ac 5ScaAMaiC Ju altu. OM ICac Lilldivtutyis avtta
också till någon del berott deraf, att kursen
nu är 428 i stället för 48, eller 27, gång så
mycket som för 50 år sedan? Atminstone plä-
gar kursens stigande, å styrelsepressens sida,
alltid framkallas såsom argument, när någon
talar om anslagssummornas tillökning.
Kongl. Mojt:s tal till Rikets Ständer, på Riks-
salen, vid Riksdagens öppnande den 25
Januari 1840.
Välborne, ädle och välbördige, ärevördige,
vördig2, vällärde, äreborne, förständige, välakta-
de, hedervärde och redlige,
Gode Herrar och Svenske Män!
T:ettio år äro förflutna, sedan Sverge, ned-
böjdt af motgångar, hvilka voro tecknade i
fotkens tideböcker, vände sine blickar till de
män, som troddes ega kraft, att ej blott åter-
upplyfta staten, men återskänka densamma det
lugn, den för ett tidskifte förlorat.
För att vara rättvis och redligt tjena fo-
sterlandet, må hvar och en i minnet återkalla
hvad detsammas häfder förtälja. Då wvi läse
dem för sednaste halfannat århundrade, skole
vi upphemta nyttiga lärdomar.
När Konung Carl XHI samtyckte, att öfver-!
taga riksstyrelsens börda, räddade han: spill-
forna af sitt fådernesland och förekom dess
fullkomliga undergång. Den fred, som vanns
med så stora uppoffringar af folk och skatter,
blef föga varaktig. Efter tvenne års förlopp
ville en : fruktansvärd makt sträeka sitt välde
öfver denna del af Norden. Carl XI afböjde
ett dylikt öfverherrskap. Nationens olyckor och
bans egna pligter föreskrafvo icke blott honom,
men hans regering ett sådant handlingsätt. Utan
härar, utan vapenförråd, utan egna penninge-
tillgångar, utan ett för tidernas svåra kraf ord-
nadt krigsväsende, men stark af Försynens häg-
nande skydd, lifvade Lan, genem sin vägran,
modet hos Sverges återstående befolkning.
Upptagen till son af denne Konung, arfta-
gare af hans rättigheter, den främste bland
mationens försvarare, har Jag följt hans stats
konst, hvilken är så nära förbunden med brö-
drarikenas fortlefvande beståud. Gsnom denna
j
i
statskonst, redligt tillämpad, och för hvilzen Ri-
kets Ständer, år 4813, samfällt tackade Konun- :
I
dubbladt värde, och högst betydliga, ännu oan-
gen och mig, har Halfön, under ett fjerdedels
århundrade, njutit luga och trefnad. Vår för-
nämsta utförselsvara, jernet, har stigit till för-
vända, tillgångar hafva blifvit skapade.
versigt deraf skall blifva eder förelagd. Jsko-
len der med tillfredsställelse inhemta, att vår!
penninge-stäl!ning tillåter oss bestrida alla stats-
utgifter, utan att äska någon tiliökning i be-
villningen. J skolen äfven der finna möjlighe-
ten att vidtaga en nedsättving af skatterna,
hvaraf många sedan längre tider tyngt jordbru-
ket. I -skolen slutligen, genom en öfversigt afj
de från: 4840 till är 4837 i Sverige utförda
allmänna arbeten, förvissa eder, att dessas kost-!
nad - uppgår till en summa af mer än femton :
och en7 bali millioner Riksdaler Bankomynt, o-
aktadt åtskilliga, jorden tryckande, bördor blif-
vit lindrade.
Alla dessa fördelar äro frukten af det inre
och yttre fredslugn, hvarmed Försynen oss väl-
signat. Att störa dessa goda förhållanden, vo-:
re att på samma gång sätta Fäderneslandets
välfärd i fråga, att blottställa sig för äfventyr-
liga -och vidtutseende strider. Det vore, ändt-
ligen, att bryta samhällsedens heliga band ochi!
samla oberäkneliga olyckor öfver Fosterlandet.
!
;
Folkundervisningen bar varit föremål för en
omsorgsfull uppmärksamhet från Regeringens och
Presterskapats sida. Af 4909 sockneskolor och
377 ambuiatoriska skollärare, som i Riket fö-
refinnas, hafva trefjerdedelar tillkommit efter år
48141. Presterskapets och ädla menniskovän-
ners förenade nit för dessa angelägenheter for-
drar Min erkänsla. Jag påräknar Rikets Stän-
ders medverkan, att kunna ytterligare försel
tolfnundra sockuar med dylika inrättningar, hvil-
ka äro af så väsentlig vigt för den christliga
och medborgerliga bildningen, för det allmän-
nas och enskildas gagn och ära. I
Upphäfvandst af besparings-förråder, som va-
rit bestämda att mildra de tryekande följderna
af missvexiår, har förorsakat Regeringen bekym-
mer, hvilka varit mindre uppskattade än de för-!
tjenat.
J skolen utan tvifvel nu erkänna den
åsigt, att dessa omsorger framgent böra delas af
de båda Statsmakterna. I afsigt att skydda fol-
ket för en af dessa olyckor, som lätteligen kun-
na afvändsas, skall eder meddelas ett förslag,
som pligten åligger en förutseende Styselse.
Sedan långliga tider hafva Halföns innebyggare
varit hemsökte af missvextår, hvilka tvungit;
dem att ttifrån bemta en näring, som var dem
af fädernejorden förvägrad.
T;olhätte-kanal, hvars dimensioner varit in-
skränktare, än de af Götba kansl, och som der-
igenom försvårat segelfarten emellan Nordsjön
och Östersjön, skall erbålla lika diup och lika:
4
i
s
Ena öf- i