at Sin icinauau. NaStalt I IMUSISN, UdlUS, CAI)
geografi, historia, räkning och litteratur, delade
sins emellan dessa stunder. Hon hade redan
lärt sig Engelska och Italienska, och vid 18
års ålaer borde hennes bildning vara fullbor-
dad. Hennes skönhet var redan fullkomligt ut-
vecklad och utan like.
Denua morgon, då hon stigit upp först af
alla i huset, hade hon dragit sig undan i ett
enskildt rum i sim boning, fortsatt der de dröm-
mar, som om natten upptagit hennes sinne, och
tänkt på prinsen af Courtenay. Hennes tank-
fullhet hindrade henne höra stegen af en man,
som nralkades, och som, då han sig henne sitta
der, utan att bli varse honom, lutade sig ned
och kysste henne på armen. Nanette sprang
upp forvånad med ett anvskri; men ett mildt le-
ende lemnade snart rum för hennes förtrytsam-
ma öfverraskning; den djerfve var nemligen
hennes bror, den gode Marcel, som var 10
månader äldre än hon, och den, som hon mest
alskade af alla sina anförvandter.
Marcel liknade Nanette; då han under lek
stundom brukade kläda sig som flicka, hade
man tagit honom för systern. Marcel hade, till
följe af markis Louvois rekommendation, kom-
mit till herr Panckoucke, utgifvare af encyklo
pedien, och Nanette väntade endast på, att han
skulle hinna den erforderliga åldern, för att kö-
pa honom ett tillståndsbref såsom boktryckare
eller bekhandlare.
Denne unge man såg ofta den tidens ryktba-
re litteratörer, som alia besökte Panckoucke; i
omgänget med dessa - snillen, hade han anta-
git ett hyfsadt sätt att vara; hans af naturen go-
da förstånd hade utbildats genom klassisk läsning
och umgänget inom en litterär sällskapskrets.
Min gode Marcely, szde den unga flickan
leende till honom, hvad du skrämde mig! Kun-
de jag väl vänta mig ett sådant galanteri af en
bror 2n
Och hvilken bror skulle icke vara artig mot
en sådan syster, som du Nanette, mot min Na-
nette, om hvilken hela Paris talar? Hvarthän
man kommer, talar man om dig, om Nanette,
blomstersäljerskan, om den vackra Nanette.n
I går var jag sjelf hos Herr Diderot, medett
korrektur-ark, som han begärt se; hos honom
var då hertigen af Nivernais, grefve Lauraguais,
herr Marmontel och prinsen af Courtenay; man
visste inte, att jag var din bror; man tog mig
helt simpelt för faktorn i vårt tryckeri, och man
generade sig derföre icke att i min närvaro tala
om Nanette. Grefve Lauraguais tviflade på ditt
förståud och förnekade din dygd; jag stod som
på nålar; jag var nåra att förråda mig, afbryta
samtalet och ta dig i försvar, då den förträffli-
ge prinsen af Courltenay sjelf gjorde det.n
Huru, herr Lauraguais, sade han, kan ni
verkligen upprepa de förhatliga sagor, som nå-
gra illasinnade och sysslolöse libertioer hopspun-
nit? Man fortalar Nanette, det kan jag försäkra
er. Hon är lika så oskyldig som skön, och
jag hehöfver intet annat intyg derom än hela
historien om den mängd älskare, man ger hen -:
ne, men hvaraf icke en enda gifver sig tillkän-
na. Om Nanette hade en älskare, så skulle
hela Paris redan i morgon veta den lyckliges
namn; men ända hittills finnes det ingen legend
derom; ri kan tro mig. Den lifliga och öfver-
tygande ton, hvari prinsen sade detta, kom å
hörarne att småle. Herr Diderot fortsatte lik-
väl och sade, att du ganska säkert var bättre än
ditt rykte.n
Om den unge Marcel haft mera uppmärksam -
het eller mera skarpsynthet, skulle han, af ut-
trycket i sin systers anletsdrag, under det han
gjorde sin berättelse, snart insett, att hon var
kär, och att prinsen af Courtenay var föremå-
let för hennes böjelse; men han hade dermed
ingen annan afsigt, än att bevisa, det han, ehu-
ru han endast bar ett korrekturs-ark, likväl fick
tillträde hos en encyklopidist. Också fortfor
han helt obekymrad och slutade med denna
broderliga sottis: Vore det inte passande, Na-
nette, att du, som erkänsla för den goda tan-
ka, prinsen hyser om dig, skickade till honom
en bukett af dina vackraste blommor? Jag
skule åtaga mig att tillställa honom dem, om du
så ville; jag har dertill ett ypperligt tillfälle, ty
jag skall just i dag bära till honzm ett pråktigt
exemplar af vår folio-editiom af Telemaque, med
gravyrer af Bernard Picart.
Ack, du går till honom! du vet således, hvar