omkring uti Peter Myndes backe och bjudit dervarande personer på blåbär, under yttrande: cHurra! för Crusenstolpe; jag bjuder er på blåbär, dock inte sådana, som fastna i sidorna. Iblandj dem, som ätit af blåbären, hade jemväl befunnit sig Konstförvandten Blanxius, hvilken likväl vid tillfället förhållit sig tyst och stilla. Kl. emellan 6 och 7 hade några stenar blifvit kastade emot trappan till Stadshuset i berörde backe, der Wigandt befunnit sig. Af dessa stenar, som ej kommit från något fönster, utan från personer på gatan, hade en träffat Wigandt på axeln och en i bröstet, hvarföre han förfogat sig in uti Stadshuset. Stenkastningen hade då upphört, men börjats ånyo kl. omkring 9, under rop: churra för den usla inkrupna vakten och polisbetjenterna, som inte töras ut, dervid stenkastningen fortsatts med den våldsamhet, att alla fönsterna i Stadshuset blifvit utslagna och portarne börjat gifva efter. Omkring kl. 44 hade det i Stadshuset varande manskap af Svea Lifgarde erhållit tillstånd att skjuta ut genom fönstren, hvarvid, enligt hvad vittnet sett, hela backen varit full med folk. Icke mer än 3 eller 4 skott hade blifvit atlossade, af hvilka ett träffat en person, som aflyftat luckorna till ett af fönstren på nedra botten. Denna persön hade genast nedfallit på gatan, men af tvenneandra blifvit upphemtad och buren utför backen. Tilläggande Wigandt, att han ej sett gardisten Fritzberg och icke heller igenkänt någon annan bland den oroliga folkhopen. 3:0., Uppsyningsmannrin Aberg. Merberörde dag hade Åberg ifrån kl. emellan 7 och 8 på aftonen, iemte Gevaldigern Lagerström, uppehållit sig i trakten af Stadshuset, som varit alldeles omringadt af en stor folkmassa. Uti Peter Myndes backe hade en sjöman, vid namn Backman, som under hurrarop och skrik kommit utför backen och bjudit Åberg på bränvin, blifvit arresterad och införd 1 Stadshuset, hvilket kort derefter af folkhopen anfallits med stenkastning. Åberg hade derefter genast förfogat sig in i Stadshuset, då stenarne allt mer och mer ofta kommit in genom fönstren. Åberg hade då anmodat vaktmästaren Skog att föra vittnet genom HallRättens rum och på detta sätt lyckats utkomma åt den andra sidan af huset, hvarefter Åberg genast begifvit sig till He Kommendanten Dievel, för hvilken Åberg rapporterat: förhållandet; tilläggande, på fråga, att han ej igenkänt någon af dem, som i oordningarne deltagit. BoktryckeriKonstförvandten Blanxius förklarade, att Uppsyningsmannen Wigandts berättelse om de kringbjudna blåbären saknade all grund, hvilket vore så mycket ögonskenligare, som Wigandt derjemte förmält, att det varit tal om blåbär, som fastna i sidorna, hvarmed, efter Blanxii förmenande, ej kunde hafts afseende på annat, än den långt efteråt inträffade skarpa skjutningen; hvarförutan Rianxius uppgaf, att den förut omförmälde gesällen Vessman ännu vistades i staden, och helt nyligen af Blanxius träffats på gatan, ehuru Blanxius cj kände hans boningsställe, äfvensom och då Blanxius trott sig finna, att Aktor önskade vinna uppIvsning, om hvilka personer den ifrågavarande dagen befunnit sig i trakten af Stadshuset, Blanxius ville nämna, att han omkring kl. 4 e. m. derstädes varseblifvit t. f. Kopisten Th. Sandström, hvilken jemväl, enligt hvad Blanxius hört berättas, skall uppehållit sig der till sent på aftonen. Aktor gaf tillkänna, att han, i anledning af denna Blanxii uppgift, ej för närvarande fann sig föranlåten yrka Copisten Sandströms hörande; men anhöll deremot, att Slottsrätten ville anmoda Öfverståthållare-embetet draga försorg om, såväl sjömannen Backmans, som förut åberopade Kardmakaregesällen Wessmans inkallande till en annan dag; och yrkade aktor härjemte, att gardisterne vid Svea litgarde, Majoren och Riddaren Aminoffs kompagni, AH 56 Pehr Erik Nilsson; hvilken skall varit en af det till Löjtnanten Grefyve Sandels trupp hörande manskap, som ej blifvit af stenkastningen träffad, äfvensom gardisterne vid Kapten Möllersvärds kompagni, JM 60 Anders Johan Wallin, vid Herr Öfversten m. m. Grefve von Schwerins kompagni JM 25 Anders Pettersson Falk och JM 56 Erik Gustaf Hedlund. vid Majoren m. m. Friherre Flemings kompagni, 24 26 Johan Rolf och J4 86 Carl Erik Andersson, vid Kapten Belfrages kompagni, MM 37 Anders Gustaf Hamlof, JM 41 Anders Gustaf Nordahl och JM 88 Anders Petter Tudin, vid Majoren och Riddaren Aminoffs kompagni JM 93 Daniel Lamberg, samt vid Kaptenen Friherre Cederströms kompagni JM 48 David Schönberg, M 45 Magnus Arfvidsson och korporalen AM 18 Christian Dahl, hvilka alla stått under Löjtnanten Gustafskölds befäl, och hvilka nu voro tillstädes, måtte blifva såsom vittnen hörde. Då bemälte manskap fått förekomma, tillspordes vederbörande, om de hade något jäf att framställa emot detta manskaps hörande. Blanxius förklarade då, att han ansåg ingen af det till vakten hörande manskap kunna emot stadgandet i 47 Kap. 11 S Rättegångsbalken tillåtas vittna, rörande samma vakts öfverfallande, då andre personer funnits vid tillfället närvarande. På framställd fråga förklarade samtlige manskapet att ingen af dem blifvit träffad af de utaf den oroliga folkhopen emot vakten kastade stenar; hvarefter Slottsrätten tog berörde invändning i öfvervägande, och Resolverade: Som upplyst är, att ingen af de gardister, som aktor till vittnen i målet åberopat, blifvit träffad af stenar, hvilka, Thorsdagen den 49 Juli sisll. år, blifvit utaf den i trakten af Stadshuset samlade folkhop kastade emot de truppafdelningar, till hvil