Drottning Victorias anblick lemnade mig kall.
Köld är det mest framstående draget i hennes
person och sätt att vara. Såsom qvinna repre-
senterar hon det Engelska vackra könet. Alla
henves rörelser äro afmätta, man skulle nästan
kunna säga stolta, om icke denna deras karak-
ter åter mildrades genom enkelheten i bennes
uppförande. Att visa den ringaste simnesrörel-
se är, enligt Engelska sederna, ett fel, och der-
före må också alla en Engelskas behag aldrig
så mycket blända oss för ögonblicket, vår kän-
gla höjer sig aldrig öfver det vanliga. Drott-
ning Victoria är mycket liten till växten, och
ingen af de många porträtter, dem man nu
öfverallt ser uthängda i bodarna, är fullkomlig!
likt. Hon har en fint böjd näsa, stora blå o-
gon, ljust hår, som lofvar att öfvergå till de
så prisade kastaniebruna — ett element i En-
gelska skönheten — och ötver den skönt hvälf-
da, något höga, pannsn ligger håret enkelt be-
nadt, tills det når det lilla örat. Läpparna
svälla af lif och glöda af frisk rodnad, icke så
de fylliga kinderna, öfver hvilka en matt, dock
icke sjukhg, blekhet sprider sig. Hennes mun
är alltid sluten, en anomali hos de Engelska
sköna, hvilka så gerna vilja låta se sina vackra
tänder. Hon har mycket anlag att blifva fet,
liksom heonaes fader var, hvarföre man rådt
henne att dagligen taga sig motion till häst,
såsom det bästa preservatif. Man märker på
Drottningens hållning, att hon i fullaste mått
är medvetande af sia konungsliga värdighet.
På den renaste Tyska uttryckte hon sin tack
och sitt omdöme om konstverket, och af hen-
nes miner och bemötande emot Friherrinnan
kunde jag finna hela innerligheten af förhållan-
det dem emellan.
dra