SA -— QQ KE
endast afser det formella, samt att, hvad det ma-
teriella angår, derpå med nödig förändring kan
lämpas Gustaf I:.s yitrande om det förflutna,
sem ung kan spörja tillbaka, så långt en gammal
kan minnas,, eller, en 1 konsten oöfvad kan ut-
fråga de reglor—handlaget behöfver juristen icke
— dem dena iröfvade följer, så kan det doek
icke sakna intresse att se denna sanning be-
styrkt af Krigsfiskalsembetets här nedan intagne
påminnelser, hvilka utomdess lära fista upp-
(
märksamheten, emedan de afse den ännu icke af-l.
gjorda vigtiga frågan, huruvida ett kronans fartyg
kan strafföst bortsättas, utan att begriphga och
lagligt urskuldande orsaker dertill uppgifvas:
PÖdmjukt Memorial!
Vid den af Premierlöjtnanten och Riddaren
af Kongl. Franska Hederslegionen C. M. Ehne-!
mark lemnade förklaring öfver Krigsfiskals-Em-
betets påstående i målet, angående ångfartyget
Odins strandning, får jag följande piminnelser
afgifva.
Bemälde Premierlöjtnant har uti ingressen afi
samma förklaring yttrat: Om det vore orätt
vatt af Krigsfiskalen fordra tillfyllestgörande kun-
skaper och erfarenhet uti ämnen odelbart till-
phörande navigation eller så kalladt sjöman-
nskap, så hade jag dock föreställt mig, att han
sina omdömen skulle gått tillväga, om jag,
så må säga, med ett misstroende till sig sjelf:
att han hufvudsakligen skulle inskränka sig till
en på handlingarne grundad klar och redig
nframställning af facta, samt hellre öfverlemnat
våt sakkunnige domare att pröfva deras orsaker
och verkningar, än inlåta sig i egna slutsatser
nderom; och derifrån hemta anledning till an-
svarspåståenden. I saker, som ligga inom hvar-
nje individs bedömande, är det redan lätt, att
blott genom en skef historisk uppfattning af
nförhållanderna missleda allmänna omdömet. Än-
aumera måste sådant inträffa i frågor af scien-
ntifik beskaffenhet, fattlige endast af ett färre
mantal, aldra -hälst, då med den ensidiga be-
skrifningen af händelserna förenas slutföljder,
egoade åt bemödandet att uppsöka förseelser
och brott.n
Premierlöjtnanten Ehnemarks föreställning el-
ler öfvertygelse, att jag saknar tillfyllesrgörande
kunskaper och erfarenheter uti navigation eller
sjömanskap, vill jag lika litet bestrida, som på-
stå och bewvwsa, att jag tillhörer antalet af de
färre, för hvilka hemligheten af det scientifika
i så kallade sjömanskapet blifvit uppeabarad.
Denna - hemlighet är likväl numera icke så för-
korgad, som Premieriöjtnanten syaes tro, och
för att åtminstone bibringa honom någon tanka
på möjligheten af mina profana kunskaper der-
utinnan, torde tillåtas mig anföra, att under ut-
öfningen af Krigsfiskals-Embetet i 30 års tid,
en mängd dylika vetenskapliga, om ej så märk-
värdiga mål, angående inträffade strandnings-
händelser, som ångfartyget Odins, blifvit af mig
handlagde, samt att, föranledd af den svåra nöd-
vändigheten jag alltså måst från reglementen och
och navigationsböcker hemta råd och hjelp för
min stora okunnighet, och såmedelst förmått
någorlunda reda så kallade scientifika frågor, hvilka
Premierlöjtnanten förmenar endas: vara honom och
några få andre initierade förbehållae att fatta och
bedöma. Besynnerligt och oväntadt må det så-
ledes hafva förefallit, att jag i förevarande sak
förstått uppfatta mitt ålggande och, på sätt som
skett, utöfva Krigsfiskals Embetet.
Premierlöjtvantens vidare gjorda framställning,
att jag endast bordt uppgifva de i målet före-
komna facta samt öfverlemna åt sakkunnige do-
mare att pröfva deras orsaker och verkningar;
.men ej att inlåta mig i egna slutsatser och der-
ifrån hemta anledning till ansvarspåståenden,
kan jag sannerligen icke fatta. Denna, emot
alla hittills gällande Rättegånygsformer, stridande
åsigt, att domaren äfven bör hos sig törena å-
klagaremakten och att de, som föra Kongl.
Maj:ts och Kronans talan, endast böra referera
mål, utan skyldighet att yttra sig öfver en till-
talad persons mer eller mindre felaktighet och
framför allt att icke emot honom framställa an-
svars- eller e:sättaings påståenden, innefattar
ett förslag till Lagförändring, så nytt och eget,
att om dess antagande kunde åstadkommas,
skulle åtminstone j g, minst af alla, blifva der-
med missbelåten.
. Ytterligare säger Premierlöjtnanten: Det o-
nlycksfall, som utgör föremålet för den närva-