2 a , hade erfordrats för att alideles förstöra qvarlefvorna af denna förfärande här? huru länge hade Turkarne behöft — ens mera än — vänta, för att slutligen icke hafva någon fiendtlig här att underhand!la med? Med exakta siffror kunna vi icke svara — och det kunna säkert Ryssarne icke sjelfva —; men vi veta, att här, såsom annorstädes, var det prestigen, skräm.Iseln och okunnigheten å fiendens sida, som, mera än krigskonsten och modet, tillkämpade Ryssarne — vi vilja icke säga segren, utan — fördelar vid freden. Ryska rapporter och bulletiner äro minst lika dåliga häfdeteknarekällor, -Isom Napoleons; och något längre måste forskningarne sträcka sig. Då Pohlen skulle kufvas år 48314, gällde det Rysslands existens; en lyckad resning af denna eröfring — den stora eröfringen kan den kallas — hade brutit Rysslands rätta makt d. v. s. prestigen, glorian, tron på dess oöfvervinnelighet, på dess förmåga att hålla tillsamman sina tusende heterogena, sammangyttrade delar. TAlla krafter måste då uppbjudas. Vi vilja ieke upprepa kända facta; vi vilja blott påpeka några otvungna slutsatser af denna märkvärdiga kamp. Icke en enda egentlig seger tillkämpade sig Ryssarna, ehuru oerhörda ansträngningar det gjorde, ehuru det måste draga Garderna från Petersburg och Emanuels armee från Kankasus, blott för att kufva en revolterad provins. Ändock kunde, som vi sagt, icke en enda riktig seger på fältet vinnas; den måste vinnas på gamla sättet: Warschau och Pohlen föllo offer för en förrädare. Genomgår man hela Rysslands eröfrings-historia, så skall man finna, att utvidgningen på alla håll skett genom samma medel: intimidation genom hot och förespegling af krafter, som icke funnits; fältherrars och framför allt fästningskommendanters bestickande; fina intriger hos andra staters makthafvande, folkrepresentanter, ministrar eller någon gång furstar; mutor, pensioner och spioneringar inom främmande kabinetter; beställsamt utsådda oenighetsfrön mellan bundsförvandter. Och sedan på detta sätt det lyckats att underlägga sig länder, har eröfraren begynt med att smeka dem, lätta skattebördor, skänka fantomer af liberala lagar, ja af sjelfständighet under ryskt beskydd, smickra något stånd (vanligen aristokratien) inom den nya provinsen och sålunda förskaffa sig ett parti, som måste, för sina fördelars bevarande, hålla med skyddsherren, då tiden ändtligen var inne att låta den rätta betydelsen af skyddet utveckla sig. Om denna betydelse veta Lifiand och de öfrige f.d. svenska provinserne, det i 4720 års fred afträdda Finland inbegripet, att berätta vackra saker; härom hafva Moldau, Wealachiet, framför allt) Pohlen en erfarenhet, som vi icke behöfva älven snart skall kunna besanna. De fordna I svenska Östersjö-provinserne, som då voro delaktige af svensk lag och svensk civilisation, : äro nu ryska i ordets hela bemärkelse, med upprepa, och som det sist afträdda Finland väl! lifegenskap och ailt. Moldau och Walachiet ! hafva väl icke åtnjutit direkt ryskt öfverher-; skap, men deremot ryskt cbeskydda, d. vo) s. rysk inblandningsrätt i sina inre angelägenheter; men denna sednare skall snart göra äfven det förra önskansvärdt. Hvad Pohlen I nära ett halft sekel njutit af det ryska beskyddet, vet historien att berätta. Efter att ändt-. ligen hafva fått namn af sjellfständig stat, med egna grundlagar och Ryske kejsaren till konung, I såg Pohlen alla sina rättigheter såsom sjelfständigt göras till ett skuggspel och viile försöka göra dem till en sanning. Detta kallades upp-! ror och behandlades så. Besegradt, på det sätt vi sett, förlorade det äfven skuggan afsjelfständighet, och politiken (den förmodligen genast vid sjelfständighetsnamnets meddelande förutsed. da och beslutna) blef att utrota Pohlen såsom Pohlen. Befolkningeu flyttas, egendomar utdelas åt Ryssar, Ryskt språk införes vid skolor och embetsverk, Rysk religion skyddas i proselytmakeri, sjelfva Pohlska nationaldrägten förbjudes. Europas makter — de samme, som g2ranterade sjelfständigheten — se med tystnad, ja med välbehag deruppå; och snart skola de lika lugnt klappa händer åt det definitiva införlifvandet af andra länder, dem Ryssland på sill sätt förvärfvat eller framdeles kommer att förvärfva. Likgiltigt blifver, om detta förvärfvande sker under sken af införlifvande elier