uti R2taplan: chöger och venster om! framåt
march! tagen hvarandra i famn! så såla
Under detta qvinnokry finnes likväl en, som
framför andra spelar en ömklig roll och denxe
är f. d. Utgifvaren,, den stackars äkta man-
neu till båda. Han förefaller verkligen sjel
som det bedröfligaste tecknet inom en bedröf-
lig publicitet och kan i denna egenskap för-
tjena sin serskilda hetraktelse.
— Vi hafsza redan nämnt för våra läsare, ati
den lyriska sceaens veteran, Hr Lindström, om
Tisdag kommer att erhålla sin afskedsrecett
Hr Lindström har, i anseende bärtill, önska!
att få uttrycka för Svenska allmänheten sir
tacksamhet för alla de prof, han rönt af des:
välviljz och i sådant ändamål anhbållit om plats
i Aftun5lidet för nedanstående adress:
Då jag nu snart går att lemna den skådeplats,
åt hvilken jeg egnat hela den verksamma delen a!
mitt lif, återstår mig en helig skyldighet: den, at:
inför hufvudstadens vördade publik tolka de kän.
slor af aktuing och djup tacksamhet, hvaraf jag un-
der hela denna tid varit uppfylld och som i detta
Ögonblick hos mig väck2s med f riubblad lifighet.
43 år äro nu förflutna, sedan jag första gången
uppträdde på den Kongl. theatern, då ännu endast
en yngling med opröfvade krafter och outvecklad
förmåga. Till hvad grad dessa krafter och denna
förmåga sedan utbildat sig, tillkommer det ej mig
att bedöma; men hvad jag vet är, att den godhet
och det undseende, hvarmed mina första svaga be-
mödanden då redan ä publikens sida möttes, seder-
mera följt mig hela rein offentliga bana igenom.
Många, icke alltid lätta, steg har jag sedan dess
trampat derpå; många skiften bafva sedan dess ägt
run.; flera styrelser hafva följt på hvarandra i vår-
den om thesaterns angelägenbeter, en tillstörre de-
len ny generation af åskådare fyller nu salongen;
en alideles ny stam af kamrater omger mig på sce-
nen, men samma tålamod för mina brister, samma
uppmuntrande godhet för mina lyckade ansträng-
ningar eller för de natursgåfvor Försynen förlänat
mig, samma vänskap och deltagande hafva hugna!
mig hos dem alla. Dessa glädjande företeelser haf-
va blifvit oföränderliga under det menniskorna för-
ändrats; det är för dem mitt hjerta är uppfyldt af
den varmaste erkänsla, det är dem mitt minne al-
tid skall bevara, och det är af denna erkänsla jag
här frambär en ofullständigt uttryckt gärd. Stock-
bolm den 42 Oktober 4839. C. G. Lindström.