II Afdelningen eller åtgärder och medel till
befrämjande af samhällsmedlemmarnes ekono-
miska och fysiska välstånd och afböjande af
hvad i detta afseende menligt inverkar. Denna
afdelniug är delad i tre stycken, hvaraf det
första angår jordbruket och näringarna; det an-
dra förmögenhetens begagnande och det tredje
ansta!ter till anskaffande aflefnadsförnödenheter
vid 1tilliälligt inträffad brist och af bjeip vid o-
lyckshändelser.
A) a Förhållanden i afseende på jordbruket
och näringarna börjar med aspanmålshandel och
vacklande pris på förnödenhetsvaror,, och till-
styrker, såsom de enda medel att bereda en or-
dentlig spanmålshandel, att en måltlig, fix tull,
t. ex. för 40 år, måtte fastställas å spanmäl
och statens spanraållsnndsättningar upphöra; det
vacklande priset å öfrige förnödenbetsvaror an-
ser Bet. ej behöfva någon serskild åtgärd,).
Derefier förekommer om hemmansklyfning,
jordafsöndring, backstugor o. m. d. Förslaget
härom är ganska vidlyftigt, men då frågan äf-
ven är behandlad af en annan kommitteå, anfö-
ra vi ur närvarande Bet. blott följande huf-
vudsatser: hemmansklyfning eller jordafsöndring
med ägande rätt må ej sträckas till mindre
lott än att ägaren dermed är abesuten, som å-
ter skall betyda, att tre arbetsföre personer der-
af hafva sin utkomst; ait jordafsöndring under
lifstidsbesittning ej må ske af mindre jordrymd
än att en tunna potates må kunna utsättas och
en ko födas; att all annan jordafsöndring, genom
förpantning, lifstidsstädja eller undantagskon-
trakter, .å förbjudas, så snart hemmanet eller
hemmensdelen, hvarifrån afsvondringen sker, der-
igenom skulle så minskas, att man derå ej är
besuten; afsöndring af vattenfall undantagen; att
den som afsöndrar mindre jordstycken än det
sist beskrifna, må ansvara för de derå bosat-
te personers kronoutskylder och betraktas så-
som deras husbonde, samt att sockennämnden
må decisift äga afgöra, att en utbruten lott
lemnar besutenhet och i allmänhet att föra ta-
lan rörande de inom socknen förefallande jord-
sfsöndringar.
Jordbrukets bedrifvande genom stattorpare
och daglönare anser Bet. ej kunna förmenas och
tillstyrker blot:, att de i afseende på fattigvår-
den må anses såsom tjenstehjon, samt deras hu-
strur och barn såsom backstugusittare.
eRörande jordbrukets tunga af beskattningen
fiprer väl Bet. grundskatternas utgörande efter
missvextår, nemligen, så vidt dessa sketter bero
af förvandling efter den i sådane år höga marke-
gången, råga förlägenheten för de cobemedlade
och mest de mindre jordbrukarne,, men icke hel-
ler något vidare att föreslå, än att Riksens Stän-
ders beslut vid sednaste riksdag om upphäfvande
af räntetagares uppsägningsrätt och lösningsprisets
bestämmande efter sednaste tio årens medel-
markegång, måtte befordras till verkställighet.
Skjutsnings-skyldigheten önskar Bet. måtte
lindras genom tillvägabringande af diligensfart
på de större vägarne, hållskjutsens indragning
och skjutslegans förhöjning på de mindre.
aBrist på binäringar, aftagande färdighet
i handaslöjder och förminskad rörelse inom
handtverkeriernan förekomma dernäst i ordnin-
gen. Kommitteens mening härom synes vara
att icke hafva någon mening. Kommitteen fin-
ner husslöjden fullkomligt fri, och att städer
nas näringsidkare, som äro privilegierade, än
mindre sakna näringsfrihet; men Kommitteen
finner en tröghet i folklynnet, som motverkar
sjelfva verksamheten; vidare har Kommitteen
sett, att stads-korporationerna; motverka idka-
re, som deri söka inträde, men ock, att man
kan vinna frihet till yrkes utöfvande under
skydd af Hall- och Manufaktur-privilegierna,
och att i begge fallen den sökande är underka-
stad omvägar, tidsutdrägt och kostnader, som
för mången miste vara afskräckande, och så
vidare, hvarefter Kommitteen säger, att en ord-
nad legstiftning för näringarne är nödvändig och
gör sjelf början med ett i tre och tjugo punk-
ter uppstäldt förslag till reglemente för gesäll-
vandringar. Att meddela detta förslag, synes,
med afseende på hbufvudföremålet för Kommit-
tens verksamhet, kunna insparas; Kommitteen
har till en del hemtat sina åsigter från Indu-
stri-föreningens genom Hr von Hartmansdorff
tillvägabragta beryktade yttrande, till förmån
för skråväsendet, och det behöfs således ej sä-
kar ej fråga den, som ahar intet att sägan.
Flera af kommitens ledamöter, med hvilka
vi samtalade om detta ämne, yttrade den
meningen, att krogarne borde ställas under
hvarje orts kommunalstyrelse, och det min-.
sta man af en sådan opinion kunnat vänta
bade väl varit, att komm. tillstyrkt en be-
stämd lagstiftning för krognäringen, hvarige-
nom statsverkets intresse ej fått ett bestämdt
PP 8 pp ÄR TA a