gas, att förslaget går ut på tvång, liksom det ick
heller skall förundra, att man der finner pro
jekter af följande kloka beskaffenhet: aGesäll
som varit inom riket vistande, och icke ka:
styrka, att han, under sednast fortgångna tren
ne månaders tid, varit i arbete hos Mästar
eller Idkare, skall anses och behandlas såson
— lösdrifvare,; vidare: Gesäll, som tredska
att, emot vanlig arbetslön, emottaga henom er.
bjudet arbete hos Mästare eller Idkare, skal
behandlas på samma sätt; vidare: afinner elle
antager Gesäll icke arbete på den ort, dit re-
san blifvit bestämd, inom fyra dagar efter van-
dringsbokens påtecknande (hvilket bör ske in.
om 24 timmar efter ankomsten), anmäle sig di
genast till vandringsbokens påtecknande för re-
sa till annan ort,. — Det behöfver knappt til.
läggas, att en pluralitet, som så rundeligen, på
dessa och flere andra sätt, sörjt för det riks.
gagneliga ändamålet att göra gesäller till lös-
drifvare och tvinga dem underkasta sig andras
godtycke, icke på något sätt varit betänkt ati
ålägga Mästare eller Idkare något, motsvarande
det tvång, som blifvit ålagdt gesällen, eller att
eljest sörja för arbetstillfälle åt gesällen; tvert-
om finner man i en punkt följande mennisko-
älskande förslag: Gesäll må icke på landet
söka eller emottaga arbete, utom vid bruk och
fabriker. Bryter han häremot, stånde då sam-
ma ansvar, som för — lösdrifveri,. Och slut-
ligen projekteras, att gesäll, som vill blifva mä-
stare, skall förete alla sina vandringsböcker,
hvarmedelst Kommitteen ganska konseqvent för
gesällen äfven försvårat utvägen att få arbeta
för egen räkning. De många tillfälligheter, hvar-
igenom en vandringsbok kan förstöras, har Kom-
mitteen dessutom ökat medelst föreskriften, att
gesäll alltid skall lemna vandringsboken till mä-
staren, som således äger makt att kasta ett
stort hinder i vägen för gesällens framtida ut-
komst; vandringsboken kan nemligen, om den
förstöres eller förkommer, i många fall snart
sagdt omöjligen och i de allra flesta endast ge-
nom stora kostnader återställas. Nästan hvem
som helst kan af en eller annan anledning kom-
ma att kludda i vandringsboken, sådan den af
Kommitteen blifvit föreslagen: skall nu en ge-
säll, som rest några hundra mil och emottagit
påskrift af flera hundratals idkare, embeten,
auktoriteter, kronbetjening och privata, efter
flera års förlopp, göra resan om igen, för att
uppsöka alla dessa och återfå deras påskrifter?
