huset, förvärvat en utomerden:lig energi, och
för hvilken hennes föräldrar nu hyste vörduad,
framhärdade i sin föresats, och de gamla må :te
slutligen ge efter. Vår nya blomsterbandlerska
gjorde sålunda sitt in:räde i Pal.is Royal. Men
också hvilken blomste;handlerska! Hon bar
ingenting annat än siden, spetsar, guld och ju-
veler. Hennes korg, som hade fo:men af en
förgyld snäcka, fodrad med himmelsbiått siden-
sa:s, hängde öfver hennes axel vid ett blått
skärp, oeh röjde den finaste och fylligaste växt.
En sko af fiut skinn, fasihållen af ett spänne
och ett band, visade en liten täck fot. En
kort kjortel lät framskymia ett ben, hvarmed en
blomsterflicka borde gora lycka.
Men talade om Nanette i Versailles; trettio
af hofvets eieganter täfl de om ait bli ägare a!
henne. Hon-afs!og Lkväl de erbjudna: hjertana,
men emottog skänkerna. Man såg henne lätt,
glsd och skämtande, talande med förstånd, och
bibehållande sig i en grad af aktning, som på
samma gång ökade hennes goda rykte och hen-
nes förmögeshet. Så snart hon visade sig i
Palais- Ryal, slöt man en krets omkring henne.
Flere betjenter i livr, och en kammarjungfru
åtföljde den sköna blomsterssljerskan ; de för-
sågo hsnne med nya blommor, hvilket ofta be
höofdes, ty hennes korg blef snart tomd. Na-
nette emottog flera louisdorer än 6 sous styc-
ken i urbyte mot de varer, som hennes vackra
hand med så mycket behag tillställde köparna.
Priosessoröa af Lothringen; Rohan, Bouillon
och de förnämsta damer emottogo löfkojor,
törsrosor och violer, som blomstersäljerskan er-
bjöd dem för intet; Men deremot erhöll Na-
nete, under loppet sf dagen, från dessa damer,
juveler, spetsar, tygstycken och silfverpjeser.
Efier två års förlopp trodde man sig med sä-
ke-het veta att Nanette, i hus. landtegendomar,
kapitaler, ägde en 40,000 livres ränta, och ha-
de likväl med skänker öfverhopat sina föräl-
drar och syskon.
God, hflig, älskvärd, afhållen af alla, åtnjöt
hon aktning för sina seder, och icke desto min-
dre fattades ej tillbedjare. Hon utmärkte lik-
väl en bland deras antal. Det var en uvg man
af ungeär 22 års ålder, som alitid var i träd-
gården, imnan Nanette ditkom, och tycktes vänta
henne. Så snert hön syntes med sin korg, tog
den unge mannen en bukett, betalte derföre 12
sons, betraktade Nanette, talade knapt med hen-
ne, och försvann sedan, hvarefter han icke å-
tersyntes förr, än följande dag. Två gånger in-
fson han sig icke på vanlig tid; ett feberanfall
bade hållit honom vid sängen. Då Nanette ic
ke såg honom, visade hon sig bekymrad och
nedslagen. Snart åter syntes likväl den unge
mannen och med honom glädjea på Nanettes
integende anlete.
Nenette skulle gerna bortgifvit bästa delen af
sin förmögenhet, för att få veta, hvem denne
man var. Hon kände icke ens hans namn.
Hon hade visserligen kunnat fråga någon af de
tusentals personer, som gjorde henne sin kur
under dagteus lopp, eller som af henne köpte
blommer. Men då hon ville göra en sådan
fråga, erfor hon en oöfvervionerlig förligenhet,
stammade, rodnade och slutade med att tiga.
Nrnelttes hjerta var nemligen fångadt. Den, som
eröfrat det, var en adelsmrn, derpå kunde hon
ej tvifla; han bar en värja; men derjemte var
ban åfven säkert fattig, ty hon hade aldrig vid
hans värja sett några bandrosor, lika litet som
några spetsar vid hans halsduk.
En afton såg hon den lysande markis Lou-
vois, tala med den okände, hvarefter han när-
made sig till grefve de la Chåtre, som satt
bredvid Nanetie, och sade till honom med half
röst:
,Den token Courtenay förargar mig verkli-
gen; konungen har frågat, hvarföre han icke
kommer till Versailles; jag har omtalt för ho-
nom Hans Maj:ts smickrande uttryck; nå, hvad
tycker ni, det gör han iate mera afseende på,
än en visa. Hur kan man så begrafva sig i
Paris?n
,Han har goda skäl dertill; hvar skulle han
väl ta de penvingar, som behöfvas för ert lef-
nadssätt? Hans far har ju rumerat honom.
nÅck, det är sant, han är fattig; det är ska-
da på en så vacker pojke!
Och på en så förnam herre, som till och
I med är slägt med kongl. familjen.
så Pb 1