ligt mod vid deras vigtiga kall. Han anser det va-
ra tid, att aförsamlingarna förlora karakteren af
pensionsanstalter, och föreslår såsom medel der-
till, att skollärarnes tjenstgöring må minskas, så
att de ej till den grad uttröttade, som nu skall va-
ra händelsen, må tillträda sina pastorster. Utom
det att de till det mesta skickliga och omsorgsful-
la pastorer, hvilka, från skolorna komne, vårda en
mängd af rikets pastorater, helt och hållet synas
vederlägga den utkastade bypothesen om tröttheten,
befinnes nu det uppgifna medlet att förminska lä-
rarnes tjenstgöriovgstid lika litet verkställbart, som
de flesta andra af förf:s förslager. Han ville nem-
ligen, att undervisningen skulle modelleras efter
nya El. skolans, men besinnar ej, att, då 6 lärare
och 4 adjunkt i El. skolan behöfvas att efter sin
method gifva undervisning åt 200 lärjungar, förde-
lade i 8 klasser, 9 lärare och 4 adjunkt äro till-
räcklige att lemna undervisning åt tillsemmanlagdt
mer än 2350 elever vid Klara skela och Stockholms
Gymnasium. Hvart tar nu hans uppgift vägen ?),
att genom nya methoden 6 lärare skola medhinna
hvad 42 lärare annars uträtta, då här faktiskt å-
dagalägges, att 9 lärare efter gamla methoden kun-
na undervisa ett mer än dubbelt antal än de 6 ef-
ter nya. Vi bafva ej segt detta, derföre att vi ic-
ke önska trivialskolornas lärere någon lättnad isi-
na mödor; vi hafva blott härigenom velat antyda,
att denna lättnad då finge lof att ske genom an-
dra medel än dem förf. erbjuda.
Genomgången och tillrättavised är förf:s fram-
ställning om de gamla unmdervisningsverken. Me-
nade han hvad han skrof, så beklaga vi, att han
ej förstod sin sak bättre; trodde han åter sig göra
det nya systemet en tjenst med sin afhbandling, så
frukta vi, att han mycket misstagit sig. Den har
mera skadat än gagnat detsamma, oeh så gör allt,
som endast vill söka sin upphöjelse på en erättvis
nedsättning !) af motståndaren. Det nya behöfver
dessutom icke sådana vapen till sin uppehållelse.
Det bar inom sig många förträfliga idger, som rätt
och klokt utförda skela gifva det ett stadgadt an-
seende utan det gamlas nedsättande!). Begges för-
träffligheter förenade är det mål, hvartill den san:
ne, fördomsfrie läraren sträfvar.
Vi öfvergå nu !!) till en kort framställning ef
det nya systemets karakter och af de följder,
dess antagande i stort, skulle hafva på fäder-
Reslandets undervisningsverk. Det nya systemet
bvilar på 3 bufvudgrunder: Ämnesläsning, Fri
flyttning och Monitörskap. Dessa 3 omständighe-
ter skilja det ifrån det gamla, åtminstone i Ne-
derskolan, ty vid Gymnasium bortfaller den för-
sta skilnaden, då ämnesläsningen der ock efter
gamla systemet vidtager. Elementar-skolan åter
börjar med ämnesläsningen redan i första klassen,
så att eleven behåller samma lärare i samma ämne,
från sitt inträde i skolan till dess afgång till uni-
versiteret. Om det ej kan nekas, attämnesläsnin-
gens nytta och fördel består uti, att kunskaperna
inhemtas med mera sammanhang, då de meddelas .
af en än af flere efier hvarandra följande lärare,
vore de ock lika skicklige, så se vi här något,
hbvari den nya metoden bordt öfverträffa den gamla.
Den gör det ock, så vida ej genom för många
klassers och läslags sammanförande under en Jä-
rare ett motsatt förhållande uppkommer. Det är!
naturligt, att, då läraren har sina elever indelade
i nägra och tjugo !?) ringar, och han icke alienast!
skall läsa med hvarje ring, utan äfven hafva öfver-
uppsigten öfver alla samtlige, se efter, att hvar och
en är vederbörliger sysselsatt m. m., som till ordning
och skick börer, det är naturligt, säga vi, att han
då fär Jof att utveckla vida mera rörlighet och pre-
sence desprit, än om eleverna voro indelade i 8
eller 4 ordningar. Den, som vekar detta, har sä-
kert icke befattat sig med undervisning, utan blott
efter teoriens uppgift ansett monitörer här kunna
uppfylla allt hvad larearen behöfde. Sådana lärare
finnas visserligen, vi vilja icke neka det, som med
denna hjelp förstå att leda det helas gång, ordnal
hvars och ens verksamhet och vidmakthålla kun-
skaper och flit inom den mångdelade lärjungefloc-
ken. Men om det är fråga att organisera ett helt
rikes undervisningsverk, tro vi det vara oförsig-
igt, att vid planen dertill alltid supponera sig er-
bälla utmärkta lärare !3). Pet utmärkta är icke all-
iagligt här iverlden. När man derföre tänker sig
ärarekorpsen i en hel stat, kommer väl det för
hållande att äfven här äga rum, som vid andra
Lillfällen, att en i antal undervägande del deraf
iro utmärkte, största delen försvarliga och några
under medelmåttan !:). Och detta, utan att taga
betraktande de ojemnheter, som uppkomma ge-
) En? det är för litet. Bland så många förnuftiga
lärare, som riket eger, hafva säkert fler än en
gjort det; ehuru det icke blifvit upphöjdt till
gällande regel i hela det äldre skolverket; hvil-
ket A. B. artikeln önskar.
) Det falska i hela denna insändarens beräkning
synes af sjelfva A. B. artikelns mening och in-
nehåll; som här blifver för långt att införa. Vi
påminna blott i förbigående, huru många skolor
i Stockholm icke hafva lika många eller nära li-
ka många lärare som Klara skola, och likväl ett
ojemförligt mindre antal lärjungar. Vill man
taga nu sitt exempel från Stockholm, så måste
man addera tillsammans lärjungarne i alla sta-
dens undervisningsverk och dividera denna sum-
ma med lärareantalet i alla dessa verk, då man
skall bekomma en qvot af helt annat utseende,l
än hvad förf. önskar.
10) Denna ideligen omtalade anedsättning och det-
ta cnedsättande är obegripligt. Nedsätter man
en sak hvarje gång man talar oförstäldt om dess
sanna beskaffenhet, så beklaga vi, att den saken
lärer vara högst ömtålig, och det måste slutligen
då vara dess egen beskaffenhet, men ingenting
annat, som nedsätter den.
!) Insändaren öfvergår nu till ett betraktelsesätt
af ämnet, som i de flesta delar så öfverensstäm-
ma med sjelfva artikeln i A. B., att insändaren,
om han från början tänkt sig komma till ett så-
dant slut, icke behöft det föregående.
2) Denna öfverdrift fordras för ingen del, derest
man ai av!l hartekämma dat nva