gas, att förslaget går ut på tvång, liksom det ick heller skall förundra, att man der finner pro jekter af följande kloka beskaffenhet: aGesäll som varit inom riket vistande, och icke ka: styrka, att han, under sednast fortgångna tren ne månaders tid, varit i arbete hos Mästar eller Idkare, skall anses och behandlas såson — lösdrifvare,; vidare: Gesäll, som tredska att, emot vanlig arbetslön, emottaga henom er. bjudet arbete hos Mästare eller Idkare, skal behandlas på samma sätt; vidare: afinner elle antager Gesäll icke arbete på den ort, dit resan blifvit bestämd, inom fyra dagar efter vandringsbokens påtecknande (hvilket bör ske in. om 24 timmar efter ankomsten), anmäle sig di genast till vandringsbokens påtecknande för resa till annan ort,. — Det behöfver knappt til. läggas, att en pluralitet, som så rundeligen, på dessa och flere andra sätt, sörjt för det riks. gagneliga ändamålet att göra gesäller till lösdrifvare och tvinga dem underkasta sig andras godtycke, icke på något sätt varit betänkt ati ålägga Mästare eller Idkare något, motsvarande det tvång, som blifvit ålagdt gesällen, eller att eljest sörja för arbetstillfälle åt gesällen; tvertom finner man i en punkt följande menniskoälskande förslag: Gesäll må icke på landet söka eller emottaga arbete, utom vid bruk och fabriker. Bryter han häremot, stånde då samma ansvar, som för — lösdrifveri,. Och slutligen projekteras, att gesäll, som vill blifva mästare, skall förete alla sina vandringsböcker, hvarmedelst Kommitteen ganska konseqvent för gesällen äfven försvårat utvägen att få arbeta för egen räkning. De många tillfälligheter, hvarigenom en vandringsbok kan förstöras, har Kommitteen dessutom ökat medelst föreskriften, att gesäll alltid skall lemna vandringsboken till mästaren, som således äger makt att kasta ett stort hinder i vägen för gesällens framtida utkomst; vandringsboken kan nemligen, om den förstöres eller förkommer, i många fall snart sagdt omöjligen och i de allra flesta endast genom stora kostnader återställas. Nästan hvem som helst kan af en eller annan anledning komma att kludda i vandringsboken, sådan den af Kommitteen blifvit föreslagen: skall nu en gesäll, som rest några hundra mil och emottagit påskrift af flera hundratals idkare, embeten, auktoriteter, kronbetjening och privata, efter flera års förlopp, göra resan om igen, för att uppsöka alla dessa och återfå deras påskrifter?