SIAM 2 VIllgly VIE VM MIMDRA VIS VISSUNRDUN
chef, sjelf eftersett och vakat öfver, att alla fö
reskrif.ef blifvit punktligt iekttagna, så hade så
kerligen ångfartygets strandning utelifvit oc!
Premier-löjtnanten vetat deraf, förr än han er
for den af stöten 50 famnar från land.
Hvad Premier-löjtnanten i öfrigt anfört on
QYarterschefens eller befålhafvarens för vak
ter. skyldighet, att iostruera utkiken och at
hafva uppsgt öfver allt hvad till fartygets sä
kerhet hörde, så röjer detta emdast en afsig
att vilja skjuta skulden på ena amman, för hva
Premier-löjtnanten sjelf, i främsta rummet, åle-
get att hålla uppsigt öfver.
I afseende på ammärkningen rörande Ma-
neuvre, och Navigering m. m. korrt fört
strandningshändelsen, började Premier-löjtran-
ten sin förklaring med påståendet, att jag gilvi
Premier-löjtvantens ord den oriktiga tydning, som
skulle han, vid solnedgåsgem den 8 Augusti, vän-
tat få sigte af land. Detta påstående förefaller
lika obegripligt, som förut anförda förmekande!
af strömsättningea; och till vederläggning dera
nödsakas jag öka vidlyftigheten, med intagande
af hvad Premier löjtoanten i detia afseende, den
12 Augusti 1836, till stations-befålhafvaren rap-
porterat, nemligen: — — — Sedan fartyget
astött på grund, befanns det 30 minuter S. O.
rån det räknade stället. Detta var mig så
maycket mera oförväntadt, som de ofta verkstäl-
da lodninsarne, så till djup, som lodskott öfver-
ensstämde med räkningea och jag, det oaktadt,
vidtog den försigtigheten, att aftomen förut, in-
noen solnedgången sända kadettem på förtoppen
natt hålla utkik och sedan ham derifrån nedkom-
nit, utan att ha blifvit något varse, infann jeg
mmig sjelf der, för att efterse närmaste land,
;som efter räkningen skulle vara på 407 di-
nstence och hvilket i klart väder synes på
andast 20. Detta försigtighetsmått ansåg
njag nödvändigt, emedan jag trodde strömmen
hafva satt fartyget ostvart om räkningen, men
ndå icke mågot land kunde upptäckas och den
nander natten fortfarande kursen skulle bära
långs land, trodde jeg mig hafva skäl till att
fortfara min kurs tills dager, då jag hade äm-
vat ändra dem och styra mera ostvart hän.n —
— — Af denna rapport jemte Premier-löjtnan-
tens bestämda förklarande till krigsrättens pro-
tokolt för den 15 November 1836: ,Att Pre-
mier-löjtnanten före solnedgången om aftoeen
den 8 Augusti skickat kadetten Didron på top-
pen att efterse land, hvarefter Sekond-löjtnan-
nten Jägersköld och slutligen Premier-löjtnanten
sjelf dit uppgått I semma afseende., hade
skäligen bordt förväntas, att Premier-löjtnanten
icke sculle framkommit med det lika ogrunda-
de, som obetänksamma påståendet, att ban al-
drig om aftonen den 8 Augusti väntat eller för-
modat, att land kunnat komma i sigte. Den
olyckliga utgången har likväl mer än tillräckligt
visat, att Premier-löjtnantem haft största auwled-
ning tili en sådan förmodan. Ytterligare har väl
Premier-löjtnanten vid demna anmärkningspunkt
förklarat, att numera icke kan bestridas den af
krigsfiskalea yttrade tankan, att, med att styra
2 a 3 timmar och äfven korrtare, nordlig eller
några streck vestlig kurs, hade olyckan förekom-
mits; men tillika påstått sig hafva härvid tagit i
betraktaade alla befintliga förhållanden, i afse-
ende på kust:ns sträckning, vindens, sjögångens
och väderlekens beskaffenhet, fartygets egenskap,
att under närvarande förhållanden löpa genom
vattnet samt möjligheiem att kunna klarera.
Beträffande kustens sträckaing, så, om den
ock vilkorligen antoges hafva varit paralell
med kurs-linien, men denna under styrningen
något dragits sydostligare och kommit att skära
kustens sträckning, lärer ej annat kunnat hän-
da, än det som skedde, utt denna skärning in-
träffade genom strandning. Hvad vindens, sjö-
gångens och väderlekens beskaffemhet angår, är
upplyst, att vinden från middagen den 8 Au-
gusti varit NNW-Lig, således från Nordsjöns vi-
daste sträckning, luften hela eftermiddagen mu-
len, kultjen icke aftagamde, utan i början la-
ber, men redan kl. 8 om aftonen frisk bram-
segels; hvadan Premier-löjtnarten haft största
anledning att aflägsna sig från kusten och styra
nordligare. Denna åsigt kan jag minst af allt
frånträda, och tror mig böra åter upprepa: att
då Premier-löjtnanten trott strömmen hafva satt
fartyget ostvart om dess räkning, på hvilken han
