ligt mod vid deras vigtiga kall. Han anser det vara tid, att aförsamlingarna förlora karakteren af pensionsanstalter, och föreslår såsom medel dertill, att skollärarnes tjenstgöring må minskas, så att de ej till den grad uttröttade, som nu skall vara händelsen, må tillträda sina pastorster. Utom det att de till det mesta skickliga och omsorgsfulla pastorer, hvilka, från skolorna komne, vårda en mängd af rikets pastorater, helt och hållet synas vederlägga den utkastade bypothesen om tröttheten, befinnes nu det uppgifna medlet att förminska lärarnes tjenstgöriovgstid lika litet verkställbart, som de flesta andra af förf:s förslager. Han ville nemligen, att undervisningen skulle modelleras efter nya El. skolans, men besinnar ej, att, då 6 lärare och 4 adjunkt i El. skolan behöfvas att efter sin method gifva undervisning åt 200 lärjungar, fördelade i 8 klasser, 9 lärare och 4 adjunkt äro tillräcklige att lemna undervisning åt tillsemmanlagdt mer än 2350 elever vid Klara skela och Stockholms Gymnasium. Hvart tar nu hans uppgift vägen ?), att genom nya methoden 6 lärare skola medhinna hvad 42 lärare annars uträtta, då här faktiskt ådagalägges, att 9 lärare efter gamla methoden kunna undervisa ett mer än dubbelt antal än de 6 efter nya. Vi bafva ej segt detta, derföre att vi icke önska trivialskolornas lärere någon lättnad isina mödor; vi hafva blott härigenom velat antyda, att denna lättnad då finge lof att ske genom andra medel än dem förf. erbjuda. Genomgången och tillrättavised är förf:s framställning om de gamla unmdervisningsverken. Menade han hvad han skrof, så beklaga vi, att han ej förstod sin sak bättre; trodde han åter sig göra det nya systemet en tjenst med sin afhbandling, så frukta vi, att han mycket misstagit sig. Den har mera skadat än gagnat detsamma, oeh så gör allt, som endast vill söka sin upphöjelse på en erättvis nedsättning !) af motståndaren. Det nya behöfver dessutom icke sådana vapen till sin uppehållelse. Det bar inom sig många förträfliga idger, som rätt och klokt utförda skela gifva det ett stadgadt anseende utan det gamlas nedsättande!). Begges förträffligheter förenade är det mål, hvartill den san: ne, fördomsfrie läraren sträfvar. Vi öfvergå nu !!) till en kort framställning ef det nya systemets karakter och af de följder, dess antagande i stort, skulle hafva på fäderReslandets undervisningsverk. Det nya systemet bvilar på 3 bufvudgrunder: Ämnesläsning, Fri flyttning och Monitörskap. Dessa 3 omständigheter skilja det ifrån det gamla, åtminstone i Nederskolan, ty vid Gymnasium bortfaller den första skilnaden, då ämnesläsningen der ock efter gamla systemet vidtager. Elementar-skolan åter börjar med ämnesläsningen redan i första klassen, så att eleven behåller samma lärare i samma ämne, från sitt inträde i skolan till dess afgång till universiteret. Om det ej kan nekas, attämnesläsningens nytta och fördel består uti, att kunskaperna inhemtas med mera sammanhang, då de meddelas . af en än af flere efier hvarandra följande lärare, vore de ock lika skicklige, så se vi här något, hbvari den nya metoden bordt öfverträffa den gamla. Den gör det ock, så vida ej genom för många klassers och läslags sammanförande under en Järare ett motsatt förhållande uppkommer. Det är! naturligt, att, då läraren har sina elever indelade i nägra och tjugo !?) ringar, och han icke alienast! skall läsa med hvarje ring, utan äfven hafva öfveruppsigten öfver alla samtlige, se efter, att hvar och en är vederbörliger sysselsatt m. m., som till ordning och skick börer, det är naturligt, säga vi, att han då fär Jof att utveckla vida mera rörlighet och presence desprit, än om eleverna voro indelade i 8 eller 4 ordningar. Den, som vekar detta, har säkert icke befattat sig med undervisning, utan blott efter teoriens uppgift ansett monitörer här kunna uppfylla allt hvad larearen behöfde. Sådana lärare finnas visserligen, vi vilja icke neka det, som med denna hjelp förstå att leda det helas gång, ordnal hvars och ens verksamhet och vidmakthålla kunskaper och flit inom den mångdelade lärjungeflocken. Men om det är fråga att organisera ett helt rikes undervisningsverk, tro vi det vara oförsigigt, att vid planen dertill alltid supponera sig erbälla utmärkta lärare !3). Pet utmärkta är icke alliagligt här iverlden. När man derföre tänker sig ärarekorpsen i en hel stat, kommer väl det för hållande att äfven här äga rum, som vid andra Lillfällen, att en i antal undervägande del deraf iro utmärkte, största delen försvarliga och några under medelmåttan !:). Och detta, utan att taga betraktande de ojemnheter, som uppkomma ge) En? det är för litet. Bland så många förnuftiga lärare, som riket eger, hafva säkert fler än en gjort det; ehuru det icke blifvit upphöjdt till gällande regel i hela det äldre skolverket; hvilket A. B. artikeln önskar. ) Det falska i hela denna insändarens beräkning synes af sjelfva A. B. artikelns mening och innehåll; som här blifver för långt att införa. Vi påminna blott i förbigående, huru många skolor i Stockholm icke hafva lika många eller nära lika många lärare som Klara skola, och likväl ett ojemförligt mindre antal lärjungar. Vill man taga nu sitt exempel från Stockholm, så måste man addera tillsammans lärjungarne i alla stadens undervisningsverk och dividera denna summa med lärareantalet i alla dessa verk, då man skall bekomma en qvot af helt annat utseende,l än hvad förf. önskar. 10) Denna ideligen omtalade anedsättning och detta cnedsättande är obegripligt. Nedsätter man en sak hvarje gång man talar oförstäldt om dess sanna beskaffenhet, så beklaga vi, att den saken lärer vara högst ömtålig, och det måste slutligen då vara dess egen beskaffenhet, men ingenting annat, som nedsätter den. !) Insändaren öfvergår nu till ett betraktelsesätt af ämnet, som i de flesta delar så öfverensstämma med sjelfva artikeln i A. B., att insändaren, om han från början tänkt sig komma till ett sådant slut, icke behöft det föregående. 2) Denna öfverdrift fordras för ingen del, derest man ai av!l hartekämma dat nva