Härors anse vi icke nödigt att vwvidlyfti-
gare yta oss. Läsaren behöfver inga papek-
ningar, för att inse, hvad mått af caffail från
absolztisinens puraste läror det kan innebära
att ännu tala om monarkers aförbindelse genom
vänskap) såsom ett statsmotif, såsom en trygg-
het, en garanti mot våld eller intriger. Att
politiken skuile i ringaste matto iniluenceras
af personliga tycken hos de styrande, är en lä-
ra, som längt före detta är utsliten, äfven
i despotiskt styrda stater, och följaktli-
gen ännu mindre antaglig 1i konstitutionella,
der dessa personliga tycken tvärtom, och det
med skäl, ses med misstrogna blickar af natio-
nen, som under allt personligt alltid anar nå-
gonting afskildt från sina intressen.
Föga anatironel fördom erfordras således för
att anse monarkvänskapen såsom ett otillräck-
ligt surrogat för andra säkerheter mot en mäk-
tig , allt inkräktande granne. Denna vänskap
är möjligen stödd på ädlare grunder, än den
vänskap, som existerade mellan Ryssland och
de makthafvande i Sverige under frihetstiden;
men den kan vara lika skadlig. ja skadligare,
emedan ryssvännerna då och ryssvännerna nu
stå 1 ett olika förhållande till folket. Huruvi-
da rysshatet är en cfördoma; huru grundade
Hr G:rs förhoppningar om Rysslands fredskär-
lek och dess aaffall, från eröfringssystemet äro;
huruvida arysshatets demonstrationer, äro mer
eller mindre att wumisstro,, än den optimism,
som söker förgylla Sveriges politik år 1842;
huru riktigt fir G. resonnerat om det tväng,
som föranledde denna politik, och den vis-
het, som deri uppenbarar sig — se der frågor,
dem vi skola söka reda i en följande artikel.
TORRE RN FANTA