VvVaiat ecilcet peUtialraRSvarat nos ac Bjd jaenUuUS-
faderliza Fransysta styrelsen, hos systemet som
hos de agerande? Charivari är en tidning, som
i äger några illusioner, och som också der-
före icke, sisom da flesta bland hennes större
kamrater, blir duperad vid hvarje månskift-,
Intet namn, inga förhållanden äro tillräckliga
att slå henne dunster i ögonen. Hvar heldst en
dumhet, en orättvisa, en svaghet träder upp i
det offentliga, vare sig af hvilken beskaffenhet
som heldst, apolitisk, litterär eller kommerciell,,
der är Charivari pi ögonblicket framme att
med en liten serenad, som skär i öronen, väc-
ka upp den så saliga sjelfbelåtenhetens eller den
officiella förgndningens slummer. För sådant
ändamål är hon af naturen begåfvad med ett
synnerligt godt humör, ständig på flink fot att
vara den första om ett upptåg, och fyndig fram
för alla andra att hitta på dylika.
Äfven de som mest hära afsky för Chariva-
ri, kunna svårligen undandraga sig att erkänna.
det hon är skrifven med icke vanlig talang och
qvickhet. De äro för mycket Fransoser för att
icke finna det. Och det är ingalunda endast
ordleekar och bons-mots, hvartill dess genre
är inskränkt eller hvari dess styrka ligger. Man
träffar der, och detta alldeles icke sällsynt,
stycken af verkligen äkta komik, något af en
Börnes uddhvassa och på håret träffande per-
sifflag2, satirer i en mästerlig hållning. Man
frågar sig, huru det är möjligt att åstadkomma
en tidning, sådan som denna, hvilken ständigt
kan vara vid samma briljanta lynne, samma o-
tröttliga verve, trehundradesextiofem dagar om
året och den sextiosjette hvarje skottår Här-
vid länder till upplysning ett ord om sättet,
hv2rpå denna tidning redigeras.
locken är omkring åtta på qvällen. Kring
ett stort bord, i ett rikt upplyst rum, sitta el
ler sparare ligga ett dussin unga män i beqvä-
ma ställningar, hufvudet baklutadt mot fåtöljen,
rockärmarns uppvikta, västen öppnad. Herrar-
pe hafva nyss stigit upp från en borgerlig, men
väl legad och framförallt lätt middag. Litet
rapphöns aux truffes,, litet fina grönsaker från
Provence, en smältande uanomelette aaux finee
herbes,, se der ett anspråkslöst middagsmål, om
någonsin ett sådant funnits, kryddadt med
några buteljer avin de Cahors och en tarfo
lig desert af persikor och aprikoser. Också
tyckas messienrs i lekamlig måtto njuta af en
säll belåtentenhet, utan att vara egentligen ör.
vermättade, och digestionen försiggår högst be-
hagligt. Diskussionen af dagens frågor och
företeelser, som börjats vid middagsbordet,
fortsättes alltjemt, med ständigt interfolierande
från den enas eller andras sida af anekdo-l
ter och småsqrvaller ur det inre af ögonblic-
kets historia. j
Eh hien, mine herrar!, utbrister slutligen
någon af sällskapet och reser sig dervid något
litet ur ländstolen; chvad för miöl skola vi ta
att baka bullar af för morgondagen? Ministeren
har i sednaste kammarsessionen framkastat or-
det gloire; vi få icke låta det förfalla obe-
gagnadt, helst som vår boktryckare just för ö-
gonblicket bar sina träsnitt lediga ur Don
Quixote . .
aSannt! svarar en annan; men påminnöm
oss att vi i morgon ha sista dagen i veckan
och tänkom på pappa Dupin! Det är ingalunda
för mycket att han åtminstone en gång i vec-
kan får en liten påstötning; jag vill säga det
är alldeles nödvändigt, på det hans lydtidnin-
gar icke må sätta näsan för högt i vädret.
Vi uppskjuta med Ila gloire! Dupin fram !
ropar den tredje.
A la Dupinade! a la Dupinoade !, ljuder enl.
allmän chorus. t
Och man skyndar att laga sig i ordning till !
den förestundande dupinaden. Stolarne flyttas)!
närmare bordet. En bok skrifpapper kastas
fram. Gif akt! Redaktionen af Charivari for-
merar sina pennor. Och en garcon bär in...
det stora publicistiska bläckbornet? Nej, . ..
ett halft dussin champagnebuteljer.
eTag hufvan af mamsellen! Den första kor-
ken springer i luften och glasen fyllas.
ÅA monsieur Dupin!p
aMonsieur Dupin!, . . . Monsieur Dupin!
Men en af kamraterna får i detsamma ett
infall. Det är champagnen, som redan gör ver- I
kan, första glaset. Men håll, mine herrar! — I:
säger han; — hafva vi icke för i dag ett ännu
ädlare ämne än Hr Dupin, och åra den som!
äras bör! Det kan icke hafva undfallit er, hu- :
rusom de allvarsamma? tidningarne i gemen, i
och de kammarherrliga och eavalcadur-bladen :
i synnerhet kappas med hvarandra om att fram-
ställa vår gamla guffar, kerporal Soult, såsom !
genom sina hjeltebragder, — de spanska klo-!
stren veta, i förbigående sagdt, derom att tala, a
— en osviklig garonti för en ny gyllne tid.s
c
S
t
t
q
L
I
j
I
l
f
t
Å
I
Å
4
I
!