geroam engelske Konsulns på stället i berörde af-
seexnde utfärdade certifikat.
Af allt detta har för reservanterae blifvit tyd-
ligt, att man i Norge, Denmark, Preussen och Eng-
land entagit bilbref eller byggnadebevis, af loksi-
lautoritet utfärdadt, vara den handlisg, som bevisar
fartygets nationalitet; dessa mationer lära således
icke, af misstroende till svenska nationens redlig-
het, erdest för svenska skeppsdokumenter göra ett
undantag; icke eller finaes någon grundad aunled-
Bing, att andra nationer skola hysa större miss-
Iitroeada till svenska skeppsdekumenter, än till de
jnu omförmälda fyra nationernes, ef underordnade
.embetsmyndigheter utfärdade natiscalitetbandlin-
igar. Endast al misstroende till ose sjelfva torde
i således Kowmwersekollegii fribref komma at: qvar-
stå, sedan dess ursprungliga orsak upphört.
Sedan mmojoriteten entegit, att bilbrefven icke
gdestornindre böra erhålla den fullständighet, sem
föreslaget blifvit och om dertill lägges. på sätt
minoriteten föreslår, redaress och befålhefverens
namn, tro reservamterse, ett evenska bilbrefvet er-
båtler all den fullständighet som folkrätten, enligt
Marshalls och Häbsers låror, fordrar, och som till
alle delar motsvarer andra nationers netionalitets-
handlingar.
Reservanterae baiva sig icke bekant, hburuviga
brukligt varit, att låia svenska, hitintills gällande
bilbref åtfö!ja fartyg. som till utlänving blifvit för-
sålat, hvilket majoriteten synes antyda; men våge
påstå, att om sådant varit medgifvet, har detta
förhållande varit af lätt begripliga skäl högst orik-
tigt och borde äfven, om helfrihetsbr.f ekell bide-
bå!tles, strängeligen förbjudas. När svenskt skepp
öfverlåtes till utlämning, böra, med iaktaganae af
redarans och folkrättens helgd, alla svenska skepps-
I handlingar till Sverge återsändas eller bevisligen
förstöras.
Reservanterne, som amwse bilbrefvet eller bygg-;
nagsbeviset icke allerast böra utgöra, utan äfven i
sjelfva verket vara den enmda rätta metionalitets-
(bendlingen för ett fartyg, hefva uti dess underdå-
siga förslag till författning, rörende svenska skepps-
I dokumecter, så väl utsträckt sjelfva bilbrefvets ikne
båll, som ock på detsamma öfverflyttat de hufvudeak-
:ligaste kontroller, hvilka tillhört fribrefvet. Och esär
förbållasdet är, som majoriteten yttrat, att Kom-
mersekollegium står i närmare beröring med rikets
megistrater och sjömacshus, tamt har en serskild
tjensteman tillsatt, endast för utfärdandet af fri-
bref, äro reservanterne för sin delöfvertygade, att,
ox Eders Kongl. Mej:t ekulte tillåta megistreter
ech domhafvarmde i riket att utfärda bilbref, på
sätt reservanmterne i uederdånigst bifogade förslag
föreslå, Kemmersekollegium kan vidtege sådene
kontrollerande åtgärder för missbruk inom landet,
hvilka motsvara det misstroende till underordnede
autoriteter, som förhindrat majoriteten att med
ressryenterne sig förena. Och hvad wissbrukenr
utomlands beträffer, så ock emär enahenda kon-
troller, som af mejositeten för fribref blifvit fö
reslsgna, af misoriteten på bilbref blifvit til-
lämpade, torde jemsäl ett möjlig säkerhet vara
iskttagen. På ella deste sammarlagda skäl få re-
servanterne i upderdånighet hos Eders Kong!. Maj:t
i underdånigbet föreslå, stt det af Kongl. Kom-
mersektollegium hitintills utfardede, tå kallade fri-
hetsdref mitte afskaffas och bilbrefvet med den
uteträckring ock på de vilkor, reservantarnes ugs-
dergåniga föreleg uppgifver, i dess ställe, såsom i
svensk aetionalitstshondling påbjudas.
Meajoriteten. bar i 7 3 mom. af dess underdiå-
niga förslag stedget, att utrikes föld, till svensk i
undersåte upptagen person, som sjrif äger mer än
!3 ef skeppet, skall styrka, huruviga han är eller)
varit gift, och attiförra fallet hustrun och i begge
fallen hans omyediga barn — — — — kit till ri-
ket inflyttat och härstädes äro besatte, hvarförutan
till efterrättelse stadgas, att vid sjöfart till Fin-:
Jlend och sådane donska semt norrska bamnrar, som :!
äro belägne inom Lindesnäs och Skeagerns fyr, det i:
väl må bero på rederiets eget godtfinnande, attl:
till befälhafvare å fartyget antaga anman person, j!
4
än examinerad sjökapten. Neservanterne anmärka
deremot, att en bevisnisg, huruvida em utländsk
sjömen är gift eller ogift, oftast torde blifva högst
ofullständig, em ej omöjlig, att åstadkomme, eme-
dan det föreskrifna beviset endast kan ådagalägga,l.
kuruvida ban är gift i den stad eller det lend,
der ham sist vistades, men icke kam styrka, att!
bar ju icke kan vara gift på något annat ställe il
verlden, hvaremot någon kontroll icke är täntbar;
när således fråga uppstår att eludera författningen.
lärer utländsk man nog kuana åstadkomma ett skrift-
ligt intyg, att hen icke är gift, men att detta in-
tyg endast biir em formalitet, uton verkligt inne-
håll, torde lätteligen kunna inges. Dessutom, om
det nu skulle befinna sig, att personen vore ogift, !
buru skulle då förferas? Skulls dem ogifte vä-
gras ett föra fartyg? Rrservanterme få derföre il
underdånighet föreslå, att detta stadgande måttol
helt och hållet utgå på sätt minoriteten i 4 mom.
och rörande utlämdsk mans rättighet, att föra svenskt
fartyg, i underdånigbet föreslegtt.
Hvad åter beträffar stadgandet om examinerad
sjökaptens rättighet, att föra fartyg blatt inom vissa
delar 2f Östersjön, skulle, enligt miaoriteters åsig-
ter, den följd uppkomma, att t. ex. en Gottlands
skeppare egde rättighet, att föra fartyg till Kiel,
utan att vara exeaminerad, men deremot stränge-
ligen förbjuden, att segla till Dagö, Danzig o.s.Y.,
äfvenledes komme ett sådant stadgande i strid med
Kommittcens gemensamt hyllade åsigt. att raan
borde undanrödja alla onödiga olägenheter för lendt-
mannaseglstionen, ty att ålägga en Gottlands eller
Ölands skeppare, som med en liten last af plansten
seglar öfver till Rostock, samma examens prof och
studier, som för ex kapten, den der seglar på Me-
deihafvet, skulle blifva hinderligt för landtmanna-
seglationen och innebära en opåkalled åtgärd, emedan
en sjöman, utan serdeles kunskaper, nog letar sig i
fram öfver Östersjön och någon synnerlig våda för
menuiskolif ej kon uppkomma genom okunnighet i.
Navigationsvetenskapen under en seglstion i Öxter-:
sjön, der man hvarje dygn är i tillfälle att, buru
vinden än må vars, genom landkänning kontrolle-
ra sin räkning och rätta sin kurs, samt slutligen,
om än med förlust af tid, finna sitt ställe, hvarföre
reservanterne, för den händelse, att Eders Kong!.
Maj:t skulle öfver detta ärende besluta förr än Kom-