stebref. En Mejors-vakens uppstod just vid mitt in träd. I Regeme tet, och år gensamma, som nu, på detta sätt och uppå mitt förslag, blifvit ersatt; s5dan !i.visst, jag ullkännagifver det öppet, ÖiversteLöj:naaten Tornerbjalm, såsom äldre än Friherre Flersicg, skriftelison afsagt sig denna befordran, Stockholm den 24 Fobruari 1838. Sixten Sparre. Oaktadt Hr Friberrn genom denna förklaring till en del gått allmänhetens billiga anspråk till mötes, förekommer oss likväl dess innehåll icke så fu ikomligt tillfredsställande, att det på något sätt rättfärdigar den stränga ton Friherra deri tagit sig emot ammä kningarna, hvilket vi med så mycket mer skäl kunna yttra, som denna ton synes icke gälla oss utan Dagligt Allehanda. I sin förra förklaring sade Hr Friherrn, att hvarken Generelbefalbafvaren eller Generaladjatinten för armesu uppsatt förslaget, eller ppå något sätt derom forordnat eller sig dermed annorplunda befattst, än att detsamma i vanlig ordning, med underdånig tillstyrkan till Kong!. pMaj:t inmissiveran. ,Det var, säger Friherro njag, som i egenskap a! Sekunmdcehef och vtill nfölj: aj tjenstgöringsreglementets föreskrijt, puppsatt förslaget, med iaktlagands af den onwvilkorliga rättighet mig i sådant afseende ntillkommern Xe. Allehanda har icke gjort nåkot annat, än med utdrag från Krigaoxped. visat, att Frih:s förslag alldeles icke hade blifvit ninmissiveradt och att det, tvertemot Frih:s påstående, varit generaladjutantens för armeen, och endast hans promemoria, men ej Frib:s forslag, som föredragits hos Konungen, likasowm att Fiiherrn icke i egenskap af chef hade någon ovilkorcligp, ja till och med allsingen rättighet att iokomma med sådant förslag. Ehuru Friherrn nu i den sednare förklaringen yttrar, att han fått tillstånd att afgifva ett sådant förslag, så har FriAsero dock haft orätt i tvenne afsesnden; först och främst att angående inmissiveringen framställa, i form af ,beriktigande, något, som han sedan nödgats åiertaga, och för det andra, att yitra sig om sina rättigheter i egenskap af regementschef, innan han bättre kände huru långt de stråckte sig. Båda delarna synas visst hafva tillkommit blott af förhastande, samt af det aktningsvärda molivet, att ej låta anmärkningarna träff. någon annan; men i alla händelser kan Hr Friberros upplysning, ej få namn af någon tillrättavisniog, utan af en för honom sjelf ganska b.höflig förklaring. ., Dessutom inneftatiar älven denna upplysning ett misstag, då Frih. säger, att general adjutants-expeditionen icke äger förplig:elsen att lemna del af offentliga haudlinar, hvilket vederlägges af tryckfrihetslagens 2 4 mom., som ålägger alla embetsverk en sådan förpligtelse, utan åtskillnad af målens egeoskap af civila eller ekonomiska eller milir färas och bland annat omfattar alla embetsoch tjenstemänsn memorialer och embetsbref.