eller räkning, måste otvifvelaktigt af denna befälhaf-
vare största oförsigtighet ech väsendtliga fel blifvit
begångne, innefattar en, åtminstone för mig, så o-
förklarlig mening eller förhoppning, att jag hvarken
vill eller kan hafva något att dervid erinra.
Så vidt nödigt varit, tror jag mig nu, genom des-
sa påminnelser, hafva vederlagt Premier-löjtnanten
Ehnemarcks afgifne förklaring i förevarande mål, och
får på grund af hvad jag förut derutinnan framställt,
förmäla, att jag i allo fortsätter mina, å embetets
vägnar, emot bemälde Premier-löjtnant, så lindrigt
som möjligt, gjorda påståenden. Öfverlemnande må-
let till upplysta domares pröfning, torde tillåtas mig
fästa uppmärksamhet derpå, att vid alla strand-
ringshändelser, som tillförene varit föremål för högl.
Korgl. Krigs-Hofrättens bedömande, altid för fri-
kännelse erfordrats bestämda facta och bevis derpå,
att strandningen inträffat af olycklig? tillfälligheter,
som af beftälbafvaren icke kunnat förekommas, —
och att följderna skulle blifva de mest äfventyrliga,
om nu eller framdeles, för frikallande från ansvar
cch ersättning, en fartygschef endast behöfde före-
gifva, att en outredd naturkraft varit till strandnin-
gen vållande.
Slutligen kan jag ej Jemna oanmärkt, att utom ar-
tydningen, det skulle jag genom en sket historisk
uppfattning af förhållanderne i denna sak, missledt
zllmänna omdömet, och med den ensidiga beskrif-
ningen af händelserne förenat slutföljder, egnade åt
bemödandet att uppsöka förseelser och brott, Premi-
löjtnantens förklaring öfverflödar af bestämda tillmä-
len mot mig att hafva öäfverträdt min embetspligt,
gjort Premier-löjtnanten ogrundade beskyllningar, nytt-
Jat sarcasmer och skämt på sanningens bekostnad
samt tydligt ådagalagt begärelse, att på eget bevåg
framkasta förutsättningar, hvilka kunna gifva sken af
brottslighet: åt Premierlöjtnantens handlingssätt. Des-
sa, med flera endra obestyrkta tillvitelser, kunde jag
visserligen öfverse; mem då med den sans och mo-
deration, som alltid utgör regel för mitt skrifsätt,
jag framställde förevarande sak, sådan den, efter mitt
begrepp, visade sig, anmärkte törhållanderne och
derpå grundade mina slutsatser och påståenden, hade
jag skäligen bordt förvärta, att Premier-löjtnanten,
åtminstene af aktning för det embete jag bekläder,
ika sansadt och böfligt sig förklarat. Så har Premi-
sr-löjtranten icke funnit för sig tillständigt, och der-
rid icke eftersinnat, att ett bittert och förolämpande
skrifsätt aldrig i sak något hevisar, utan i stället ger
skäl för den tankan, att sådant endesst är värdigt den,
som vill söka dölja och bemantla de tel, dem hans
gen Öfvertygelse säger honom vara begångne, — samt
tt parter i allmänhet och, framför andra, de, som
öra Kongl, Mej:ts och kronans talan, och hafva det
visst ej afundsvärda åliggandet, att anmärka fel och
örbrytelser, böra, då de sjelfve med grannlagenhet
ramställa sina årigter, vara fredade från förolämpan-
le uttryck och sårande tillmälen.
Till en nödig påminnelse härom, föranlåtes
og alltså å embetets vägnar yrka, att Premier-löjt-
anten Ehnemark måtte, för ofvansnförda dess till-
kta förseelse, fällas till ansvar, jemnlikt 14 kap. 7
- Rättegångs-balken.
Stockholm af Krigsfiskals-kontoret den 14 April
838.
L. J. Rohdin,