omkring uti Peter Myndes backe och bjudit der-
varande personer på blåbär, under yttrande: cHur-
ra! för Crusenstolpe; jag bjuder er på blåbär, dock
inte sådana, som fastna i sidorna. Iblandj dem,
som ätit af blåbären, hade jemväl befunnit sig
Konstförvandten Blanxius, hvilken likväl vid till-
fället förhållit sig tyst och stilla. Kl. emellan 6
och 7 hade några stenar blifvit kastade emot trap-
pan till Stadshuset i berörde backe, der Wigandt
befunnit sig. Af dessa stenar, som ej kommit från
något fönster, utan från personer på gatan, hade
en träffat Wigandt på axeln och en i bröstet, hvar-
före han förfogat sig in uti Stadshuset. Stenkast-
ningen hade då upphört, men börjats ånyo kl. om-
kring 9, under rop: churra för den usla inkrupna
vakten och polisbetjenterna, som inte töras ut,
dervid stenkastningen fortsatts med den våldsam-
het, att alla fönsterna i Stadshuset blifvit utslagna
och portarne börjat gifva efter. Omkring kl. 44
hade det i Stadshuset varande manskap af Svea
Lifgarde erhållit tillstånd att skjuta ut genom fön-
stren, hvarvid, enligt hvad vittnet sett, hela bac-
ken varit full med folk. Icke mer än 3 eller 4
skott hade blifvit atlossade, af hvilka ett träffat en
person, som aflyftat luckorna till ett af fönstren på
nedra botten. Denna persön hade genast nedfallit
på gatan, men af tvenneandra blifvit upphemtad och
buren utför backen. Tilläggande Wigandt, att han
ej sett gardisten Fritzberg och icke heller igenkänt
någon annan bland den oroliga folkhopen.
3:0., Uppsyningsmannrin Aberg. Merberörde dag
hade Åberg ifrån kl. emellan 7 och 8 på aftonen,
iemte Gevaldigern Lagerström, uppehållit sig i
trakten af Stadshuset, som varit alldeles omringadt
af en stor folkmassa. Uti Peter Myndes backe ha-
de en sjöman, vid namn Backman, som under hur-
rarop och skrik kommit utför backen och bjudit
Åberg på bränvin, blifvit arresterad och införd 1
Stadshuset, hvilket kort derefter af folkhopen an-
fallits med stenkastning. Åberg hade derefter ge-
nast förfogat sig in i Stadshuset, då stenarne allt
mer och mer ofta kommit in genom fönstren. Å-
berg hade då anmodat vaktmästaren Skog att föra
vittnet genom HallRättens rum och på detta sätt
lyckats utkomma åt den andra sidan af huset,
hvarefter Åberg genast begifvit sig till He Kom-
mendanten Dievel, för hvilken Åberg rapporterat:
förhållandet; tilläggande, på fråga, att han ej igen-
känt någon af dem, som i oordningarne deltagit.
BoktryckeriKonstförvandten Blanxius förklarade,
att Uppsyningsmannen Wigandts berättelse om de
kringbjudna blåbären saknade all grund, hvilket
vore så mycket ögonskenligare, som Wigandt der-
jemte förmält, att det varit tal om blåbär, som fast-
na i sidorna, hvarmed, efter Blanxii förmenande,
ej kunde hafts afseende på annat, än den långt ef-
teråt inträffade skarpa skjutningen; hvarförutan
Rianxius uppgaf, att den förut omförmälde gesällen
Vessman ännu vistades i staden, och helt nyligen
af Blanxius träffats på gatan, ehuru Blanxius cj
kände hans boningsställe, äfvensom och då Blan-
xius trott sig finna, att Aktor önskade vinna upp-
Ivsning, om hvilka personer den ifrågavarande da-
gen befunnit sig i trakten af Stadshuset, Blanxius
ville nämna, att han omkring kl. 4 e. m. derstädes
varseblifvit t. f. Kopisten Th. Sandström, hvilken
jemväl, enligt hvad Blanxius hört berättas, skall
uppehållit sig der till sent på aftonen.
Aktor gaf tillkänna, att han, i anledning af den-
na Blanxii uppgift, ej för närvarande fann sig för-
anlåten yrka Copisten Sandströms hörande; men an-
höll deremot, att Slottsrätten ville anmoda Öfver-
ståthållare-embetet draga försorg om, såväl sjöman-
nen Backmans, som förut åberopade Kardmakare-
gesällen Wessmans inkallande till en annan dag;
och yrkade aktor härjemte, att gardisterne vid Svea
litgarde, Majoren och Riddaren Aminoffs kompag-
ni, AH 56 Pehr Erik Nilsson; hvilken skall varit en
af det till Löjtnanten Grefyve Sandels trupp höran-
de manskap, som ej blifvit af stenkastningen träf-
fad, äfvensom gardisterne vid Kapten Möllersvärds
kompagni, JM 60 Anders Johan Wallin, vid Herr
Öfversten m. m. Grefve von Schwerins kompagni
JM 25 Anders Pettersson Falk och JM 56 Erik Gu-
staf Hedlund. vid Majoren m. m. Friherre Flemings
kompagni, 24 26 Johan Rolf och J4 86 Carl Erik
Andersson, vid Kapten Belfrages kompagni, MM 37
Anders Gustaf Hamlof, JM 41 Anders Gustaf Nor-
dahl och JM 88 Anders Petter Tudin, vid Majoren
och Riddaren Aminoffs kompagni JM 93 Daniel Lam-
berg, samt vid Kaptenen Friherre Cederströms kom-
pagni JM 48 David Schönberg, M 45 Magnus Arf-
vidsson och korporalen AM 18 Christian Dahl, hvil-
ka alla stått under Löjtnanten Gustafskölds befäl,
och hvilka nu voro tillstädes, måtte blifva såsom
vittnen hörde.
Då bemälte manskap fått förekomma, tillspordes
vederbörande, om de hade något jäf att framställa
emot detta manskaps hörande. Blanxius förklara-
de då, att han ansåg ingen af det till vakten hö-
rande manskap kunna emot stadgandet i 47 Kap.
11 S Rättegångsbalken tillåtas vittna, rörande sam-
ma vakts öfverfallande, då andre personer funnits
vid tillfället närvarande.
På framställd fråga förklarade samtlige manska-
pet att ingen af dem blifvit träffad af de utaf den
oroliga folkhopen emot vakten kastade stenar; hvar-
efter Slottsrätten tog berörde invändning i öfvervä-
gande, och
Resolverade:
Som upplyst är, att ingen af de gardister, som
aktor till vittnen i målet åberopat, blifvit träffad
af stenar, hvilka, Thorsdagen den 49 Juli sisll. år,
blifvit utaf den i trakten af Stadshuset samlade
folkhop kastade emot de truppafdelningar, till hvil-