arv alsta PAN alla dSLdtRalt UtUYBILISPT på UCB PpOIN-
tiska spekulationens område, för att i stället före-
nade arbeta för ett praktiskt resultat inom de
granser, konstitutionen utstakar.
Deita allt ser och vet den nuvarande regerings-
personalen och Breaheväldet gauska väl. Det vär-
sta är, att den känner sin egen ställning och re-
surser tillräckligt, för att inse, att det knapt mera
är värdt att tänka på et direkt försvar. Det står
alltför klent till, för att våga detta. Åtgärder, om
hvilza Konungen och Ständerna vid förra riksda-
gen voro ense, och som varit af folkets behof i
hög grad påkallade, hafva likväl lemnats overk-
ställda; båda statsrevisioperne hafva ådagalogt att
dispositioner på statsanslagen skett utöfver eller
emot de af Ständerna upprättade stater: ännu ef-
ter sex år ligga större delen af propositionerna o-
förberedda och måste nu hafsas undan, om de
skola blifva färdiga, o. s. v. Det enda, som åter-
står, för att få behålla terrängen, blir då, om möj-
ligt, att ännu en gång tillåmpa grundsatsen: divi-
de ei impera. Ait detta måste förberedas genom
pressen, är klart, men det låter sig icke göra ge-
nom Svenska Minerva, emedan detta blad för myc-
ket erkändt står under Exellensen Brahes disposi-
tion, hos hvilken utgifvaren, Hr Askelöf, gör sina
besök flera gånger i veckan. En ny riksdaqstid-
ning lärer väl komma att utgifvas af den bekante
Expeditions-sekreteraren Lindgren, men detta är
icke att taga till förr än riksdagen kommer, och
den gör dessutom väl ej många proselyter. Lika-
så hafva vederbörande på de sednare veckorna fått
en Seid uti adet Svenska Biet, ett blad, som äf-
yen erhåller understöd, men det är så utomordent-
ligt föga kändt, att det icke en gång finnes på lä-
gesällskaperna, och på ganska få restaurationsstäl
len. Deremot egnar sig Freja vida bättre till en
sådan bearbetning. Den har, genom det sätt, hvar-
på Johansson, den förre utgifvaren af Argus, deri
uppträdt till försvar dels för vissa korporations-
intressen, t. ex. bagarneg, hvilkas ombud han är,
dels genom sin starka opposition mot Jude-eman-
cipationen, för hvilken samma person reste omkring
i landsorterne och samlade petitioner, vunnit en
viss popularitet bland en del af borgareklassen.
och innebåller dessutom emellanåt humoristiska
fast stundom krystade bitar af Hr —e iv. audi:ö-
ren Blanche) hvilka gemenligen här i Stockholm
kallas Biancbiader, eller, något mera vulgärt,
blanksmörja. Detta gör ändå, att den alltid läses
på källrarna. Nu är det en fråga, som det kanske
vore orätt vilja positit besvara med ja, men hvar-
om mänga tvekande tankar förspörjas, huruvida
denna tidning verkligen står i sold hos Braheväl-
det. Det är väl gifvet, att Hr Justitiekanslern,
som är H. Exellens Brabes högra hand, har en
ständig och säker kanal dit genom Hr —vo, som är
engagerad i hans exfedition, och Hr Justitiekans-
lern är väl en alltför klok och verksam man, att
lemna ett sådant tillfälle till kommunikation med
ea organ af pressen obegagnad!; men här är
egentligen fråzan om Johansson, som sköter den
hufvudsakligen ledande delen aftidningen. Johans-
son umgås väl äfven som oftast med Askelöf, som
är en fin karl. ehuru hans blad nu befinner sig i
en generad ställning; men äfven denna bekantskap,
som föröfrigt är gammel, bevisar ingenting posi-
tift. Deremot tela åtskilliga andra omständiehe-
ter starkt för den förutnämnda förmodan. Såsom
jag nyss nämnde har Braheväldet ingenting så myc-
kot att frukta, som att en oppositionsanda skulle
komma till stånd hos pluraliteten af adeln, och en
förening me:lan denna och de ofrälse stånden blif-
va möjlig. Det är då märkbart, att Johansson just
nu arbetar densa önskan i händerna, derigenom,
att han i Freja än framkommer med detlöjliga nå-
siäendet, såsom skulle oppositionen inom adein haf-
va för afsigt alt vilja åstadkomma något medre-
gertskap, hvilket naturligtvis åsyftsr att skrämme
upp alla, som af vördnad för konungens ålderdom
Och af insigt om det olämpliga af ett sådan:
skick, genast skulle förena sig emot en så-
dax slik plan, än föreslär ett generelt afskaffande
af adelskapet, som tydligen endast är låtsadt, då
han sjell nyss förordat ett representationsförålag,
Som skulle gifva adeln vida mer makt, än den nu
har; men som är så revolutionärt till sin syftning.
al: mången skulle draga öronen åt sig, om de fin-
ge se, att det komme så iapeton. Hit hörer bland
annat äfren a proposition om en af idel
pfrälse bestå nister, blend hvilken rcan je
väl finns? omn . bryggare här i staden
vid de föreg ksdsgarne icke eus doci
tillhört oppositionen; hvaremot han förbigår nam
pen Ödman och Peire, som likväl voro ibland de
i prononeerade försvarare af de konstitutionel
ia vrundsatse n. Likaså har
de: väckt reja aldrig yttra!
eit ord hyarken emot Justitie-statsministern, gref-
ve Rosenblad, som likväl är en bland dem, hvilka
kunna enas till själen i det närvarande systemet.
eller om Justitie-kanslern Nerman. Hans taktik
att tala om adeln, såsom endast delad i ett äldr:
och eit yngre Hofparti, är deremot beräknad att
verka på de ofrälse stånden ungefär på sammma sätt,
som förslage sdelskapets afskaffande på adeln.
Nu är det väl sannt, att han emeilanåt skrifvit ett
par alvarsamma och till utseendet ärliga artikla:
om nödvändigaeten af 407 GQ:ns tillämpning; men
det gör i det hela ingenting, blott adeln och de o-
frälse stånden först kunna skrämmas ifrån hvaran-
dra. Det går nog sedan an att isjelfva det kritiska
ögonblicket komma med någonting, som i sin ord-
ning skrämmer upp dessa, och härtill kan Sfock-
holmsbladet, som mot årets slut ånyo skall utkom-
ma, blifva ganska användbart, till och med utan
att dess utgifvare sjelf tror att han går andras ä-
render. Visst är åtminstone, att vederbörande i
detta ögonblick ingentirg högre skulle önska, än
att litet rabulism åter komme i gång vid riksda-
gens början; äfvensom de glädja sig åt, att Stock-
-holmsbladets utgifvare, Hr Sandström, ännu dagli-
.gen umgås med Askelöf, som också på allt sätt vi-
sar honom artigheter, och söker underhålla hans
förbittring emot Aftonbladets redaktion, hvilket är
radt