antal växte med hvarje år, råkade föräldrarna
stundom i förlägenhet för deras försörjande.
De hade remligen sexton barn, som alla ropade
på bröd, skor och kläder.
Na2veite Lollier var den yngsta; dess vackra
utseeude, dess Jifhghet och qvickhet, gjorde
henne till föräldrarnas favorit En viss fru
Grimaud, enka efter en ,huissier,, som bodde i
samma hus, blef Nanettes gudmeder och lära-
rinna; hon lårde henne läsa, skrifva, och bil-
dede hennes hjerta, men i synnerhet hennes
röst, som var utmärkt vacker. Denna musika-
liska uppfostran utfördes så väl, att Nanette en-
dest var 12 år gammal, då församlingens kyr-
kohö: de lät henne sjunga en sång i kyrkan,
som vann allas bifall. Under Påskveckan ut-
förde hon derefter ett Stabat och ett O fili
et filice, allt med så mycket behag, att man
icke mer förblandade henne med de öfriga små
flicko na af hennes ålder.
Men berömmet, smickret och de små skän-
ker bon erhöll, förvirrade den unga hjernan.
Gumman Lollier ville att hennes dotter sulle
hjelja henne med hennes handel; men Nanette
förkla:ade, att hon bellre ville sälja blomster
och sjunga vacker musik; en örfil och en spark
blefvo svaret härpå. Modren fick likväl snart
skäl att ångra sin stränghet. Nanette försvann
nemligen en dag ur fädernehuset, och h:nnes
föräls ar sökte fsfängt efter henne, ehuru de tid
efter arxan erhöllo underrättelser, att deras dot-
ter må ide väl.
Deusa Nanettes börtovaro räckte i tre år;
man sökte sedermera förgäfves att af dea unga
flicka: utforska historien om dessa trenne år af
henues lefn2d; hon fortfor attiakttaga den dju -
paste tystnad. Huru än dermed må vara, ha-
de box fyllt 15 år, då hennss mor och far,
som äsnu voro otröstliga öfver heones förlust,
en dag fingo ett bud, att deras dotter befann
sig i Karmeliterklostret, på gatan Bouley, och!
att hon skulle öfverlemnas till dem, om de sjelf- 1.
ve ir funno sig der, eller i sitt ställe skickade!
någon väl känd prest, försedd med deras full-
makt.
Modren, utom sig af glädje häröf:er, skyn-
dade till kyrkeherden , att berätta hvad som
händ:. Det bör anmärkas, att folket på denna!
did, lid vände sig till sina kyrkoherdar, Nå-
gre a desse rättfärdigade också ett sådant för-
troende, ehuru det ej får förnekas, att många
andre missbrukade det. Om någon församlings
bo adresserade sig till pastorn, röjde denne sig
icke med att bli hans rådgifvare , utan ville
också nästan alltid bli havs agent, och detta nit
var I klagligtvis icke altid oegennyttigt. Her-
rar ky:koherdar förskaffade sig på detta sätt ett
osvill:gt medel att intränga i alla familjers an
gelägenbeter; men om man också. försummade
att rå fiåga dem, ådrog man sig deras hat, och
hadz så!unda det ledsamma alternativet emellan
beroendet af dem, eller deras fiendskap.
I ns varande fall var det likväl en hederlig
man, som emottog uppdraget. Familjen Lalli-
ers f-oma vandel, dess välstånd och dess talrik-
het, bade redan långt för deita ådragit henne
kyrkoherdens uppmärksamhet. — Den värdige
presten blef ganska glad öfver hvad Marie Jean-
ne berättade honom och drog derföre icke i
betänkande att följa henne till klostret, dit hon
bega! sig tillika med sin äldste sov, som var
sergeant vid franska gardet, hvilket på den ti-
den icke var en ringa utmärkelse för småfolk.
Förr än Navette infann sig i talrummet, be-
rättade abbedissan, som der med mycken ar-
tighet emottagit de ankommande, i synnerhet
kyrkoherden, alt en okänd dam, aftonen förut, j
ditfört den unga flickan, och lemnat henne en
summa af 20,000 frznes 1 guld, för att betelaj
henves andeliga hemgift, i fall hon samtyckte!
att bli nunna.
Deita syntes besynnerligt, både för modren ;
och kyrkoherden. Nanette infann sig nu; hon
gre!, spyftade och svimmade slutligen. Hen var!
45 år, men hade en grace en hållning och en
lifligtet, som röjde en fulländad bildning. Hon
bade, som hon uppgaf, lofvat vid sin salighet,
att foriiga hvad som tilldragit sig med henne,
och alla böner, och all den slughet man an-
vände, förmådde henne likväl icke att förråda
sin hemlighet, Förslaget, att bli ex inden
brud, hade för henne ingen tivg lockande; aen:
mes kallelse var. att bli blomsterhamdlecska, ett