OM 4812 ÅRS POLITIK ELLER ALLIANS TRAKTATEN MELLAN SVERIGE OCH RYSSLAND, Zz anledning af aLitteraturbladet, för Decembe 41838 samt cFinland och dess framtid, a Pekka Kuoharinen. cWenn Könige baun, haben di Kärrner zi thun,, säger Schiller. Under det den östr kolossen bygger pä sitt (eller rättare den au tokratiska principens) verldsvälde, har en he här cKärrner, att göra och draga på sina skott kärror, fulla med — bevis, att ingen byggnac förehafves. Det besynnerligaste är, att blanc de idoga handtlangarne finnas personer, son mena ärligt, hvad de säga; idiosynkrasien mo fria institutioner, bäfvan för allt, som likna demokrati, har förvändt deras ögon, så att d icke se hvad som verkligen föregår i verlden Ehuru begåfvade med menniskohjerta och rätts. känsla, kunna de likväl, utan rörelse, se Poh. lens öde, se dess religion och språk utrotas se dess patrioters barn bortföras och deras egendomar utdelas bland ryska krigare, se tanken och den högre själsbildningen landsförvisas hvar helst rysk makt gäller. För dessa despotismens predikanter finnes ingen historia om det förflutna, ingen nationalitet; ingen blick in i framtiden; för dem är allt sådant blott en cfördomp. i Hvarje princip har sin typ, sin inkarnation. Ryssland är despotismens, såsom vesterlandet är frihetens och bildningens. Inga sofismer, intet vädjande till statshandlingar, inga agifna förhållanden och omständigheter, kunna portblanda denna sanning; och vi äro djerfva nog att säga: ingen har ännu försökt det af annat skäl än fruktan för den frihet, som redan ligger och ytterligare kan komma att inläggas i de vesterländska statsförfattningarne, af annat motif än önskan att konformera dem med ryska styrelsesättet. Detta är mycket sagdt, vi upprepa detta medgifvande; men vi kunna icke återtaga en prick deraf. Om adet så kallade rysshatet) bör cmisstros,, så bör hela svenska folkets mest brinnande känsla misstros — vi tala icke om, hvad några magnater och några professorer möjligen kunna tänka. — Denna känsla är icke produkten af högfärd och soldathistorier, såsom vissa andra nationalhat, dem de samme, som misstro rysshatet,, sågerna lida, till och med i tysthet uppmuntra, då de kunna komma åt; det är den inneboende sympathien för en och antipathien emot en annan princip, hvilka båda angå det heligaste för menskliga samfundet. Man söker alltjemnt nedsätta vår tid och förebrår henne, att allt är egennytta och beräkning, att ingen mera villlefva och dö för sdeen; men då anledningen dertill, verkliga anledningar, framstår, då vill man icke medgifva; att fråga är om id6er,, utan blott om fördomar; då räknar man och vågar de minsta omständigheter, som medföra nytta eller skada, ja nytta eller skada för dagen; då yrkar man blott säkert spel, blott lugn beräkning och inrymmer ingenting åt lyckan och enthusiasmens ansträngningar; med ett ord: man vill icke våga något, icke dö eller segra, såsom man annars så ofta fordrat af folken för en dem fullkomligt främmande sak. Men äfven på beräkningens väg är man icke så stark, som man vill synas vara. Många sånser förut har Hr Geiier oinart samma fram.