OM 4812 ÅRS POLITIK ELLER ALLIANS
TRAKTATEN MELLAN SVERIGE
OCH RYSSLAND,
Zz anledning af aLitteraturbladet, för Decembe
41838 samt cFinland och dess framtid, a
Pekka Kuoharinen.
cWenn Könige baun, haben di Kärrner zi
thun,, säger Schiller. Under det den östr
kolossen bygger pä sitt (eller rättare den au
tokratiska principens) verldsvälde, har en he
här cKärrner, att göra och draga på sina skott
kärror, fulla med — bevis, att ingen byggnac
förehafves. Det besynnerligaste är, att blanc
de idoga handtlangarne finnas personer, son
mena ärligt, hvad de säga; idiosynkrasien mo
fria institutioner, bäfvan för allt, som likna
demokrati, har förvändt deras ögon, så att d
icke se hvad som verkligen föregår i verlden
Ehuru begåfvade med menniskohjerta och rätts.
känsla, kunna de likväl, utan rörelse, se Poh.
lens öde, se dess religion och språk utrotas
se dess patrioters barn bortföras och deras e-
gendomar utdelas bland ryska krigare, se tan-
ken och den högre själsbildningen landsförvisas
hvar helst rysk makt gäller. För dessa des-
potismens predikanter finnes ingen historia om
det förflutna, ingen nationalitet; ingen blick in
i framtiden; för dem är allt sådant blott en
cfördomp. i
Hvarje princip har sin typ, sin inkarnation.
Ryssland är despotismens, såsom vesterlandet
är frihetens och bildningens. Inga sofismer,
intet vädjande till statshandlingar, inga agifna
förhållanden och omständigheter, kunna port-
blanda denna sanning; och vi äro djerfva nog
att säga: ingen har ännu försökt det af annat
skäl än fruktan för den frihet, som redan lig-
ger och ytterligare kan komma att inläggas i
de vesterländska statsförfattningarne, af annat
motif än önskan att konformera dem med ry-
ska styrelsesättet. Detta är mycket sagdt, vi
upprepa detta medgifvande; men vi kunna icke
återtaga en prick deraf. Om adet så kallade
rysshatet) bör cmisstros,, så bör hela svenska
folkets mest brinnande känsla misstros — vi
tala icke om, hvad några magnater och några
professorer möjligen kunna tänka. — Denna
känsla är icke produkten af högfärd och sol-
dathistorier, såsom vissa andra nationalhat, dem
de samme, som misstro rysshatet,, så- gerna
lida, till och med i tysthet uppmuntra, då de
kunna komma åt; det är den inneboende sym-
pathien för en och antipathien emot en annan
princip, hvilka båda angå det heligaste för
menskliga samfundet.
Man söker alltjemnt nedsätta vår tid och fö-
rebrår henne, att allt är egennytta och beräk-
ning, att ingen mera villlefva och dö för sdeen;
men då anledningen dertill, verkliga anlednin-
gar, framstår, då vill man icke medgifva; att
fråga är om id6er,, utan blott om fördomar;
då räknar man och vågar de minsta omstän-
digheter, som medföra nytta eller skada, ja
nytta eller skada för dagen; då yrkar man
blott säkert spel, blott lugn beräkning och in-
rymmer ingenting åt lyckan och enthusiasmens
ansträngningar; med ett ord: man vill icke
våga något, icke dö eller segra, såsom man
annars så ofta fordrat af folken för en dem
fullkomligt främmande sak.
Men äfven på beräkningens väg är man icke
så stark, som man vill synas vara. Många
sånser förut har Hr Geiier oinart samma fram.