Stephens tala. Han talade om soidater och offict
rare, rådde folket att icke frukta, ty han och soi
daterne voro goda vänner; officerarne hade ofta ta
git emot bref och papper från honom; soldatern
hade hört honom predika, och hörde honom gerne
och folket hade ingenting aw frukta från det häj
jet. — Han kallade Richard Yates, en predikan
som blilvit förordnad till uppbördsman för fattig
skatten, den djefvulske Richard Yatrs,, och sad
att han skule adö på en gyödselhöj! — Han ytt
radå till de församlade, att om han bodde i Leigl
så skulle han taga ett halft dussin, ett dussin elle
två dussin karlar med sig och gå till uppsynings
männen öfver fattigväsendet, och taga ut en upp
syningsman; han skulle icke göra honom något ondi
blott taga af honom rocken, västen och skjortar
och skata sig ett örngått fullt al fjäder och e
fierding tjära och tjära dugiigt in honom öltver he
la kroppen; och då detta var gjordt, skulle han säg
till honom: Gå nu till ditt bo, din djcfvul! Oc
om han hade vingar och började flyga, skulle folke
undra hvad slags fogel det vore.
Vitnet sade, att det var med mycken ledsnad
som han aflade vitnesmål emot Hr Stephens. Hai
hörde sjelf till Wesleyanska methodisterne, och Ste
phenss fader hade varit en meyket ansedd predi
kant bland dem. Vitnet sade, att han (vitnet) äl
skade alla menniskor och hatade ingen; men ha!
ansåg för sin pligt att förklara, att alltsedan H
tephenss ankomst till Leigh, var der mera orolig
och mera missnöje bland folket, än han nånsin för
ut förmärkt, och han hade bodt der i 58 år. Sedai
Stephenss ankomst hade mera vapen blifvit samla
de, än vitnet nånsin sett och hört omtalas. Ha
visste on eller två sm djor, der de nu hötllo på at
smida pikar, och han hade framlagt ett par dylika fö
tjenstemännen i polisen, De voro till största delei
af stål, somliga af stål och jern, 44 å 45 tum lån
ga, med en skruf på ena ändan att skrufva på er
stång, och de voro ganska skarpa på den spetsiga
ändan. Flera personer hade blifvit hotade, att fi
en pik eller kula i sig, och vitnet trodde att de
var skäl nog för hvem som helst, att blifva allar
merad, då man hörde, att en karl köpt ett bröd :
en bagarbod och sagt till säljaren, i det han mec
handen slog på en pik, som han bar vid bröstet
Nästa bröd jay hemtar, skall jag hemta med der
här piken.
På frågor af domstolen yttrade vittnet: Det fanns
fiera klubbar och sällskaper i Leigh, hvilkas leda-
möter tagit ut 4 L. per man, för att, såsom det
sades, köpa gevär. Han kände till exempel, att det
sällskap, som kallade sig aDruiderna, hade utbe-
talt 4 L. till hvarje ledamot; men han kunde icke
bestämdt säga, om det var för ofvan angifne än-
damål. Han tillhörde en klubb, hvars kassa för
sjuka ledamöters undsättning steg till 44 å 1300
L., och der hade hållits tvenne sammankomster, e-
medan en hop ledamöter ville taga 200 L. ur kas-
san, för att, såsom en person uttryckte sig, cköpa
paraplyer; men en stor majoritet var emot för-
slaget, och äfven vittnet för sin del. Han hade
anledning att tro, det afsigten var att köpa vapen.
Då vittnet ytterligare examinerades af Hr Ste-
phens, yttrade det, att Stephens hvarkon vid folk-
mötet, som hölls om dage, eller om natten, yttrat
något om eld, eller fabriker, eller att sätta eld på
fabriker, så vidt vittnet hört. Vittnet hade, sedan
sista mötet hölls, sett åtminstone 400 pikar: han
trodde, att det fanns en pik nästan i hvarje hus af
distriktet Bedford och en ansenlig mängd i Leigh;
och man såg midt på ljusa dagen, huru skärslipa-
re slipade 8, 40 -a 20 pikar. Vittnet hade sett 4
a 200, somliga utanför husen, andra hängande vid
kakelugnarne i husen, precist som Hr Stephens
rådt folket att göra, alla pikarne hvassa och slipa-
de, färdige att brukas. Det var allmänt kändt bland
invånarne, att pikar smiddes i tvenne smedjor;
men huru vida autoriteterna kände det, visste han
icke.
Genast efter Stephens arrestering afgingo kuri-
rer med underrättelse derom från sekreteraren i
Kartisternas ) förening i Manchester till nästan
hvarje handtverkareförening i södra Lancashire.
På de flesta ställena höllos möten, för att rådslå
om det lämptigaste sättet och medlen att under-
stödja deras anförare och ledare Stephens. Jäs-
ningen bjand massan var förfärlig. Dagarne der-
efter ankommo till Manchester dels bref, dels ut-
skickade från hvarje stad och hvarje by i södra
Lancashire, och ett möte af de utskickade bera-
mades. Brefven voro alla i samma anda, och ne-
danstående kan tjena såsom ett prof på deras be-
skaffenhet:
Min Herre! Vi hafva erhållit ert bref, som
underrättar oss om Hr Stephens arrestering, och
ett möte hölls i följd deraf förliden afton. En en-
da känsla, en tanka, ett beslut, en anda lifvar oss
ala Vi hafva beslutit att bistå Hr Stephens, så-
som Kartisternes talangfulle sakförare, med våra
penningar och med våra armar, ja med våra ar-
mar, om så behöfves. Vi vilja icke blifva upp-
offrade, hvarken af Whigs eller Tories, ej heller
af båda förenade. Enighet! Enighet! tillropa vial-
la goda radikaler. Ståndaktighet, ståndaktighet,
ståndaktighet! Varen orubbliga och vid godt mod!
) Så kallas de, som arbeta för antagandet af den
så kallade Folkets Karta, grundad på utvidgad
valrätt, sluten omröstning och kortare parla-