadebevis, af loksilautoritet utfärdadt, vara den handlisg, som bevisar fartygets nationalitet; dessa mationer lära således icke, af misstroende till svenska nationens redlighet, erdest för svenska skeppsdokumenter göra ett undantag; icke eller finaes någon grundad aunledBing, att andra nationer skola hysa större missIitroeada till svenska skeppsdekumenter, än till de jnu omförmälda fyra nationernes, ef underordnade .embetsmyndigheter utfärdade natiscalitetbandlinigar. Endast al misstroende till ose sjelfva torde i således Kowmwersekollegii fribref komma at: qvarstå, sedan dess ursprungliga orsak upphört. Sedan mmojoriteten entegit, att bilbrefven icke gdestornindre böra erhålla den fullständighet, sem föreslaget blifvit och om dertill lägges. på sätt minoriteten föreslår, redaress och befålhefverens namn, tro reservamterse, ett evenska bilbrefvet erbåtler all den fullständighet som folkrätten, enligt Marshalls och Häbsers låror, fordrar, och som till alle delar motsvarer andra nationers netionalitetshandlingar. Reservanterae baiva sig icke bekant, hburuviga brukligt varit, att låia svenska, hitintills gällande bilbref åtfö!ja fartyg. som till utlänving blifvit försålat, hvilket majoriteten synes antyda; men våge påstå, att om sådant varit medgifvet, har detta förhållande varit af lätt begripliga skäl högst oriktigt och borde äfven, om helfrihetsbr.f ekell bidebå!tles, strängeligen förbjudas. När svenskt skepp öfverlåtes till utlämning, böra, med iaktaganae af redarans och folkrättens helgd, alla svenska skeppsI handlingar till Sverge återsändas eller bevisligen förstöras. Reservanterne, som amwse bilbrefvet eller bygg-; nagsbeviset icke allerast böra utgöra, utan äfven i sjelfva verket vara den enmda rätta metionalitets(bendlingen för ett fartyg, hefva uti dess underdåsiga förslag till författning, rörende svenska skeppsI dokumecter, så väl utsträckt sjelfva bilbrefvets ikne båll, som ock på detsamma öfverflyttat de hufvudeak:ligaste kontroller, hvilka tillhört fribrefvet. Och esär förbållasdet är, som majoriteten yttrat, att Kommersekollegium står i närmare beröring med rikets megistrater och sjömacshus, tamt har en serskild tjensteman tillsatt, endast för utfärdandet af fribref, äro reservanterne för sin delöfvertygade, att, ox Eders Kongl. Mej:t ekulte tillåta megistreter ech domhafvarmde i riket att utfärda bilbref, på sätt reservanmterne i uederdånigst bifogade förslag föreslå, Kemmersekollegium kan vidtege sådene kontrollerande åtgärder för missbruk inom landet, hvilka motsvara det misstroende till underordnede autoriteter, som förhindrat majoriteten att med ressryenterne sig förena. Och hvad wissbrukenr utomlands beträffer, så ock emär enahenda kontroller, som af mejositeten för fribref blifvit fö reslsgna, af misoriteten på bilbref blifvit tillämpade, torde jemsäl ett möjlig säkerhet vara iskttagen. På ella deste sammarlagda skäl få reservanterne i upderdånighet hos Eders Kong!. Maj:t i underdånigbet föreslå, stt det af Kongl. Kommersektollegium hitintills utfardede, tå kallade frihetsdref mitte afskaffas och bilbrefvet med den uteträckring ock på de vilkor, reservantarnes ugsdergåniga föreleg uppgifver, i dess ställe, såsom i svensk aetionalitstshondling påbjudas. Meajoriteten. bar i 7 3 mom. af dess underdiåniga förslag stedget, att utrikes föld, till svensk i undersåte upptagen person, som sjrif äger mer än !3 ef skeppet, skall styrka, huruviga han är eller) varit gift, och attiförra fallet hustrun och i begge fallen hans omyediga barn — — — — kit till riket inflyttat och härstädes äro besatte, hvarförutan till efterrättelse stadgas, att vid sjöfart till Fin-: Jlend och sådane donska semt norrska bamnrar, som :! äro belägne inom Lindesnäs och Skeagerns fyr, det i: väl må bero på rederiets eget godtfinnande, attl: till befälhafvare å fartyget antaga anman person, j! 4 än examinerad sjökapten. Neservanterne anmärka deremot, att en bevisnisg, huruvida em utländsk sjömen är gift eller ogift, oftast torde blifva högst ofullständig, em ej omöjlig, att åstadkomme, emedan det föreskrifna beviset endast kan ådagalägga,l. kuruvida ban är gift i den stad eller det lend, der ham sist vistades, men icke kam styrka, att! bar ju icke kan vara gift på något annat ställe il verlden, hvaremot någon kontroll icke är täntbar; när således fråga uppstår att eludera författningen. lärer utländsk man nog kuana åstadkomma ett skriftligt intyg, att hen icke är gift, men att detta intyg endast biir em formalitet, uton verkligt innehåll, torde lätteligen kunna inges. Dessutom, om det nu skulle befinna sig, att personen vore ogift, ! buru skulle då förferas? Skulls dem ogifte vägras ett föra fartyg? Rrservanterme få derföre il underdånighet föreslå, att detta stadgande måttol helt och hållet utgå på sätt minoriteten i 4 mom. och rörande utlämdsk mans rättighet, att föra svenskt fartyg, i underdånigbet föreslegtt. Hvad åter beträffar stadgandet om examinerad sjökaptens rättighet, att föra fartyg blatt inom vissa delar 2f Östersjön, skulle, enligt miaoriteters åsigter, den följd uppkomma, att t. ex. en Gottlands skeppare egde rättighet, att föra fartyg till Kiel, utan att vara exeaminerad, men deremot strängeligen förbjuden, att segla till Dagö, Danzig o.s.Y., äfvenledes komme ett sådant stadgande i strid med Kommittcens gemensamt hyllade åsigt. att raan borde undanrödja alla onödiga olägenheter för lendtmannaseglstionen, ty att ålägga en Gottlands eller Ölands skeppare, som med en liten last af plansten seglar öfver till Rostock, samma examens prof och studier, som för ex kapten, den der seglar på Medeihafvet, skulle blifva hinderligt för landtmannaseglationen och innebära en opåkalled åtgärd, emedan en sjöman, utan serdeles kunskaper, nog letar sig i fram öfver Östersjön och någon synnerlig våda för menuiskolif ej kon uppkomma genom okunnighet i. Navigationsvetenskapen under en seglstion i Öxter-: sjön, der man hvarje dygn är i tillfälle att, buru vinden än må vars, genom landkänning kontrollera sin räkning och rätta sin kurs, samt slutligen, om än med förlust af tid, finna sitt ställe, hvarföre reservanterne, för den händelse, att Eders Kong!. Maj:t skulle öfver detta ärende besluta förr än Kom