antal växte med hvarje år, råkade föräldrarna stundom i förlägenhet för deras försörjande. De hade remligen sexton barn, som alla ropade på bröd, skor och kläder. Na2veite Lollier var den yngsta; dess vackra utseeude, dess Jifhghet och qvickhet, gjorde henne till föräldrarnas favorit En viss fru Grimaud, enka efter en ,huissier,, som bodde i samma hus, blef Nanettes gudmeder och lärarinna; hon lårde henne läsa, skrifva, och bildede hennes hjerta, men i synnerhet hennes röst, som var utmärkt vacker. Denna musikaliska uppfostran utfördes så väl, att Nanette endest var 12 år gammal, då församlingens kyrkohö: de lät henne sjunga en sång i kyrkan, som vann allas bifall. Under Påskveckan utförde hon derefter ett Stabat och ett O fili et filice, allt med så mycket behag, att man icke mer förblandade henne med de öfriga små flicko na af hennes ålder. Men berömmet, smickret och de små skänker bon erhöll, förvirrade den unga hjernan. Gumman Lollier ville att hennes dotter sulle hjelja henne med hennes handel; men Nanette förkla:ade, att hon bellre ville sälja blomster och sjunga vacker musik; en örfil och en spark blefvo svaret härpå. Modren fick likväl snart skäl att ångra sin stränghet. Nanette försvann nemligen en dag ur fädernehuset, och h:nnes föräls ar sökte fsfängt efter henne, ehuru de tid efter arxan erhöllo underrättelser, att deras dotter må ide väl. Deusa Nanettes börtovaro räckte i tre år; man sökte sedermera förgäfves att af dea unga flicka: utforska historien om dessa trenne år af henues lefn2d; hon fortfor attiakttaga den dju paste tystnad. Huru än dermed må vara, hade box fyllt 15 år, då hennss mor och far, som äsnu voro otröstliga öfver heones förlust, en dag fingo ett bud, att deras dotter befann sig i Karmeliterklostret, på gatan Bouley, och! att hon skulle öfverlemnas till dem, om de sjelf1. ve ir funno sig der, eller i sitt ställe skickade! någon väl känd prest, försedd med deras fullmakt. Modren, utom sig af glädje häröf:er, skyndade till kyrkeherden , att berätta hvad som händ:. Det bör anmärkas, att folket på denna! did, lid vände sig till sina kyrkoherdar, Någre a desse rättfärdigade också ett sådant förtroende, ehuru det ej får förnekas, att många andre missbrukade det. Om någon församlings bo adresserade sig till pastorn, röjde denne sig icke med att bli hans rådgifvare , utan ville också nästan alltid bli havs agent, och detta nit var I klagligtvis icke altid oegennyttigt. Herrar ky:koherdar förskaffade sig på detta sätt ett osvill:gt medel att intränga i alla familjers an gelägenbeter; men om man också. försummade att rå fiåga dem, ådrog man sig deras hat, och hadz så!unda det ledsamma alternativet emellan beroendet af dem, eller deras fiendskap. I ns varande fall var det likväl en hederlig man, som emottog uppdraget. Familjen Lalliers f-oma vandel, dess välstånd och dess talrikhet, bade redan långt för deita ådragit henne kyrkoherdens uppmärksamhet. — Den värdige presten blef ganska glad öfver hvad Marie Jeanne berättade honom och drog derföre icke i betänkande att följa henne till klostret, dit hon bega! sig tillika med sin äldste sov, som var sergeant vid franska gardet, hvilket på den tiden icke var en ringa utmärkelse för småfolk. Förr än Navette infann sig i talrummet, berättade abbedissan, som der med mycken artighet emottagit de ankommande, i synnerhet kyrkoherden, alt en okänd dam, aftonen förut, j ditfört den unga flickan, och lemnat henne en summa af 20,000 frznes 1 guld, för att betelaj henves andeliga hemgift, i fall hon samtyckte! att bli nunna. Deita syntes besynnerligt, både för modren ; och kyrkoherden. Nanette infann sig nu; hon gre!, spyftade och svimmade slutligen. Hen var! 45 år, men hade en grace en hållning och en lifligtet, som röjde en fulländad bildning. Hon bade, som hon uppgaf, lofvat vid sin salighet, att foriiga hvad som tilldragit sig med henne, och alla böner, och all den slughet man använde, förmådde henne likväl icke att förråda sin hemlighet, Förslaget, att bli ex inden brud, hade för henne ingen tivg lockande; aen: mes kallelse var. att bli blomsterhamdlecska, ett