j tillskrifvas den vid återresan öfver Nordsjön existe rande lokalattraktionen eller kompassens missvisning ilsamt derpå uteslutande grundat påståendet att han f) såsom ett effer för denna så kallade okända natur kraft, bör i allo frikännas från, att, medelst de ringaste telaktighet eller vårdslöshet, hafva varit vål lande till berörde strandning. Emot detta påstående framstår först den allmänn grundsatsen, att hvarje omständighet, som anföre skall hefva inträffat, måste vara till verklighete: styrkt, för att kunna medföra lagligt vitsord. Ni befinres, att hvarken Premierlöjtnantens rapporter el iller den tföretedde loggboken med ett enda ord om -i nämna kompassens missvisning under resan till ccl .( från England, utan står Premierlöjtnantens egen ut sago härom först vid undersökningen och seder (mera i förklaringen, att, sedan han efter strandningen hunnit begrumda förhållanderne, och efter återkomsten till fäderneslandet rådgjort i ämnet med sakkunnige personer, hen kommit på den tanI kan, att lokalattraktion varit vållande til olyckshänj delsen, blottad på all bevisning; på denna alldeles j obestyrkta och långt efteråt gjorda uppgiften kan I och fär alltså icke fästas något afseende, Med förutsättning likväl om möjligheten af motsatsen, får :jag, dels emot yttrandet, att verkan på kompasser af dem stora jernytan hvilken uti ett ångfartyg är (utbredd, och som man gifvit namn af loeal-ettraktion, vållat strandningen, erinra, att jernets attraktion icIke kan verka mera på kompassen och förorsaka missvisning på ett ångfartyg, än på ett örlogsskepp med Isina kanoner, kulor och jernmaterialier, och 4 jernlastsde fartyg, hvilka sednare skepp och fartyg, ehuru de innehafva lika stor qvantitet jern som ett ångfartyg, likväl gå säkra för det spridda, missledande ämnet; dels påminna, att om kompassens missvisning antoges hatva ägt rum under hemresan med ångfartyget Odin, hade det ovilkorligt å!egat Premier-löjtnanten tillhålla vederbörande iakttaga och beräkna densamma, i följd af stadgandet uti 447 2 mom, af 1834 års Reglemente för tjenstgöring under sjöexpeditioner, innehållande: att icke får försummas, att dagligen, så ofta sig göra låter, med all möjlig säkerhet observers och uträkna kompassens missvisnirg, både genom amplitud och flera lätt tagna azimuther, samt af föreskriften i påföljande 449 f, att vid alla kuster och larxdtuddar bör, så noga som möjligt är, undersökas, huruvida de i korthet utsatte latituder, äfvensem kompassens missvisning, äro riktiga. Detjua har ej skett — och följer deraf uppenbart, att PreI mier-löjtnanten, då hen icke under resan observerat J och uträknat kompassens missvisning, om den antoses hafva existerat, begått en ytterligare försumlighet och felaktighet, som icke kan ursäktas af föregifvendet, att han under sin praktik hvarken sjelf ijekttagit eller funnit andra fästa ringaste afseende på en dylik missvisning. Vid den af Premier-löjtnanten, såsom han sjelt säger, endast suppositionsvis framkastade tanken, att SV. till V-strecket, hvilket han vid bortresan styrt, sannolikt icke eller obetydligt, varit influeradt af miasvisning; men deremet styrda kontrastrecket vid hemresan varit deraf mera sffekteradt; föranlåtes jag erinra, dels att på suppositiener afseende aldrig får fästas, och dels att om ock en sådan lös förutsättning kunde nemligen antagas, det likväl står fast, stt missvisningen ej blifvit observerad, samt att tusentals fartyg årligen psssera Nordsjön från England till Kattegat i samma riktning och väderstreck som Premior-löjtnanten styrt, utan att missledas till förlisning af den föreburna outredda naturkraften. Vidare kan jag ej förbigå fästa uppmärksamhet derpå, att Premier-löjtnanten tillåtit sig i förklaringen yttra: Den sarcasm Krigsfiskalen icke trott sin ställning likmätigt att emot mig använda, nemligen: vAndra länders sjöfsrande gå numera med ångfartyg långa vägar, utan att låta rycka sig ur den kosa de föresatt sig, utan att stranda på det ena eller andra landet, och utan att föregilva, än atten Ovarligt stark strömsättning och än att kompassens omissvisning varit dertill vållande, är ett skämt, som Krigsfiskalen tillåtit sig på sanningens bekostnad,; Afvezsom att Premier-löjtnanten, till stöd härför, citerat 4 å 5 andra länders ångfartyg, hvilka strandat rid Dardanellerna, på Afrikanska kusten, på Tariffa i Ostindien och i Norra Amerikt. Visserligen kunde det vara mig likgiltigt, om Premier-Jöjtnanten uppfattat ofvanberörde mitt anförande såsom en sarcasm och ett skämt; men då det invehåller den påtagligaste sanning, att Premierlöjtnamten föregifvit, än att en ovanligt stark strömj sättning, och än att kompasasens missvisning varit vållande till ångfartyget Ödins strandning, får jag härmed förklera, att det varit på fullt allvar jag yttrat och fortfar att yttra, det andra länders sjötarande förhålla sig mera conseqvent, än att uppgifva lörst, att en häftig strömsättning och sedermera att kompassens missvisning vuit till ett skeppsbrott vål. lande. I öfrigt hade jag trott Premier-löjtnanten bordt finna, att skämt icke ingått i min embetshandläggning sf förevarande mål; och får jag derjemte erinra, att om ock Premier-löjtmanten kunnat anföra ännu flera ångfartyg, som förolyckats, än de citerade, sådant icke vederlägger hvad jag yttrat, emedan det at Premier-löjtnanten icke är uppgifvet, mycket mindre bevist, att omförmälde fartyg förolyckats at semma orsak, som föreburits till ångfartyget Odins stramdnirg, nemligen en outredd naturkraft eller xompassens icke observerade missvisning. Premier-löjtnantens slutligen yttrade förhoppning att varda frikänd från det å honom yrkade ansvaret, på grund af sanningen utaf den af mig giorda reflexionen, att då em befälhafvare på ett inglartyg, under en resa sf icke fulla 3 dygn, en kort sommarnatt, i vackert väder, vid laber merss-segels kultje, oo MM I vu ve I