at Sin icinauau. NaStalt I IMUSISN, UdlUS, CAI) geografi, historia, räkning och litteratur, delade sins emellan dessa stunder. Hon hade redan lärt sig Engelska och Italienska, och vid 18 års ålaer borde hennes bildning vara fullbordad. Hennes skönhet var redan fullkomligt utvecklad och utan like. Denua morgon, då hon stigit upp först af alla i huset, hade hon dragit sig undan i ett enskildt rum i sim boning, fortsatt der de drömmar, som om natten upptagit hennes sinne, och tänkt på prinsen af Courtenay. Hennes tankfullhet hindrade henne höra stegen af en man, som nralkades, och som, då han sig henne sitta der, utan att bli varse honom, lutade sig ned och kysste henne på armen. Nanette sprang upp forvånad med ett anvskri; men ett mildt leende lemnade snart rum för hennes förtrytsamma öfverraskning; den djerfve var nemligen hennes bror, den gode Marcel, som var 10 månader äldre än hon, och den, som hon mest alskade af alla sina anförvandter. Marcel liknade Nanette; då han under lek stundom brukade kläda sig som flicka, hade man tagit honom för systern. Marcel hade, till följe af markis Louvois rekommendation, kommit till herr Panckoucke, utgifvare af encyklo pedien, och Nanette väntade endast på, att han skulle hinna den erforderliga åldern, för att köpa honom ett tillståndsbref såsom boktryckare eller bekhandlare. Denne unge man såg ofta den tidens ryktbare litteratörer, som alia besökte Panckoucke; i omgänget med dessa snillen, hade han antagit ett hyfsadt sätt att vara; hans af naturen goda förstånd hade utbildats genom klassisk läsning och umgänget inom en litterär sällskapskrets. Min gode Marcely, szde den unga flickan leende till honom, hvad du skrämde mig! Kunde jag väl vänta mig ett sådant galanteri af en bror 2n Och hvilken bror skulle icke vara artig mot en sådan syster, som du Nanette, mot min Nanette, om hvilken hela Paris talar? Hvarthän man kommer, talar man om dig, om Nanette, blomstersäljerskan, om den vackra Nanette.n I går var jag sjelf hos Herr Diderot, medett korrektur-ark, som han begärt se; hos honom var då hertigen af Nivernais, grefve Lauraguais, herr Marmontel och prinsen af Courtenay; man visste inte, att jag var din bror; man tog mig helt simpelt för faktorn i vårt tryckeri, och man generade sig derföre icke att i min närvaro tala om Nanette. Grefve Lauraguais tviflade på ditt förståud och förnekade din dygd; jag stod som på nålar; jag var nåra att förråda mig, afbryta samtalet och ta dig i försvar, då den förträfflige prinsen af Courltenay sjelf gjorde det.n Huru, herr Lauraguais, sade han, kan ni verkligen upprepa de förhatliga sagor, som några illasinnade och sysslolöse libertioer hopspunnit? Man fortalar Nanette, det kan jag försäkra er. Hon är lika så oskyldig som skön, och jag hehöfver intet annat intyg derom än hela historien om den mängd älskare, man ger hen -: ne, men hvaraf icke en enda gifver sig tillkänna. Om Nanette hade en älskare, så skulle hela Paris redan i morgon veta den lyckliges namn; men ända hittills finnes det ingen legend derom; ri kan tro mig. Den lifliga och öfvertygande ton, hvari prinsen sade detta, kom å hörarne att småle. Herr Diderot fortsatte likväl och sade, att du ganska säkert var bättre än ditt rykte.n Om den unge Marcel haft mera uppmärksam het eller mera skarpsynthet, skulle han, af uttrycket i sin systers anletsdrag, under det han gjorde sin berättelse, snart insett, att hon var kär, och att prinsen af Courtenay var föremålet för hennes böjelse; men han hade dermed ingen annan afsigt, än att bevisa, det han, ehuru han endast bar ett korrekturs-ark, likväl fick tillträde hos en encyklopidist. Också fortfor han helt obekymrad och slutade med denna broderliga sottis: Vore det inte passande, Nanette, att du, som erkänsla för den goda tanka, prinsen hyser om dig, skickade till honom en bukett af dina vackraste blommor? Jag skule åtaga mig att tillställa honom dem, om du så ville; jag har dertill ett ypperligt tillfälle, ty jag skall just i dag bära till honzm ett pråktigt exemplar af vår folio-editiom af Telemaque, med gravyrer af Bernard Picart. Ack, du går till honom! du vet således, hvar