arv alsta PAN alla dSLdtRalt UtUYBILISPT på UCB PpOINtiska spekulationens område, för att i stället förenade arbeta för ett praktiskt resultat inom de granser, konstitutionen utstakar. Deita allt ser och vet den nuvarande regeringspersonalen och Breaheväldet gauska väl. Det värsta är, att den känner sin egen ställning och resurser tillräckligt, för att inse, att det knapt mera är värdt att tänka på et direkt försvar. Det står alltför klent till, för att våga detta. Åtgärder, om hvilza Konungen och Ständerna vid förra riksdagen voro ense, och som varit af folkets behof i hög grad påkallade, hafva likväl lemnats overkställda; båda statsrevisioperne hafva ådagalogt att dispositioner på statsanslagen skett utöfver eller emot de af Ständerna upprättade stater: ännu efter sex år ligga större delen af propositionerna oförberedda och måste nu hafsas undan, om de skola blifva färdiga, o. s. v. Det enda, som återstår, för att få behålla terrängen, blir då, om möjligt, att ännu en gång tillåmpa grundsatsen: divide ei impera. Ait detta måste förberedas genom pressen, är klart, men det låter sig icke göra genom Svenska Minerva, emedan detta blad för mycket erkändt står under Exellensen Brahes disposition, hos hvilken utgifvaren, Hr Askelöf, gör sina besök flera gånger i veckan. En ny riksdaqstidning lärer väl komma att utgifvas af den bekante Expeditions-sekreteraren Lindgren, men detta är icke att taga till förr än riksdagen kommer, och den gör dessutom väl ej många proselyter. Likaså hafva vederbörande på de sednare veckorna fått en Seid uti adet Svenska Biet, ett blad, som äfyen erhåller understöd, men det är så utomordentligt föga kändt, att det icke en gång finnes på lägesällskaperna, och på ganska få restaurationsstäl len. Deremot egnar sig Freja vida bättre till en sådan bearbetning. Den har, genom det sätt, hvarpå Johansson, den förre utgifvaren af Argus, deri uppträdt till försvar dels för vissa korporationsintressen, t. ex. bagarneg, hvilkas ombud han är, dels genom sin starka opposition mot Jude-emancipationen, för hvilken samma person reste omkring i landsorterne och samlade petitioner, vunnit en viss popularitet bland en del af borgareklassen. och innebåller dessutom emellanåt humoristiska fast stundom krystade bitar af Hr —e iv. audi:ören Blanche) hvilka gemenligen här i Stockholm kallas Biancbiader, eller, något mera vulgärt, blanksmörja. Detta gör ändå, att den alltid läses på källrarna. Nu är det en fråga, som det kanske vore orätt vilja positit besvara med ja, men hvarom mänga tvekande tankar förspörjas, huruvida denna tidning verkligen står i sold hos Braheväldet. Det är väl gifvet, att Hr Justitiekanslern, som är H. Exellens Brabes högra hand, har en ständig och säker kanal dit genom Hr —vo, som är engagerad i hans exfedition, och Hr Justitiekanslern är väl en alltför klok och verksam man, att lemna ett sådant tillfälle till kommunikation med ea organ af pressen obegagnad!; men här är egentligen fråzan om Johansson, som sköter den hufvudsakligen ledande delen aftidningen. Johansson umgås väl äfven som oftast med Askelöf, som är en fin karl. ehuru hans blad nu befinner sig i en generad ställning; men äfven denna bekantskap, som föröfrigt är gammel, bevisar ingenting positift. Deremot tela åtskilliga andra omständieheter starkt för den förutnämnda förmodan. Såsom jag nyss nämnde har Braheväldet ingenting så myckot att frukta, som att en oppositionsanda skulle komma till stånd hos pluraliteten af adeln, och en förening me:lan denna och de ofrälse stånden blifva möjlig. Det är då märkbart, att Johansson just nu arbetar densa önskan i händerna, derigenom, att han i Freja än framkommer med detlöjliga nåsiäendet, såsom skulle oppositionen inom adein hafva för afsigt alt vilja åstadkomma något medregertskap, hvilket naturligtvis åsyftsr att skrämme upp alla, som af vördnad för konungens ålderdom Och af insigt om det olämpliga af ett sådan: skick, genast skulle förena sig emot en sådax slik plan, än föreslär ett generelt afskaffande af adelskapet, som tydligen endast är låtsadt, då han sjell nyss förordat ett representationsförålag, Som skulle gifva adeln vida mer makt, än den nu har; men som är så revolutionärt till sin syftning. al: mången skulle draga öronen åt sig, om de finge se, att det komme så iapeton. Hit hörer bland annat äfren a proposition om en af idel pfrälse bestå nister, blend hvilken rcan je väl finns? omn . bryggare här i staden vid de föreg ksdsgarne icke eus doci tillhört oppositionen; hvaremot han förbigår nam pen Ödman och Peire, som likväl voro ibland de i prononeerade försvarare af de konstitutionel ia vrundsatse n. Likaså har de: väckt reja aldrig yttra! eit ord hyarken emot Justitie-statsministern, grefve Rosenblad, som likväl är en bland dem, hvilka kunna enas till själen i det närvarande systemet. eller om Justitie-kanslern Nerman. Hans taktik att tala om adeln, såsom endast delad i ett äldr: och eit yngre Hofparti, är deremot beräknad att verka på de ofrälse stånden ungefär på sammma sätt, som förslage sdelskapets afskaffande på adeln. Nu är det väl sannt, att han emeilanåt skrifvit ett par alvarsamma och till utseendet ärliga artikla: om nödvändigaeten af 407 GQ:ns tillämpning; men det gör i det hela ingenting, blott adeln och de ofrälse stånden först kunna skrämmas ifrån hvarandra. Det går nog sedan an att isjelfva det kritiska ögonblicket komma med någonting, som i sin ordning skrämmer upp dessa, och härtill kan Sfockholmsbladet, som mot årets slut ånyo skall utkomma, blifva ganska användbart, till och med utan att dess utgifvare sjelf tror att han går andras ärender. Visst är åtminstone, att vederbörande i detta ögonblick ingentirg högre skulle önska, än att litet rabulism åter komme i gång vid riksdagens början; äfvensom de glädja sig åt, att Stock-holmsbladets utgifvare, Hr Sandström, ännu dagli.gen umgås med Askelöf, som också på allt sätt visar honom artigheter, och söker underhålla hans förbittring emot Aftonbladets redaktion, hvilket är radt